Amanda och Jonathan vaknade av en explosion i trapphuset: ”Barnen fick panik”

Efter reklamen: Se också: Charlotte var med om ett kapardrama

Sprängattentatet på Ödegårdsgatan i stadsdelen Johannelund klockan 00.54 torsdagen den 7 mars var det femte allvarliga i Linköping sedan 2019.

Den här gången tillhörde familjen Wiberg-Ljungqvist skaran av oskyldigt drabbade. Amanda, 29, Jonathan, 29, Pim, 7, och Lipton, 5 väcktes mitt i natten av en kraftfull smäll som ledde till att fönster blåstes ut och marken skakade som om det vore en jordbävning.

– Det är klart att det var väldigt otäckt och omtumlande för oss alla. Barnen fick panik och var väldigt ledsna och stressade. Man kan säga att det inte var det allra enklaste att behålla lugnet. För säkerhets skull höll vi oss i Pims rum så länge som möjligt eftersom det var längst från ytterdörren, berättar Amanda.

När rök började komma in i lägenheten och brandlarmen tjöt från våningarna under fångade de snabbt in sina i ett rum löst springande kaniner.

– Tankarna och rädslan snurrade i våra huvuden och det är svårt att minnas hela förloppet. Mitt i allt funderade vi över hur det hade gått med våra grannar. Överlevde alla? Blev någon allvarligt skadad? Det hade inte varit förvånande med tanke på trycket i smällen, menar Amanda.

Polisen satte upp kamera på gården

Bland det första hon gjorde mitt i chocken var att ringa till sin pappa vid ettiden på natten.

– Jag sa ”nu har bomben smällt”, ungefär som om vi hade gått och väntat på den. Och så var det ju ända sedan den dagen i oktober förra året, när jag efter att ha kommit hem från jobbet möttes av något jag tror var civila polismän som satte upp en stor övervakningskamera mitt på gården utanför vårt bostadshus.

Just under den senaste perioden hade gängkonflikten varit väldigt synlig och uppmärksammad runtom i Sverige, med flera omskrivna mord och sprängningar. Ett av attentaten inträffade just i Linköping i form av en kraftig explosion i ett flerfamiljshus i stadsdelen Ekholmen den 26 september, bara några kilometer från Johannelund. Dådet kopplades till den interna konflikten inom det kriminella nätverket Foxtrot.

– Även i Ekholmen hade polisen satt upp övervakningskameror, men det hindrade ju inte gärningsmännen från att spränga huset ändå. Därför blev vi oroliga och rädda att något liknande skulle inträffa i vårt hus. Varför skulle de annars sätta upp kameror? När vi ringde till vårt bostadsbolag Stångåstaden och även till polisen fick vi inga tydliga besked.

Paret gjorde därför egen efterforskning och upptäckte att en 16-årig kille som var misstänkt för ett trippelmord i Stockholmsområdet var deras granne.

– Han ingick i en trevlig och gullig familj. Vi träffade dem ofta i trapphuset på morgonen när vi gick ut för att lämna våra barn på förskolan och skolan. Men familjen verkade ha flyttat ut ungefär samtidigt som kamerorna sattes upp, för efter det såg vi dem inte mer, berättar Amanda.

– Vi pratade både med våra familjer och våra grannar, som också var oroliga. I det läget visste vi inte hur vi skulle göra. Kunde vi vara säkra i lägenheten eller borde vi flytta?, säger Jonathan.

Paret hade bott i lägenheten i tre år och fram till dess alltid trivts väldigt bra och känt sig trygga.

– Johannelund är fint och barnvänligt med många gröna ytor och lekplatser. Min mamma är också uppvuxen i området och vi har från första stund känt oss väldigt välkomna. En plats att bo många år på, menar Amanda.

Evakuerades genom fönster efter explosionen

När hösten och vintern gick utan att något hände började deras oro att avta.

– Det onormala började bli det normala och vi funderade inte särskilt mycket längre. Och det fanns heller inget annat misstänksamt, förklarar Amanda.

Inte förrän strax efter midnatt den 7 mars, vill säga. Amanda hade somnat, men Jonathan var fortfarande vaken.

– Plötsligt började det banka högt från trapphuset och jag reagerade direkt på att något inte var som det skulle. Amanda vaknade till och undrade också vad det var frågan om. Eftersom det inte slutade och samtidigt lät som att någon gjorde inbrott ringde jag till polisen. Då var klockan 00.52 och samtidigt som vi pratade skedde explosionen, berättar han.

Det blev snabbt full utryckning av både polisbilar, brandbilar och ambulanser.

– När vi hade fått bekräftat från räddningstjänsten att det var okej att röra sig i lägenheten plockade vi snabbt ihop lite kläder och andra prylar i en väska att ta med oss. Det var jättesvårt i det kaos som rådde, säger Amanda.

Ungefär en och en halv timme efter sprängningen evakuerades familjen via ett fönster i trapphuset på tredje våningen, där deras lägenhet ligger.

– Vi fick inte gå nerför trapporna utan hämtades av en kranbil som vi fick kliva ut på. Det var också något som kändes overkligt, ungefär som att ”händer detta verkligen oss?” Märkligt nog var det Pims kompis pappa som körde kranbilen. När vi kände igenom honom kändes det lite bättre och tryggare.

Bor hos föräldrar i jakt på nytt boende

När de evakuerade grannarna samlades utanför huset fick de alla svar på att ingen hade blivit fysiskt skadad, vilket också gick att läsa om i olika medier efter den otäcka händelsen.

– Men det där kan jag reta mig på. Det står att alla är helt oskadda, och visst, rent fysiskt är vi det. Men efter att ha upplevt något sådant här känner man sig knappast oskadd. Man kommer aldrig att bli den man var innan. Det kommer säkerligen att bli bättre, men det här är något som vi kommer att bära med oss för alltid, menar Amanda.

– Vi tänker mycket på vad som kunde ha hänt och har väldigt svårt att tänka oss att flytta tillbaka när lägenheten blir återställd igen. Då är det bättre att någon annan, som inte varit med om samma sak som vi, bor där och skapar sin egen trygghet, tillägger Jonathan.

Fem sprängningar på fem år

• Sedan 2019 har det skett fem sprängningar i Linköping.
• Den 7 juni 2019 skedde en enorm explosion i ett cykelförråd utanför ett hyreshus på Ådalagatan i centrala Linköping. Den materiella förödelsen blev enorm men ingen människa kom till allvarlig fysisk skada. Nationella bombskyddet kom i en rapport fram till att en laddning på mellan 15 och 20 kilo dynamit användes.
  – Det finns flera uppgifter som pekar på att den här händelsen är en del i en konflikt mellan två kriminella grupperingar. Vi tror att det här brottet var riktat mot en person som bodde på Ådalagatan, sade polisens utredningsledare John Skoog till tidningen Corren.
• Sedan dess har det skett ytterligare fyra sprängattentat i Linköping i områdena Garnisonen, Skäggetorp, Ekholmen (bilden) och Johannelund. Samtliga utan att någon person skadats fysiskt.

Efter att ha tvingats lämnat sitt hem mitt i natten hämtades familjen av Jonathans föräldrar Anne och Fredrik, som bor i ett hus på landet utanför bostadsområdet Linghem. Där har de bott sedan dess och kommer att stanna kvar tills de hittat en ny lägenhet.

– En del kanske hade föredragit att bo tillfälligt i någon evakueringslägenhet, eller kanske på hotell som bostadsbolaget erbjuder. Men för oss fungerar det jättebra att bo hos Jonathans mamma och pappa.

Amanda och Jonathan blev ett par redan i nionde klass när de var 15 år.

– Så jag känner hans föräldrar väl och har en god relation. Vi umgås ofta och barnen älskar att vara där. Och ska vi se något positivt med det hela är det att vi får vi hjälp av dem att hinna med vardagen. Jonathans mamma hämtar barnen på förskolan och skolan ibland, och när vi behövde gå på ett föräldramöte var de barnvakt, säger Amanda.

Barnen frågar mycket om bomben

Hittills har de inte fått gå in i sin lägenhet ens för att bara hämta kläder och saker.

– Som tur är, vilket vi är väldigt tacksamma över, så har vi fått låna en massa kläder till barnen av släkt och vänner. För egen del har vi köpt en del nytt, framför allt underkläder. Sedan har det blivit att gå runt på få plagg och tvätta ofta, berättar Amanda.

För att klara av vardagen rent praktiskt behöver alla stiga upp tidigare på morgonen för att hinna med resor till jobb och skola.

– Det blir en omställning i logistiken och det faktum att vi är fler som bor tillsammans, även Jonathans syster just nu. Men vi är glada över all hjälp vi får och det viktigaste är att alla mår så bra som möjligt. Barnen har varit och är ibland ledsna och oroliga på kvällarna. Det är många frågor om det som hände – varför någon satte in en bomb i vårt hus, om det är väldigt onda personer, och så vidare.

Dottern är den som pratar mest om att hon har en stark hemlängtan. Men familjens hem kommer säkerligen att vara någon annanstans framöver.

– Att känna sig trygg och säker där man bor är ju det allra viktigaste. Vi får se var vår adress blir nästa gång. Och om vi någonsin får uppleva att polisen sätter upp kameraövervakning i vårt hus igen, då kommer vi flytta direkt. Det är säkert bra och kan bidra till att vara med och lösa brott, samtidigt som det blir en falsk säkerhet för civilt oskyldiga, anser Jonathan och Amanda.