Cp-skadade Moha: ”Jag skäms inte över mig själv”
Norrtäljebon Moha Frikraft, 29, föddes med en svår cp-skada. Läkarna tvivlade på att hon över huvud taget skulle kunna stå upp – något som Moha har motbevisat flera gånger om. Med ett stort mått av envishet har hon, trots de dåliga oddsen, till och med lyckats gå.
– Jag har tränat hela livet för cp-skadan och med mina talsvårigheter. Jag har hatat det i perioder och jag har haft träningsvärk för att jag har varit så stel. Men jag har tränat upp min kapacitet, nu kan jag faktiskt gå kortare sträckor med krycka eller med stöd av assistenten, säger hon.
Sol och bad är som syre för Moha under sommarhalvåret, hon trivs som fisken i vattnet när hon får plaska runt bland vågorna. Men ibland får Moha vända om när hon kommit till badplatsen, det är inte alltid som hon kan ta sig ner till strandkanten. I sanden är det svårt för Moha att ta sig fram själv. Hon är sned i kroppen och behöver åka rullstol eller permobil – men när stranden inte är handikappsanpassad exkluderas Moha från badet.
– Det är inte anpassat för rullstolar på alla badstränder. Jag älskar verkligen att vara på stranden, men ibland kommer jag inte fram. Då får jag vända om.
Älskar sin kropp
När Moha väl befinner sig på en handikappsanpassad strand är andra tänkbara problem som bortblåsta. Medan många kvinnor känner missnöje över sina kroppar utstrålar Moha det motsatta. Hon älskar sin kropp – några komplex är det inte frågan om.
– Jag har nog aldrig tänkt på att det skulle vara jobbigt att visa mig på stranden. Folk får tycka vad de vill om mig, det är upp till dem. Jag är jag, oavsett vad de tänker. För min egen del skulle jag lika gärna kunnat vara naken på stranden, jag skäms inte över mig själv.
Folk får tycka vad de vill om mig, det är upp till dem
Ända sedan barnsben har Moha känt sig positivt inställd till sig själv och sin kropp.
– Redan som liten fick jag höra att jag är bra som jag är. Jag kan allting på mitt sätt och det har jag alltid varit nöjd med. Visst finns det kroppsnormer, men de biter inte på mig. Olikheter behöver finnas. Alla människor borde få ha den kropp som de mår bra i.
”Folk behandlar mig som ett barn”
Utöver cp-skadan har Moha diagnostiserats med adhd och autism. För att hålla sitt inre i balans tränar hon så mycket hon kan – i Mohas fall är fysisk träning synonymt med en mer harmonisk vardag.
– Jag mår bra av att träna och vill ha en stark kropp. Tidigare har jag varit otränad och det var inte bra för min adhd. Jag tycker om att träna på gym, ju tyngre träning, desto bättre!
Att leva med adhd och autism är påfrestande för Moha. Hon menar att samhället ofta har svårare att förhålla sig till de två diagnoserna, än hennes cp-skada.
– Andra förstår inte mina dolda handikapp, de förstår min cp-skada bättre. För mig är det viktigt att omgivningen är lugn och trygg, då blir jag också lugn och trygg. Om någonting oförutsägbart händer kan jag bli negativt påverkad, säger hon.
– Förändringar och allmänhetens oförstående bemötande kan vara jobbigt för mig. Det känns som att många dömer ut mig, för att de inte förstår mina diagnoser. Jag blir bedömd, bara för att jag har ett annat sätt att kommunicera på. Det pratas ofta om att vi ska acceptera varandra och att alla ska kunna vara sig själva, men vi är fortfarande långt ifrån den verkligheten.
Allmänheten har visserligen större förståelse för Mohas cp-skada, än för hennes adhd och autism. Men trots det märker hon skillnad på bemötandet, jämfört med hur människor som inte sitter i rullstol blir tilltalade.
– Samhället behöver mer kunskap om olikheter, jag tycker att vi brister där. Folk behandlar mig som ett barn, de säger ”hej lilla gumman” till mig. Men jag har lärt mig och behandlar dem likadant tillbaka, då blir de förvirrade och vet inte hur de ska föra konversationen vidare.
Vill sprida kunskap
Moha delar gärna med sig av sina erfarenheter, att sprida kunskap ser hon som ett av sina kall i livet. Sedan en tid tillbaka jobbar hon hårt för att sända ut sitt budskap – att alla är lika mycket värda.
Självkärleken är det viktigaste av allt
– Jag bloggar, föreläser och skriver böcker. Jag tycker det är viktigt att visa upp vad som sker bakom fasaden, jag vill synas och höras.
Inför sommarens strandbesök uppmanar Moha alla att strunta i komplexen – och släppa sarongen.
– Det bästa du kan göra är att vara dig själv, det har hjälpt mig. Självkärleken är det viktigaste av allt. Olikheter är bra. Alla är unika, det är precis så som det ska vara.
Följ Moha här @frikraften