Så farligt är algblomning – och så känner du igen det
Det här är algblomning
När det är varmt, soligt och stilla väder under längre perioder är det störst risk för algblomning, både i sjö och hav. Det är en naturlig process som inträffar under våren och hösten, men ett överskott av fosfor och kväve i vattnet (övergödning) från avlopp och jordbruk av våra vatten har lett till allt kraftigare algblomningar, i synnerhet under högsommaren. När växtplankton förekommer i stora mängder, kallas det algblomning.
Så känner du igen algblomning
Algblomningen gör att vattnet grumlas. Plankton samlas i ytvattnet som färgas i olika nyanser av blågrönt eller brunt, ofta med fläckar av grynigt eller strimmigt vatten – ungefär som rabarbersoppa ser ut.
Om siktdjupet ner i vattnet är mindre än en meter är det en varningssignal.
Därför är det farligt
Vid algblomning bildar algerna ofta ett tjockt lager på vattenytan. Algmassan innehåller gifter som kan göra såväl fiskar och fåglar som däggdjur väldigt sjuka, och till och med orsaka död. Små barn och djur är särskilt känsliga för algblommande vatten.
Vanliga symptom på förgiftning hos människor är illamående, hudirritationer och ögonbesvär, mag- och tarmproblem eller feberattacker. Duscha och kontakta läkare vid symptom.
För djur är de vanligaste symptomen kräkningar och diarré. Husdjur med symptom bör snarast sköljas av och komma under behandling hos veterinär.
Det här ska du undvika
Bada inte i vatten med blommande alger. Tänk dessutom på att giftet kan finnas kvar i vattnet ett tag efter att algerna inte längre syns. Låt inte barn eller husdjur bada eller leka vid stranden vid algblomning.
Var försiktig med att äta fisk och skaldjur som fiskats där det är/nyss varit algblomning. I Sverige är det särskilt musslor, främst på Västkusten, som tar upp vissa alggifter och på så sätt blir giftiga och i högsta grad oätliga.
Observera att man aldrig bör dricka vatten med algblomning, eftersom gifterna i vattnet finns kvar även om det kokas.
Kom ihåg!
Om du upptäcker kraftiga algblomningar kan du gärna meddela kommunernas miljökontor eller närmaste länsstyrelses miljövårdsenhet.
Källa: Länsstyrelsen, Havs och Vattenmyndigheten