De friades från mord efter år i fängelse
Våren 2004 rånas två bröder på en gård i Kalamark utanför Piteå. Rånet är brutalt. Den ena brodern slås ihjäl och den andra lämnas skakad och bunden. Han hittas av hemtjänsten två dagar senare.
Rånaren och numera mördaren lämnar gården med ynka 2000 kronor. Under utredningens gång får polisen tips som pekar mot Kaj Linna. Enligt tipsen har Linna sålt ett kassaskåp till bröderna och installerat det några år tidigare. Linna ska även ha berättat om planerna på en ”stöt” mot bröderna. Kaj Linna blir efterlyst och anhållen i sin frånvaro. I juli 2004 grips han på ett internetcafé i Wales. Linna nekar till mord och det finns ingen teknisk bevisning som binder honom till brottet i Kalamark. Det finns inga vittnen som sett honom på gården vid tillfället för rånet och den överlevande brodern pekar ut en annan gärningsman. Denne har dock alibi. Trots detta döms Kaj Linna till livstids fängelse för mordet på den ene brodern och misshandeln på den andre. Fängelsedomen blir starten på en lång kamp för att bli friad. Kaj Linna vägrar att jobba, att söka permission eller att ansöka om nåd under sin tid bakom galler. Han vidhåller att han är oskyldigt dömd. DN-journalisten Stefan Lisinski är en av dem som engagerar sig i Kaj Linnas fall. Podcasten Spår har också tagit upp och ifrågasatt bevisningen mot Linna. Framförallt huvudvittnets trovärdighet. 2017 blev Kaj Linnas tredje resningsansökan beviljad. I den nya rättegången friades Kaj Linna för rånmordet. Han beviljades senare ett skadestånd på 18 miljoner kronor för sina 13 år i fängelse.
Kändisarna kampanjade för "The West Memphis Three"
Natten mot den 6 maj 1993 hittades tre åttaåriga pojkar brutalt mördade och skändade i ett skogsområde i West Memphis, Arkansas. Pojkarna hade cyklat ut på äventyr dagen före och var inte så långt från hemmet när de hittades. Några veckor senare hade polisen gripit tre misstänkta. Jessie Misskelley, 17, Jason Baldwin, 16, och Damien Echols, 18, stack ut i den bibeltrogna trakten. De var svartklädda, gillade hårdrock och åtminstone Echols hade rykte omkring sig att vara satanist. Enligt den allmänna mediebevakningen hade åttaåringarna mördats i någon sorts ockult rit.
Misskelley, som var lätt begåvningshandikappad, hade dessutom erkänt i förhör. Ett förhör som i efterhand sågats grundligt. Bland annat eftersom pojken förhörts flera timmar i sträck utan advokat närvarande. Men trion dömdes på indicierna för morden. Misskelley och Baldwin till livstid. Den äldre Echols till döden. 1996 togs fallet upp i HBO-produktionen Paradise Blood. En film som fick flera efterföljare. Dokumentärerna gjorde att kändisar som Johnny Depp och Pearl Jam-sångaren Eddie Vedder engagerade sig i de dömda männens öde. Samtidigt gjorde ny och modernare DNA-teknik att fallet kunde belysas på nytt. Bland annat kunde man slå fast att varken Misskelley, Baldwin eller Echols lämnat spår på brottsplatsen. Det fanns dock DNA-spår efter en av de döda pojkarnas styvpappa på ett skosnöre som använts för att binda en av dem. Styvpappan har dock konsekvent nekat till brott. 2011, efter 18 år i fängelse, gick ”The West Memphis Three” fria efter att ha gått med på en så kallad alford plea. Det innebär att de får hävda sin oskuld i rätten samtidigt som de formellt erkänner sig skyldiga till morden. Ett sätt för staten att undgå krav på skadestånd.
Damien Echols har fortsatt tagit strid för att trion ska bli helt friade och att de eller den riktiga mördaren ska hittas. Han har begärt att få göra avancerade DNA-tester mot DNA från bland annat de mördade pojkarnas kläder från brottsplatsen. Enligt polisen i West Memphis svar har dock mycket av bevismaterialet från morden 1993 försvunnit, brunnit upp eller på annat sätt förstörts.
– Vi kommer inte att ge upp förrän vi hittar det bevismaterial som finns kvar. Vi kommer att ta reda på vem som förstörde bevisen och varför myndigheterna ljugit om det, skrev Echols i ett uttalande sommaren 2021.
Amanda Knox blev "Foxy Knoxy"
Unga amerikanskan Amanda Knox studerade italienska i Perugia när hon ställdes inför rätta och fälldes för mord 2007. Enligt åklagaren hade hon, hennes pojkvän Raffaele Sollecito och grannen Rudy Guede mördat Knox rumskompis Meredith Kercher med ett knivhugg i halsen efter en drogindränkt fest. Eftersom Amanda Knox var både ung och snygg och mordet bestialiskt hade det ett medialt genomslag. ”Foxy Knoxy” porträtterades som en kallhamrad manslukerska. Alla tre nekade till mordet men fälldes. Efter en lång DNA-utredning släpptes dock Knox och hennes pojkvän. Då hade de suttit fyra år i fängelse. Det definitiva frikännandet dröjde dock till 2015. Rudy Guede, vars dna fanns på brottsplatsen, blev kvar för att avtjäna ett fängelsestraff på 16 år. Han släpptes ur fängelset 2020 för att avtjäna resten av straffet i form av samhällstjänst.
Efter frigivningen svor Amanda Knox på att aldrig återvända till Italien men återvände ändå häromåret. Då för att tala om oskyldigt dömda och mediers bevakning av fall som hennes på en festival.
Joy Rahman friades efter åtta år i fängelse
Hemvårdaren Joy Rahman dömdes till livstids fängelse 1994. Enligt domen hade Rahman mördat en 72-årig kvinna i Sätra som han arbetade hos. Ett av de avgörande bevisen var ett tygband som kvinnan strypts med. Ett tygband från en julbonad som fanns hos en annan av de pensionärer Rahman jobbade hos, enligt Statens Kriminaltekniska laboratorium (SKL).
Fallet och bevisningen blev snart hårt ifrågasatt. Joy Rahman beviljades resning och när fallet togs upp i hovrätten igen blev utslaget ett annat. Rätten fann att Rahman inte kunnat hinna med mordet baserat på de tidsuppgifter han själv uppgett och som åklagaren inte kunnat motbevisa. Den enda tekniska bevisningen, det vill säga kantbandet från julbonaden, underkändes också. Sammantaget fann rätten att de indicier som räckt för att fälla Joy Rahman inte höll. Joy Rahman hann sitta åtta år av sitt straff innan han frigavs. Han fick 10,2 miljoner kronor i skadestånd av svenska staten och flyttade till hemlandet Bangladesh där han avled 2014, 65 år gammal.
”Inga pengar kan ge oss tillbaka tiden vi förlorat”
På kvällen den 19 april 1989 blev en kvinnlig joggare nedslagen och våldtagen i Central Park i New York. Kvinnan, 28-åriga Trisha Meili, skulle ligga i koma i tolv dagar och fallet väckte allmän vrede och avsky.
Polisen ville visa resultat och grep tidigt fem unga män mellan 14 och 16 år som hade vistats i parken. Nu blev de huvudspåret i överfallsvåldtäkten. Kevin Richardson, 14, Raymond Santana, 14, Antron McCray, 15, Yusef Salaam, 15, och Korey Wise, 16, hade varken föräldrar eller advokat närvarande under de inledande förhören. Polisen lyckades dock säkra ett videoinspelat erkännande där de, var för sig, uppgav att de varit med och hållit Trisha Meili medan en av de andra pojkarna förgripit sig på henne. Polisen hade säkrat sperma på brottsplatsen men det matchade inte någon av pojkarnas DNA. Pojkarna tog senare tillbaka sina erkännanden eftersom de hävdade att polisen tvingat fram dem i de inledande förhören. Pojkarna var livrädda.
– Jag hörde hur de slog Korey Wise i rummet bredvid. Sedan kom de in till mig och sa: ”Du inser att du är nästa va?”, har Yusef Salaam berättat för The Guardian.
I avsaknad av teknisk bevisning vägde dock erkännandena tyngst i domstolen. Pojkarna dömdes, mot sitt nekande, till mellan sex och 13 år i fängelse för bland annat mordförsök och våldtäkt. Folkets dom var också hård mot ”The Central Park Five”. New York-borna led vid den här tiden av en hög kriminalitet på gatorna och törstade efter lag, ordning och hårdare straff. Att pojkarna var svarta och latinos underlättade inte deras sak. Fastighetsmogulen Donald Trump, sedermera president, bekostade ur egen ficka helsidor i tidningarna där han krävde dödsstraff. Pojkarna hann bli män innanför galler innan de fick rättvisa. 2002 erkände Matias Reyes, en fånge som träffat Korey Wise i fängelset, att det var han som hade överfallit och våldtagit joggaren i Central Park i april 1989. Reyes, som redan avtjänade straff för våldtäkt och mord, kunde berätta detaljer om överfallet som inte var allmänt kända. Dessutom matchade hans DNA det som polisen säkrat på brottsplatsen. The Central Park Five frigavs och fick miljonskadestånd för tiden de suttit i fängelse.
”Inga pengar kan ge oss tillbaka tiden vi förlorat”, kommenterade Korey Wise skadeståndet i Ken Burns dokumentär ”The Central Park Five” 2012.
Händelserna i Central Park och rättsövergreppet mot de fem pojkarna har nu blivit föremål för Netflix-serien Now they see us.
Källa: The Guardian, BBC News, Oxygen, Aftonbladet, Expressen, DN