De gör ett riktigt hundjobb på trygghetsboendet: ”Hundarna betyder allt”
Varning för hunden, säger en skylt på dörren in till trygghetsboendet Bikupan i Helsingborg. Men det är knappast några morrande vakthundar som möter den som kliver innanför dörren.
Så fort dörren öppnas kommer i stället de båda vänliga jättarna Balder och Fred lufsandes.
– De håller koll på vem som kommer och går, både hyresgäster och besökare, säger Ing-Marie Karlsson, värdinna på boendet.
Hundarna låter sig klappas av alla och kan även göra kortare besök inne hos hyresgästerna. De går runt lösa på innergården. Oftast ligger de i skuggan och bara tar igen sig.
Solveig Hedenborg sitter i trädgården och matar Balder med godis.
– Det är ju väldigt mysigt med hundarna här, och man saknar dem när de inte är här, säger hon.
Rasen berner-sennen är känd för att vara en intelligent, tillgiven och trofast hundras. Det är ett rykte som både Balder och Fred lever upp till med råge.
Vad är ett trygghetsboende?
Trygghetsboende är för äldre som är för friska för äldreboende men som vill ha mer trygghet och social samvaro än vad de kan få i sitt nuvarande hem.
Det krävs inget biståndsbeslut för att bo i trygghetsboende. Du hyr eller köper din bostad på eget initiativ.
Till skillnad från äldreboenden ingår varken mat, service, omvårdnad eller sjukvård. Däremot är det ett krav att bostäderna ska vara funktionellt utformade, att boendet ska ha gemenskapslokaler för måltider, samvaro, hobby och rekreation. Flera trygghetsboenden har personal/bovärd på plats på angivna tider.
Källa: Seniorval.se
Började jobba på boendet
Den som jobbat längst på boendet är Balder. Han kom som valp redan för elva år sedan, berättar Ing-Marie.
– På den tiden jobbade hans husse som kock här, och då brukade han ta med Balder.
Sedan blev han så populär hos de boende att han blev kvar. För tre år sedan kom också brorsan Fred och började jobba han med.
De som bor på Bikupan är mycket glada över hundarnas närvaro.
– Det är fantastiskt att se hur mycket kärlek hundarna sprider. Det är något väldigt fint som sker i mötet med de boende, säger Ing-Marie.
Dessutom är de båda hundarna Ing-Maries enda kollegor.
– Det blir tomt för mig också när de inte är här, säger hon.
Ing-Marie jobbar nämligen helt ensam som värdinna på boendet.
Att de båda hundarna älskar sina jobb är det ingen tvekan om. De kommer troget varje morgon och engagerar sig också mycket i de boende.
– Balder har ett sjätte sinne och kan känna om någon mår dåligt. Då kan han ligga inne i den personens rum länge och vägra flytta sig, säger Ing-Marie.
Brorsan Fred är lite mer av det busigare slaget och ett av de roligaste minnena med honom var när han första gången hoppade i poolen, berättar Ing-Marie.
– Han väger ändå 60 kilo, så det blev ett rejält plask. Vid hans senaste invägning fick vi veta att han måste gå ner fem kilo. Det blir inte enkelt, säger Ing-Marie och skrattar.
Fred är också den mest matglade av de två.
– En gång snodde han sju ostmackor som låg färdigbredda och klara på köksbordet i hyresgästernas matsal, berättar Ing-Marie. För att inte tala om när han i våras snodde åt sig en hel semla som han glatt kalasade på.
Av förklarliga skäl är Fred numera portad från lunchen och får hålla sig inne på kontoret under tiden som de boende äter.
Balder väger 20 kilo mindre än sin bror och är lite petigare med maten.
– Han äter helst oxfilé, köttbullar och skinka. Torrfoder gillar han inte.
Hundarna är egentligen rätt lika oss människor, menar Ing-Marie.
– De gillar allt som de egentligen inte ska äta, säger hon och skrattar.
Vilka är Balder och Fred?
Namn: Balder
Ålder: 11 år
Vikt: 40 kg
Rädd för: Katter
Mest framträdande egenskap: Har ett sjätte sinne och känner av hur folk mår
Favoritmat: Oxfilé, skinka och köttbullar
Namn: Fred
Ålder: 3 år
Vikt: 60 kg
Rädd för: Ingenting
Mest framträdande egenskap: Glupsk och älskar mat, som liten åt jag till och med sopor och strumpor.
Favoritmat: Allt som jag kan komma över
Balder har ett sjätte sinne
Boendet har 38 lägenheter och i en av dem bor Piroska Kocsis. Hon har bott i sin lägenhet lika länge som Balder har funnits på boendet.
– Han kom på våren och jag på hösten. Det har gått elva år sedan dess, säger Piroska.
Hon berättar att de har delat både sorg och glädje och att Balder betyder mycket för henne.
– När jag ramlade och krossade höften var Balder med. Jag hamnade hemma på golvet i en blodpöl och Balder la sig bredvid mig, säger hon.
Balder har ett specialintresse: Han fullkomligt älskar att åka hiss. Piroska bor på våning ett och Balder brukar åka med henne.
– Han kan åka upp och ner hela tiden, han tycker det är jätteskoj.
Balder brukar passa på att gå in till Piroska och tigga till sig en skinkbit eller två.
– Hundarna betyder allt för de boende. Att känna kärlek och titta in i ett par hundögon, det kan göra vem som helst lycklig, säger Piroska och ler.
Så hur var det nu med den där ”Varning för hunden” -skylten? Kanske ska man tolka den mer som en varning för att bli kär i hundarna? Vid första ögonkastet till och med.