Even överlevde i Ellinors mage trots att läkarna hade gett upp
Even är tio månader och ger ifrån sig härliga bebisljud, som alla i hans ålder gör. Men att Even ens lever och har förutsättningar att kunna prata, har varit långt ifrån en självklarhet. Läkarna hade gett upp hoppet om lille Even, som kämpade för att överleva i Ellinors mage. Men den lille krabaten ville annorlunda.
– Jag visste inte att det fanns en sådan stark livsvilja i en ofödd kropp, säger mamma Ellinor Herneshagen, 27 år, och tittar bort på sin lille pojke.
Se också: Åsa fick tvillingar efter 22 missfall – blev sjuk efter förlossningen
– Vi tjejer tror att illamående och migrän är det värsta med att vara gravid. Det var det jag upplevde med vår äldsta son, men upplevelsen med Even gör att ingen borde ta bebisens liv i magen för givet före förlossningen är över, fortsätter Ellinor.
Ellinor sitter i soffan bredvid sambon Erik Vang Brakalsvålet, 27 år. De blev tillsammans i mitten av tonåren. Den sanna kärleken fortsatte vidare i vuxenlivet.
– Vi har varit tillsammans i 11 år, berättar Ellinor medan Erik nickar.
– Vi var aldrig tveksamma till att skaffa barn. Önskningen var att få två, och allt gick väldigt bra med vårt första barn.
Embre kom 14 dagar för tidigt och var en frisk och livlig krabat. Ellinor såg därför inga problem när hon blev gravid med nummer två. Det började också väldigt bra – lille Even växte och växte i mammans mage.
Ellinor gick på regelbundna kontroller, och fram till vecka 24 såg allt väldigt bra ut.
– Jag var på en extra ultraljudskontroll och kände mig säker på att allt skulle vara i sin ordning– men jag glömmer aldrig barnmorskans ansiktsuttryck. Hon såg att den lille bebisen hade slutat få i sig näring. Viktökningen hade stannat upp helt.
Ellinor fick snabbt veta att hon skulle på en uppföljning eftersom det var kritiskt om barnet skulle klara sig. Barnmorskan stängde av skärmen och hämtade läkaren.
Blev chockad
”Det här ser värre ut än jag hade befarat”, sa läkaren som först undersökte Ellinor.
– Jag fick höra att fostret vägde ca 340 gram. Outvecklade lungor är en av de största farorna med så tidig födsel. Jag fick två injektioner för barnets lungmognad i hopp om att lungorna skulle fortsätta växa.
Även om det såg mörkt ut för Even ville läkarna inte ge upp hoppet än. Ellinor hade en känsla av att barnet inte heller hade gett upp.
– Jag kände fler sparkar och tänkte att det kanske fanns ett litet hopp. I vecka 26 var läkarna mycket pessimistiska. Flera gånger fick vi ganska tydliga meddelanden om att vi skulle börja tänka på vår nästa graviditet, för att det här såg tyvärr inte bra ut.
Hoppet levde
Paret var så långt nere i mörket att de började tänka på begravning, om barnet skulle dö i Ellinors mage. Samtidigt ville de inte släppa taget om hoppet. Önskan om att barnet skulle få en sista chans fick en betydligt större plats bland alla tankar som for genom deras huvuden.
– Vi fick två möjligheter efter undersökningen i vecka 26. Jag kunde antingen vänta på att barnet skulle dö av sig självt i min mage, eller så kunde de genomföra en större operation för att ta ut fostret, som inte skulle överleva, säger Ellinor.
Hon och Erik blev kvar med de tuffa besluten. Men det tog inte lång tid för dem att bestämma sig.
– Vi bestämde oss för att låta bebisen vara kvar i magen. När jag kom hem från sjuhuset kändes det som jag bara skulle sitta och vänta på att vår bebis skulle dö. Jag kände fortfarande sparkar och det gav mig tron att det fanns lite hopp. Ändå var vi mentalt förberedda på det inte skulle gå bra.
Överraskningen var därför stor när en ny undersökning i vecka 27 visade att barnet hade fått i sig mer näring och börjat växa.
– Läkarna trodde knappt på det de såg på bilderna. Mot alla odds tog Even till sig mat. Han klamrade sig fast till livet, ja, det kändes som att han förstod att han var tvungen att göra jobbet själv – om han skulle bli en del av denna värld…
Födseln
Ändå var viktökningen ingen garanti för att Even skulle överleva förlossningen. Det blev en ny nervös tid för Ellinor och Erik. De hade ju hoppats på att Embre skulle få en lillebror, och efter veckor i det ovissa var det nu plötsligt ett hopp om att födseln kunde inträffa i vecka 28 av graviditeten.
Och så blev det.
Ellinor födde Even den 8 december förra året, tre månader för tidigt.
Han vägde 615 gram och var 29,5 centimeter lång. Efter att barnmorskorna fått bort vattnet han hade i sin kropp vägde Even bara 515 gram.
– Even är vårt lille mirakel. Det var en lycklig dag när jag efter sju dygn kunde lägga honom på mitt bröst, efter att han legat i kuvös sedan födseln. Samtidigt visste vi att det skulle bli en lång period på sjukhuset, och att många för tidigt födda barn får en sen eller bristfällig utveckling av kroppen, berättar Ellinor.
Even fick i början näring genom sprutor, eftersom näringsupptaget inte fungerade som det skulle.
– Både vi och läkarna var medvetna om att han hade dåliga odds. Redan tio dagar efter födseln fick Even genomföra sin första operation. Det var för att få tarmen att fungera som den skulle. Efter det tog han till sig mer näring. En kort tid senare genomfördes ett ingrepp i hans ögon, eftersom syrgasbehandlingen kan gå ut över synen, förklarar Erik.
I ett halvår låg den lille pojken på sjukhus innan han kunde komma hem till sin familj. Han behöver fortfarande andningshjälp för att klara av att bygga upp sin lungkapacitet.
Kommunen ställer upp med assistenter som övervakar honom genom hela nätterna, så att föräldrarna kan få lite avlastning.
Ellinor och Erik känner sig tacksamma som fick behålla Even.
– Det har varit en tuff tid. Det har varit dagar då jag längtat hem för att bara plocka ur diskmaskinen. Jag kände att jag saknade vardagsrutiner. Idag uppskattar jag vardagssysslor, samtidigt som jag påminds om det som jag och Erik gått igenom inte är någonting i jämförelse med vad Even har fått gå igenom. Han kämpade för sitt eget liv – och han vann, säger Ellinor.
Översättning och bearbetning: Jenny Lundberg