Besök 4H-gårdar i sommar: Låt barn komma nära djuren
Getterna skuttar, grisarna bökar och fåren bräker i hagarna kring 4H-gården i Stättared i Halland. Här får barn och unga lära sig allt om djurskötsel och även en del om odling och annat som måste fungera på en gård. Samtidigt är det en ledarskapsträning och en praktisk skola i att lära sig ansvar och samspel.
Barnen Meja, Julia, Selma, Emma, William och Emmie har alla gått på kurser och läger här. De älskar djur och då kanske framförallt getterna.
Deras ledare är Antonia Mossberg och det är inte svårt för henne att dela ut uppgifter till den energiska gruppen.
Mobilerna lyser med sin frånvaro. Fullt fokus är på de söta kaninerna, killingarna som busar, kultingarna som letar mat, hästar och andra djur.
– Jag har kommit hit i många år, intygar Julia.
– Det är jätteroligt här.
Hon är tolv år och har också med sig sin syster Emma som är åtta år. Båda vill jobba med djur när de växer upp.
Huvud, hand, hjärta och hälsa är orden som bildar 4H. En ungdomsorganisation som finns i över 80 länder och som kan ha verksamhet som handlar om allt från djur och odling till idrott och teater.
Utrotningshotade raser
Allt började i USA 1902 och handlade då mest om tävlingar och naturstudier. Mottot för organisationen är: Lära genom att göra.
– Jag har varit på rätt många 4H-gårdar både i Sverige och i Norge. Jag har även varit i Tyskland och sett hur de gör, berättar Antonia Mossberg, som leder bland annat djurskolan på Stättared.
Hon är själv 4H-are sedan liten och har nu jobbat här i tre och halvt år.
– Det ger så mycket tillbaka.
På Stättared har man valt att specialisera sig svenska lantraser, varav flera är utrotningshotade och många av ungarna placeras därför ut till hobbyuppfödare, men också till djurparker som Skansen, som köpt getter av dem för att avla vidare.
Men rundturen den här gången börjar hos kaninerna, som finns inne i en box i en av gårdsbyggnaderna. Här har de små hus att gömma sig i och det gör gärna den stora svart-vita kaninmamman av arten Mellerudskanin. Hon har mängder av ungar runt omkring sig.
– Hon fick bli extramamma eftersom den andra honan bröt ryggen och tyvärr fick tas bort, berättar Antonia, medan Meja, William och de andra gapar stort.
Det hände alldeles nyligen och de hade inte hört det tragiska innan.
– Nej, vad hemskt, säger de och kramar en av ungarna lite extra.
Men även på en välskött lantgård som denna har tiden sin gång och att djur både dör och föds.
– Jag tror det är nyttigt att uppleva det också.
Snart springer tjejerna och enda killen William vidare till en större inhägnad, en inhägnad som, om man inte visste bättre, ser ut som om det skulle kunna hålla en mindre dinosaurie med rejäla och riktigt höga staket. Men så är getter också kända för att vara både smarta och rymningsbenägna.
Det är också de djur som nästan alla gillar bäst. Här kan barnen stanna i timmar för att bara mysa och killingarna ser minst lika glada ut när människor är på besök. De börjar genast klättra omkring och låter sig kelas med i matpauserna. För de diar fortfarande ihärdigt på sina mammor, som i sin tur verkar tycka det är rätt skönt att slippa sina intensiva barn under en stund när djurskolan kommer på besök.
Gillar uppmärksamhet
William har sin favorit i en liten vit killing av rasen Göingeget, den ursprungliga julbocken, ofta sedd avbildad av Jenny Nyström och i högsta grad hotad som art idag.
– Han är bäst, säger William och har den lilla vita i knät en stund innan den hoppar vidare.
Snart är den tillbaka och lägger sig tillrätta för att bli gosad med. Getter gillar uppmärksamhet.
Vid sidan om testar Julia lite getyoga med sin killing och snart har hon den på sin rygg. Nyfikenhet är en av killingarnas främsta egenskaper och allt som går att klättra på ska man klättra på.
Men sedan är det dags att gå vidare. Antonia kallar till sig gruppen och säger att det är dags för Linderödsgrisarna att få besök. Det är med viss motvilja som de lämnar getterna.
Grisarna däremot verkar glada för besöket och kommer springande i full fart upp för backen i sin hage. De är mindre än vanliga grisar, men ändå imponerande stora och starka.
Eftersom det är varmt bestämmer sig en av suggorna, som också är dräktig, att det behövs lite svalka och tar sig snart uppför trapporna till huset som har en liten altan. Där inne lägger hon sig och grymtar skönt.
Antonia ler.
– Jag tycker verkligen det är bra för barn att få vara med djur så här nära. Vi har studiebesök ganska ofta och då finns det alltid flera som aldrig sett djur mer än på tv eller på nätet. Det är inte samma sak. Man måste få känna dofterna, röra vid dem och få en riktig känsla för dem, som aldrig går att få genom bilder och filmer, säger hon.
Många av dessa barn är också rädda för djuren till en början, men det går snabbt över om de får chansen. Det blir en snabb utveckling.
– Ska vi gå till fåren och hästarna också, frågar Antonia och barnen skriker ja i kör.
Döper djurungarna
Snart är de ute i hagarna hos först de många gutefåren med lamm och sedan gotlandsrussen och de större nordsvenska hästarna.
– Vi gillar att rida, säger tjejerna.
De kan göra de flesta sysslor som behövs och har varit med och flaskmatat för tidigt födda lamm, mockat i stallet och sett till att djur har mat och vatten. Det gäller att veta vilka djur som ska vilken sorts mat.
– Vi får också räkna djuren så att ingen försvunnit, säger Selma.
Det händer att något djur blir sjukt och då gömmer sig från de andra.
Andra sysslor är riktiga utmaningar – som att bygga ett hus åt grisen eller att gå ut och gå med getterna.
– De är väldigt starka. Jag ramlade och gled efter en gång.
Men trots allt gillar de alla djuren ändå, även när de busar. De enda djur de inte gillar är samstämmigt: fästingar.
– Usch, äckliga.
Förutom alla praktiska ansvarsområden finns ett lite annorlunda uppdrag varje år och det är att döpa alla djurungar. Varje art har sin begynnelsebokstav och den ändras allt eftersom. Eftersom getterna har bokstaven Z just nu – är förstavalet givet. Det blir minst en killing som heter Zlatan.
I övrigt måste de fundera, inte lätt med så många djurungar; killingar, lamm, kalvar, kultingar och kaniner.
– Det ska nog gå bra, säger Antonia.
Hon får mycket beröm av sina elever och de ser verkligen fram mot varje tisdag när djurskolan sätter igång.
– Bästa dagen, säger någon.
Antonia nickar.
– Det tycker jag med. Det är ett roligt jobb.
Snart kan dessa unga se fram mot att kunna åka på riksläger om de vill och se andra gårdar runt om i Sverige. Kanske blir de sedan själva ledare och får visa nya barn hur man lever med djur.
Av Susanne Stamming