Annelie har över 1000 Barbies: ”Jag älskar mina dockor”
Annelie Järnkvist från Dalarna är en av Sveriges största Barbiefantaster, och stolt ägare till långt över tusen av de populära dockorna.
Samlandet började redan när hon var barn och fick sin allra första Barbie av sin mamma.
Sedan dess är dockorna hennes största intresse.
Annelie Järnkvist minns fortfarande pirret hon kände i kroppen när hon och hennes mamma promenerade till leksaksbutiken i Västerås, där hon växte upp. Året var 1971 och hon skulle få sin allra första Barbie-docka.
– Jag kommer ihåg hur otålig jag blev när mamma råkade stöta på en bekant och började prata med henne. Jag ville ju bara att vi skulle komma till affären så att jag fick min efterlängtade Barbie!
Annelie skrattar till åt minnet. Hennes första docka var mörkhyad och hette Live Action Christie, och det var kärlek vid första ögonkastet. Hon hade riktiga ögonfransar och en rörlig midja. I efterhand har Annelie fått veta att dockan inte gick särskilt bra i USA. Men i Sverige gjorde den succé.
De första Barbiedockorna fick ingen leka med
Annelie hade upptäckt Barbie hemma hos sin moster. Men med hennes dockor fick hon inte leka, bara titta. Den första Barbiedockan lanserades i Sverige 1963 på NK, och säkert hade mostern börjat samla redan då.
– Jag var så fascinerad av mosters dockor och alla vackra kläder de hade. Sammetsklänningar med dragkedjor, små väskor och skor. Hennes dockor är numera i min ägo. Min första docka stod på tå, men senare hade de vanliga fötter, säger Annelie och berättar att hon och mostern mot slutet av 70-talet besökte loppisar tillsammans för att fynda Barbiedockor.
De hon köpte la hon varsamt åt sidan.
– Känslan av att äga dem var speciell. I lågstadieåldern lekte jag och en kompis fantasilekar med våra Barbies. Vi klädde på och av dem och det märks att de är väl använda. När jag blev lite äldre så slutade jag att leka med dockor, men intresset för Barbie och allt kring henne höll i sig. Jag hade förstås även Skipper och Ken.
Annelies samlande öppnade en helt ny värld
Så gick åren och när Annelie 1998 födde sin dotter började hon söka efter lek-Barbies. De dockor hon hade sparat ville hon nämligen inte att dottern skulle leka med. I sitt sökande kom hon i kontakt med en annan samlare som tyckte att hon hade en jättefin samling. Det ena ledde till det andra och plötsligt öppnade sig en helt ny värld av entusiastiska Barbiesamlare.
– Fram till dess hade jag inte riktigt fattat att jag faktiskt samlade på Barbiedockor… Jag kom i kontakt med en så kallad Barbiering, där man byter och säljer dockor och tillbehör. Det var superkul och öppnade upp för nya bekantskaper!
Annelie Järnkvist
Ålder: 58 år.
Familj: Make och två barn.
Bor: I Stora Skedvi i Dalarna.
Gör: Arbetar i hemtjänsten och samlar på Barbiedockor.
Ständigt på jakt efter de rätta tillbehören
Under många år låg samlandet delvis nere eftersom hon skaffade sig en häst. Men Annelie har aldrig helt släppt sin vurm för Barbie, och ibland har hon visat upp sina dockor i montrar för dem som är intresserade. Visningarna har alltid resulterat i häpna utrop och beundran – även från personer som vanligen fnyser åt Barbie.
– De fascineras av mina dockor och alla fantastiska kläder och tillbehör! Att se så många Barbies samlade är en upplevelse man inte glömmer i första taget!
Annelie berättar att hon strävar efter att alla outfits ska vara kompletta. Hon är ständigt på jakt efter rätt accessoarer och har knappt behövt köpa en enda pryl. Det mesta införskaffas genom andra Barbiesamlare.
– Barbies utstyrslar är så otroligt många och varierande. Det är alltifrån Jackie Kennedy-stilen till balklänningar och slitna jeans. Jag äger också den första dockan i rullstol. Jag tycker det är fint att Barbie med åren har breddats för att visa mångfalden. I dag finns ju korta, långa, mulliga, mörka och funktionsnedsatta…
Annelie syr egna kläder till sina Barbiedockor
Förutom att köpa och byta till sig Barbiekläder syr Annelie också själv upp utstyrslar som hon provar på dockorna. För henne handlar det om en ren njutning – samtidigt som det är ett sätt att återknyta till barndomens lekar.
Jag föredrar de mer traditionella dockorna och deras uttryck
Att den nya Barbiefilmen som hade premiär i somras har blivit en succé gläder Annelie, även om hon själv inte tyckte att den var så märkvärdig.
– Äh, det var lite för mycket party och festande. Jag är nog lite för gammal för sånt. Jag föredrar de mer traditionella dockorna och deras uttryck, konstaterar hon.
Men Annelie är ändå övertygad om att filmen kommer att hjälpa till att ge Barbie ett uppsving. För det går ju inte att bortse från att den populära dockan under årens lopp har anklagats för att bland annat cementera könsroller. Ingen verklig kvinna ser ut som Barbie – hon är ett ouppnåeligt ideal med en ouppnåelig kropp.
– Jo, jag vet att en del tycker så, men så har jag aldrig tänkt. Jag tycker bara att de är fina, säger Annelie enkelt.
Många Barbies görs i väldigt begränsade upplagor
Annelies favoritdocka är utan tvekan den allra första hon fick som sexåring. Den har en alldeles speciell plats i hennes hjärta. Men därefter kommer nog en samlardocka i silkstone, som är ett material mellan plast och porslin.
– Jag har massor av samlardockor och vissa är tillverkade i begränsade upplagor. Det känns speciellt att äga en av 1500 dockor!
Så vad är grejen med att samla på Barbie, Annelie?
– Jag tror att vi alla är samlare i grunden. Men för mig personligen så har det gett mig så mycket roligt! Jag har lagt massor av tid på mitt intresse och det är en väldigt tillfredsställande känsla när man lyckas få ihop en helhet med docka och tillbehör, säger hon och ler.
Dockorna anpassas efter idealen i kulturen
Nyfikenheten på nya Barbiedockor är i högsta grad levande för Annelie. När en vän till henne nyligen reste till Japan bad hon vännen att köpa med sig en Barbiedocka därifrån.
– Hon kom hem med en kritvit docka utan tänder och med rött läppstift. När jag hittade samma docka här visade det sig att den inte var exakt likadan. Den var lite mörkare, hade tänder och annorlunda kläder. Det visar ju att tillverkaren anpassar dockorna efter den kultur de ska till. Sådant kan jag tycka är spännande!