Angelica lever med 12 katter: De är mina barn
Vi träffas hemma hos Angelica Wendel, 33, och hennes pojkvän Jesper Johansson, 37 år, i Bjuv i nordvästra Skåne.
Det är en fin dag och de flesta katterna väljer att hålla till utomhus, i den stora rejält inhägnade trädgården. Ett två meter högt staket med en vinklad plåtkant högst upp gör det omöjligt för katterna att klättra över.
Angelica är nöjd med att katterna har stora ytor att röra sig på, minst 300 kvadratmeter med gräsmatta, buskar och träd. Det är bara jordgubbslandet som kissarna inte får trampa runt i.
Angelica har alltid älskat katter. I tjugoårsåldern kom hon i kontakt med Kattkommando Syd (KKS) och sedan dess har hon varit aktiv inom hjälporganisationen, som tar hand om övergivna och hemlösa katter.
– Fram till i dag har jag nog hjälpt till att hitta nya hem åt över tusen katter. Min mobil är alltid på så att jag kan nås om någon har hittat en övergiven katt, säger Angelica.
– Jag fick själv mina första egna katter från KKS, men nu för tiden tar jag inte emot tillfälliga katter hemma, eftersom det stör mina bofasta katter.
Hade 50 katter hemma
Angelica har kontakt med ett stort antal stödfamiljer som är villiga att ta hand om katter tills KKS har hittat ett permanent hem åt dem.
– För ett tag sedan tog vi hand om femtio katter som en dement man hade hemma i sitt hus, berättar Angelica.
Mannen var själv övertygad om att han hade sex katter, så det var så tragiskt alltihop.
Om man hittar en katt ska man börja med att kontrollera om det står något på halsbandet och kolla öronmärkning och chip. Sedan ska man ringa polisen och fråga om katten är anmäld som saknad och ringa en kattförening. De som är intresserade av att ta hand om en katt från Kattkommando Syd måste först visa att de är kattmänniskor.
– Vi gör hembesök och kollar att katten får ett bra liv. Det finns ju så kallade kattsamlare som inte bryr sig om katten som individ, och så finns det människor som inte alls förstår hur det är att ha djur.
– Mina råd är att alltid vaccinera, id-märka och kastrera – det blir bara dyrare att låta bli. Det tar tid att ha katt och man måste vara engagerad!
Angelica arbetar som kock och kallskänka på färjorna mellan Helsingör och Helsingborg, och Jesper jobbar på en isoleringsfirma. När de är borta vilar katterna.
– Det är inga problem att lämna katterna ensamma. Men visst blir man välkomnad i hallen när man kommer hem, säger Angelica och tar upp Mira i famnen.
Höga vårdkostnader
Lilla Mira har astma och låter, enligt Angelica, som en gris när hon andas. Mira medicineras ett par gånger om dagen. Hon är dessutom inte den enda katten som har en sjukdom; Angelica är van vid att portionera ut medicin till sina älsklingar.
– Flera av katterna har allergi, Vally har haft en stroke och äter medicin och en annan katt har problem med sköldkörteln.
– Några av katterna ska dessutom ha specialkost så visst har jag jobb så att det räcker, men jag gör det så gärna. Katterna ger mig så mycket tillbaka.
Men det är långt ifrån gratis att vara en ansvarstagande ”kattmamma”. En av Angelicas katter behövde genomgå en avance rad röntgen – och det kostade 10 000 kronor.
– Som tur var hade jag sparat inför att något kunde hända, men visst, det kan handla om mycket pengar när en katt blir sjuk. Katterna är försäkrade, men försäkringen täcker långt ifrån allt.
Angelicas kärlek Jesper påpekar att sambolivet förmodligen inte skulle fungera om inte även han tyckte om djur.
– Men det märks faktiskt inte att det är så många katter här hemma. Katterna är stillsamma och lugna och jag trivs verk ligen med att ha dem runt mig.
Angelica berättar att folk brukar se väldigt häpna ut när de hör att hon har tolv katter.
– De undrar väl hur skitigt det är och många som kommer hit blir förvånade över hur rent vi har. Vi dammsuger varje dag eftersom katterna fäller, och vi ser förstås till att kattlådorna alltid är fräscha.
Hela lägenheten är mer än välstädad. Att det bor tolv katter här är omöjligt att se, men att det är ett hem med katter framgår redan vid ytterdörren, där besökaren möts av en skylt med texten ”Ett hem utan en katt är inte ett riktigt hem …”.
Ett stort antal matskålar i köket, flera klätterställningar och lite leksaker ger en antydan om vilka som bor här.
– Minst sju av katterna sover med mig varje natt, säger Angelica. Oftast ligger de som en krans runt mitt huvud och om jag sover på mage kan någon lägga sig på ryggen.
– Figaro har alltid tassarna i mitt hår och han trampar som en kattunge, så det händer att jag vaknar med nytuperat hår, säger Angelica med ett skratt.
Den ståtliga svartvita katt killen Figaro kom till Angelica när han bara var fem veckor gammal. Då var han i uselt skick efter att ha blivit lämnad av sin mamma.
– Något hade hänt som gjorde att mamman lämnade sina ungar, men Figaro överlevde hos mig och han står mig nära.
Mormor var också kattmänniska
Angelica berättar att hon alltid har älskat katter. Familjen hade katt när hon var liten och mormor Elsie visade vägen när hon matade vildkatter hemma i Asmundtorp.
– Mormor var verkligen en kattmänniska och jag blev det också. Men min mamma var allergisk, så hemma kunde vi inte alltid ha katt.
– Jag är faktiskt också allergisk, men bara man håller rent omkring sig fungerar livet med katterna bra, säger Angelica med ett leende.
Och att hennes tolv älsklingar – Nalle, Moltas, Devlin, Elvira, Mira, Kompis, Denahi, Koda, Ville, Vally, Figaro och Isadora – är en central del i hennes liv råder det ingen tvekan om.
Alla i gänget har egna personligheter – från den lugna Devlin, som är den naturliga ledaren, till lilla Isadora, som är en riktig blygis.
Angelica plockar fram katternas mat. Det säger bara svisch så är det samling runt skålen när hon kallar på hela gänget. De flesta lystrar till sina namn.
– Katter är lojala och underbara djur, säger Angelica. Tyvärr har de låg status och är väldigt utsatta.
– Människor kan man inte alltid lita på, men katter är alltid ärliga. De är väldigt trofasta och okomplicerade och de ger kärlek helt utan reservationer.
Text: Birgitta Forssell
Foto: Stefan Lindblom