Anna, 54, har sökt 250 jobb – dottern i samma bransch anställdes direkt

Efter reklamen: Se också: Anna sökte 270 jobb – dottern blev anställd direkt

Jag träffar Anna och hennes dotter Jennifer för att prata om skillnaderna mellan att söka jobb som ung och som äldre. De kan prata om det mesta, och detta är en sak som de diskuterar – och upprörs över.

När vi ses är det en period då båda letar jobb, och det visar sig några veckor senare att Jennifer ska få ett av dem hon sökt.

Vissa saker har de gemensamt på arbetsmarknaden: De har liknande utbildningar och båda stormtrivdes på sina förra tjänster. Båda miste dem på grund av omorganisation och neddragningar. Och de har – trots skillnad i ålder och erfarenhet – likartade löner.

Men där slutar likheterna. Jennifer blev utan jobb i augusti 2024, och kallades snabbt till flera intervjuer. Anna miste sin tjänst i oktober 2023, och har bara varit på två intervjuer – trots att hon sökt 250 jobb.

Märkte skillnad vid 46

Anna märker en stor skillnad nu när hon är över 50, mot förr om åren.

– Jag har känt redan tidigare att det tar allt längre tid att få ett nytt arbete. Jag märkte det på allvar när jag var 46 år och mellan jobb – då hade ­något hänt.

Hon skakar på huvudet.

– Jag förstår faktiskt inte var problemet ligger, det är som att vi tappat respekten för äldre i samhället generellt. Generationerna kommer allt längre ifrån varandra.

Jennifer håller med:

– Det är verkligen jättekonstigt, jag kan absolut inte förstå varför det är så här.

Hon tittar på sin mamma.

– Jag vet ju hur driven och erfaren du är, mamma, det är både orättvist och oförståeligt. Jag tror att det finns förutfattade meningar om att äldre inte förstår sig på lika mycket nytt.

Anna är utbildad marknadsekonom och har också gått en projektledarutbildning på Stockholms universitet. Hon har en gedigen karriär med mycket ansvar bakom sig. De två senaste decennierna har hon bland annat jobbat på American Express och på Bonnier.

Jennifer har en kandidatexamen i marknads- och kommunikationsvetenskap och var senast marknadsansvarig på ett it-bolag. Hon har blivit utan jobb i en omorganisation en gång tidigare, precis som sin mamma.

– Då fick jag nytt jobb redan en månad efter att jag slutade. Jag blev chockad över hur fort det gick.

Anna ler mot sin dotter.

– Det är bara att gratulera så klart! Du är jätteduktig och jag är glad för din skull.

Att Jennifer skulle välja att gå i sin mammas fotspår i yrkeslivet var ganska självklart.

– Du inspirerade mig, som du gör med så mycket annat. När jag fortfarande bodde hemma hörde jag dig prata om ditt jobb och det lät så intressant och kul.

Lätt att bli deppig

När vi ses märks det direkt att Anna är en utåtriktad och i grunden positiv person. Att hon skulle ses som ”gammal” på arbetsmarknaden är en absurd tanke. Men att skicka ansökan efter ansökan utan respons tär på henne.

– Det är lätt att bli deppig och börja granska sig själv: Har jag gjort något fel? Ibland kan jag känna mig som någon utböling, som om jag misslyckats. Jag är inte bitter, men frustrerad av att bli bortsållad där det uppenbarligen handlar om åldern. Jag vill inget annat än att jobba, jag tycker att det är jättekul.

Vi pratar om att det finns något skamligt i att vara utan arbete, och att det man gör ofta hänger ihop med identiteten.

– Ja, bland det första man frågar när man träffar nya människor är ju: ”Vad jobbar du med?” Då svarar jag lite svävande att jag är mellan jobb. Speciellt min senaste tjänst älskade jag, och nu står jag bara och stampar … Jag har ju sett andra som också blev uppsagda, som är i Jennifers ålder, som fått nya tjänster.

Gått flera kurser

Eftersom Anna sedan tidigare visste att det kunde bli svårare att hitta jobb som 50-plussare så var hon extra proaktiv den här gången. Hon svarar inte bara på annonser utan kontaktar snabbt företag som hon tycker verkar intressanta, hon har skrivit personliga brev till rekryteringsbolag och hon letar på Linkedin. Hon har också fyllt på sina kunskaper med olika kurser.

– Jag vågar mig på lite av varje, jag har driv och nyfikenhet. Jag förstod att det kunde ta lite längre tid nu, men inte så här!

Jennifer instämmer:

– Ja, jag vet att du levererar hundra procent i det du gör. Och att du – precis som jag – gillar att arbeta.

Anna berättar en hårresande historia ur verkliga livet: För något år sedan träffade hon en rekryterare som berättade att rekryterande chefer sagt ”vi vill inte ha någon klimakteriekossa i alla fall, vi behöver yngre tjejer som representerar oss”.

– Har du det tänket i ledningsgruppen så är det självklart: Du kommer inte in.

Mor och dotter är överens om att en fördel med att vara lite äldre i arbetslivet är att barnen har vuxit upp något eller rentav flyttat hemifrån.

– Du befinner dig egentligen i bästa tiden för arbetslivet, säger Jennifer och ser på sin mamma. Du har inga små barn, du kan fokusera på arbetet och du är inte 22 och plötsligt vill resa ut i världen. Du och andra i din ålder är faktiskt en guldgruva. Jag är ju precis inne i småbarnsåren, det är stor skillnad.

Lever på a-kassa och sparande

Utan en lön som kommer in varje månad blir även ekonomin lidande. Anna hade en inkomstförsäkring, men den har gått ut nu. Hon lever på a-kassa, lite sparande – och sin man. Det är inte klokt, det tycker de båda:

– Vi är ju extremt självgående kvinnor! säger de och skrattar.

– Det är kanske lite löjligt, men jag har jättesvårt för att inte klara mig själv ekonomiskt, säger Anna. Alltså – jag är 54 år och har jobbat mig upp till en nivå där jag inte ska vara beroende av min man för att överleva! Det är bedrövligt.

Anna, hur håller du modet uppe och söker fler jobb?

– Jag vet inte faktiskt. Jag har varit snällare mot mig själv nu den senaste tiden. Innan sökte jag hela tiden, men nu kan jag ha vissa dagar då jag inte söker jobb, för att kunna gå igång mentalt igen sedan. Det tar sin tid att skriva ett bra och personligt brev, göra research på företaget och de som jobbar där.

Vad gör du de där dagar då du inte söker jobb?

– Tränar eller går promenader, träffar vänner, lunchar. Försöker att inte tänka på det så mycket. Och ibland måste man tillåta sig att vara arg, ledsen och frustrerad. Man gråter och allting, sedan nästa dag så­ … ok, nu börjar jag om.

Nu har hon börjat ta enstaka konsultuppdrag som egenföretagare.

– Det är bra att komma iväg och göra något, och för ekonomins skull. Men jag vill verkligen ha ett jobb, och en arbetsplats.

Vad kan arbetsgivarna göra annorlunda för att förändra det här, tycker ni?

– Företagen måste visa lite driv i att ha alla åldrar på arbetsplatsen, säger Jennifer. Vi vet att ju bättre jämställdhet, desto bättre är det för en arbetsplats – tänk så om åldrar också. Ta inte ålder som något negativt utan tvärtom. Gör det attraktivt med erfarenhet och trygghet.

Anna tycker att rekryteringsbranschen måste gå i bräschen, det är de som representerar företaget.

– De måste stå upp för att tänka annorlunda och större som ”vi kan faktiskt inte bara ta in bara 30-plussare”. En annan bra sak med oss lite äldre är att vi stannar, vi vill inte hoppa runt.

Den här artikeln är en del av Allas granskning Bara en siffra.