Pia reste jorden runt efter pensionen
Pia Ohlson hade längtat och planerat länge när hon stod på tågperrongen i Kristianstad en dag i januari 2019. Hon var nybliven pensionär, hade sagt upp lägenheten och sålt eller skänkt bort sina möbler och saker. I väskan hade hon en flygbiljett till Montevideo i Uruguay.
– Det kändes underbart! Jag var helt fri för första gången och hade inget som band mig och inga tider att passa. Nu skulle jag resa jorden runt i tre, fyra år, berättar Pia och ler stort när vi träffas hemma hos henne i Kristianstad.
Hon säger att hon alltid har tyckt om att resa, upptäcka nya platser och lära känna nya människor.
Äventyret kom tidigt in i hennes liv, bara två år gammal flyttade hon med föräldrarna från Skåne till Östafrika. Pappan som var väg- och vatteningenjör reste runt och byggde vägar och dammar kors och tvärs över Afrika – och familjen som utökades med två syskon följde med i en husvagn som var deras hem. Efter några år bestämde sig föräldrarna för att familjen skulle ha en fast punkt och en kaffefarm i Tanzania införskaffades.
Pia hade en exotisk och annorlunda barndom med mycket frihet och närhet till savannens alla vilda djur.
– När jag var 14 år skickade mina föräldrar hem mig till Sverige och jag fick bo hos mormor och morfar i Hässleholm och gå i skolan där. Det tog lång tid för mig att anpassa mig till livet här.
Reslusten och nyfikenheten på andra länder och kulturer har Pia burit med sig sedan dess. Visst har hon rest en hel del genom åren, men mycket har också handlat om att ta hand om de fyra barnen som hon var ensam med i många år. Dessutom har hon som de flesta andra haft ett inrutat vardagsliv med heltidsarbete – de senaste 20 åren var Pia museivärd på Regionmuseet i Kristianstad.
Behövde vila
– Nu hade jag inte längre något att ta ansvar för och det var härligt, spännande och pirrigt att ge sig ut på det här stora äventyret. Jag kände ingen tvekan. Alla hejade på mig, barn och vänner, att göra något sådant här är ju något många drömmer om.
Många tyckte också att Pia var modig som gav sig ut på en jordenruntresa alldeles ensam. Själv ser hon det inte så.
– Rädsla är inte min grej. Är man rädd kommer man ingenvart.
Några missöden råkade hon inte heller ut för tack vare vanligt sunt förnuft. Enda missräkningen var en envis magsjuka som krävde medicin.
Pia reste med lätt bagage, en Kånkenryggsäck och en liten rullväska med kläder, bärbar dator, mobiltelefoner och lite teknisk utrustning.
Båt till Buenos Aires
Första stoppet var alltså Uruguays huvudstad Montevideo där Pia skulle bo hos vänner, lära sig spanska och dansa tango.
– Jag skrev in mig på en dyr skola för att läsa spanska. Första veckan gick det bra, andra veckan på tisdagen blev det tvärstopp i min hjärna. Det var inte rätt för mig och det blev samma med tangon.
I stället ägnade sig Pia åt att promenera, fotografera, läsa, umgås med vänner och utöva yoga.
– Jag hade haft många intensiva år och behövde vila. Jag behövde landa, komma ikapp och ta hand om mig själv, något jag inte hade varit så bra på, säger Pia som insåg att hennes resa i en annan del av världen även skulle komma att bli en inre resa.
Det var en resa som gjorde att hon så småningom hittade tillbaka till sig själv och under vägen blev det många fantastiska upplevelser, med vacker natur och möten med nya människor.
– Om man ska generalisera tycker jag att människorna i Sydamerika är mer öppna och varma än här hemma, det är lätt att få kontakt. Möten med nya människor är det bästa med att resa.
Efter två månader var det dags att lämna Uruguay.
– Jag tog båten över Rio de la Plata till Buenos Aires och fortsatte sedan söderut i Argentina, i 24 timmar i buss genom Pampas, till Bariloche där jag var på ett yogaretreat i tio dagar. Södra Argentina påminde lite om Europa med björkar, fläder och rosor.
Ett minne för livet
Pia klev på en ny buss och reste genom Anderna mot Chile.
– Det var så härligt att vara på väg mot nästa äventyr. Underbart!
Resan innehöll stora kontraster från storstäder med mycket fattigdom och eländiga förhållanden till natursköna platser och storslagna historiska lämningar, som på olika sätt påverkade och lämnade spår.
Se också: Stina brände ut sig och blev biodlare.
– I Chile finns en dalgång, Valle del Elqui, med sagolikt landskap, mystik och himmelsk närhet. Klimatet i norra Chile är mycket torrt och himlen är otroligt klar. Här finns några av världens bästa platser att observera stjärnhimlen. Jag var med på en nattlig guidad utflykt till Mamallucaobservatoriet och fick möjlighet att både genom teleskopet och med blotta ögat se himlen och vår kära Vintergata, så otroligt vackert och tydligt. Det var verkligen ett minne för livet, berättar Pia.
Hon fick också se Stilla havet som hon alltid drömt om och när resan gick vidare till Bolivia och Peru besökte hon Machu Picchu och Titicacasjön.
– Egentligen gillar jag inte sådana platser som alla turister ska se, jag är lite tvärtom. Men när jag nu var där var det ju dumt att inte se platserna, som verkligen är storslagna.
I Trujillo i Peru besökte Pia barnbarnet Aldos pappas familj – ett givande möte och en av höjdpunkterna under resan.
Saknade barnbarnen
Familjen och vännerna hemma höll hon kontakt med via Skype och mejl. Efter en tid på resa överraskades Pia av en stark längtan efter barn och barnbarn.
– Det var förfärligt. Jag saknade dem mycket, mycket mer än jag trodde att jag skulle göra.
Efter stopp i Florida och på Bahamas bestämde sig Pia för att åka hem till Sverige på semester i juni innan hon fortsatte vidare till Indien. Väl hemma växte beslutet fram att stanna kvar. Barnen och barnbarnen behövde henne och hon behövde dem. Resan hade lärt henne något viktigt:
– Jag behövde bryta med allt det gamla och hitta tillbaka till mig själv – och det gjorde jag. Det var rätt att åka och det var rätt att komma hem, säger Pia som bestämde sig för att skjuta upp resan till Indien på obestämd tid.
Hon flyttade in i en liten enrummare i Kristianstad, letade möbler och prylar på loppis med betoning på nödvändigt och sparsmakat.
– Jag har det jag behöver och tänker inte döstäda fler gånger. Nu vet jag också att ett eget hem betyder mycket och jag tänker inte flytta hemifrån igen. Men resa kommer jag att göra, fast jag ska inte vara borta så länge.
Nu fyller Pia sina dagar med att träffa barn och barnbarn, läsa och utöva yoga och qi gong – och funderar på vart nästa resa ska gå.
