Zübeyde Simsek Gillström: Jag kommer alltid att finnas där för min syster
Med en sjal och en fjäderboa runt höfterna börjar systrarna Sultan och Zübeyde att röra sig i takt till de orientaliska tonerna. Med vickande höfter och glada skratt låter de kropparna släppa loss i takt med varandra. Det går inte att ta miste på att de här tjejerna har kul ihop. Både när de dansar magdans och när de sitter på kvarterskrogen och sippar på varsitt glas vin.
Vi gör mycket roliga saker tillsammans, men oftast sitter vi bara och myser i soffan
– Vi har gått en kurs i magdans ihop. Vi gör mycket roliga saker tillsammans, men oftast sitter vi bara och myser i soffan, ler Zübeyde Simsek Gillström, 50, när hon stryker Sultan 49 år, över armen.
Hon var bara ett år gammal när hon fick en lillasyster. Tjejerna är mellanbarn i en skara om fyra syskon och flickorna har stått varandra nära från första stund.
– När vi var små hade jag bitmärken överallt. Sultan var sen med talet och när hon ville ha uppmärksamhet bet hon mig. Det var okej för mig, vi har alltid förstått varandra, säger Zübeyde och berättar att hennes lillasyster – som nu pratar både svenska och turkiska – föddes med Downs syndrom.
Det dröjde innan flickan fick sin diagnos och när den kom fick familjen besök av en sjuksköterska som tyckte att Sultan borde flytta till en institution.
Mamma oroade sig för hur det skulle gå för Sultan när hon och pappa inte längre var i livet
– Mamma blev förnärmad och slog näven i bordet. I Turkiet tar man hand om sina barn, oavsett om de har en diagnos eller ej. Hennes dotter skulle aldrig någonsin bo någon annanstans än hemma. Och det är ett mantra jag burit på genom hela mitt liv. Mamma oroade sig för hur det skulle gå för Sultan när hon och pappa inte längre var i livet, men jag har lovat att alltid finnas där för min syster. För mig är det en självklarhet och ingen uppoffring, säger Zübeyde.
Zübeyde har rötter i Turkiet
Hon och Sultan har fostrats av föräldrar som hade rötterna i Turkiet.
Pappa Faik kom till Sverige i samband med den stora arbetskraftsinvandringen i mitten på 1960-talet.
– Han åkte hit först och fixade jobb och bostad. Sedan skickade han en flygbiljett med posten till mamma Güllü, som väntade i Izmir. Han bad henne flyga till Stockholm och vänta på flygplatsen i Bromma, där han skulle hämta henne. Hon fick sitta på flygplatsen i fem timmar innan han kom. Tänk, att komma till ett främmande land, inte kunna ett enda ord svenska eller engelska, och så är han inte där när hon kommer!
Zübeyde skakar på huvudet och säger att hon själv knappt har tålamod att vänta i tio minuter.
Föräldrarna, Faik och Güllü, som var i 30-årsåldern, etablerade sig i Hälleforsnäs, där de fick jobb på bruket.
– Mammas sorg var att de inte fick några barn. De hade besökt både läkare och häxdoktorer utan resultat och accepterade till slut barnlösheten. Efter en tid i Sverige bestämde de sig för att pröva lyckan i Australien. Pappa var väldigt äventyrlig, skrattar Zübeyde och berättar att allt var klart med resan till Canberra, där föräldrarna skulle driva en fårfarm.
Men då blev Güllü sjuk!
Zübeyde var med i Robinson 2001
Zübeyde var en av deltagarna i tv-programmet Expedition: Robinson i säsongerna som sändes åren 2001 och 2003, och deltog även som joker i Robinson – revanschen 2012. Hon medverkade även som gästtyckare i Sikta mot stjärnorna i TV4 2002, och var en deltagare i dokusåpan Club Goa i TV3 2005.
– Det visade sig att mamma var gravid. För henne och pappa var det en gåva och en hälsning från Gud. Inte kunde de lämna Sverige nu. Och sedan kom barnen som på ett pärlband. Vår bror Fatih föddes 1968, jag 1969, Sultan 1970 och sedan fick vi sladdbrorsan Bugra 1980, berättar Zübeyde.
Familjen beskyddade Sultan
Även om Sultan och Zübeyde aldrig gick i samma skolor, eftersom Sultan gick i särskola, så hängde systrarna ihop som ler och långhalm. Hela familjen var Sultans beskyddare.
Det var väldigt tryggt att växa upp i brukssamhället
– Sultan var redan då otroligt social, sprallig och alltid glad. Hon var väldigt kontaktsökande med främmande människor, därför var mamma ofta orolig för att hon skulle bli bortrövad. I lilla Hälleforsnäs visste alla vilka vi var. Vi var en familj med turkiska rötter, hade annorlunda namn och så hade vi Sultan. Det var väldigt tryggt att växa upp i brukssamhället, säger Zübeyde och berättar att familjen ibland gav sig iväg på äventyr till Södertälje, där det fanns en torghandel som sålde matvaror från Turkiet.
– Och så minns jag när kebaben kom till Sverige! Då åkte vi till Hötorgshallen i Stockholm och åt, säger Zübeyde.
Ett årligt äventyr var också bilresan till farmor och farfar i Turkiet.
– Det tog sex dagar och vi stannade i både Tyskland och Österrike. Det var mysigt. Farfar var en arg, liten gubbe. Han hade en källare full med meloner. Om vi var busiga hotade han oss med att vi skulle bli inlåsta där, skrattar Zübeyde.
Elliot, 3, har Crouzons syndrom - gör succé på Instagram:
Var med i Expedition: Robinson
När Zübeyde utbildade sig till frisör och flyttade hemifrån hälsade hon på hemma så ofta hon kunde. Sultan gick i daglig verksamhet och fortsatte att bo kvar hos mamma och pappa så länge de levde.
När systrarna var 26 och 27 år gamla drabbades mamma Güllü av en tuff cancersjukdom, som tog hennes liv bara sju dagar efter diagnosen.
– Hela vår stora, turkiska familj satt vid mammas sida och jag och Sultan höll i hennes händer, minns Zübeyde. Det blev en stor omställning för alla när mamma dog. I turkiska familjer är det kvinnan som styr och ställer. Helt plötsligt skulle pappa klara av hans och Sultans vardag. Han skulle gå ut och köpa bindor åt henne. Det var jättetufft, men han klarade det med mitt stöd. Jag åkte hem till pappa och Sultan så ofta jag kunde.
När Zübeyde var med i tv-programmet Expedition: Robinson satt lillasyster Sultan som klistrad vid tv:n hemma i Hälleforsnäs. Hon älskade att följa programmet och att se sin älskade storasyster på tv.
Zübeyde är gift med Oskar
När Zübeyde träffade sin man Oskar Gillström, 53, genom en blinddate för nio år sedan, fick också Sultan en till riktigt nära vän.
Det händer ofta att Sultan och jag har hemlisar som hon bara vill berätta för mig
– Ja, vi har en helt egen relation. Det händer ofta att Sultan och jag har hemlisar som hon bara vill berätta för mig, säger Oskar, när vi tar en matbit på den italienska restaurang som blivit trions kvarterskrog.
Oskar omfamnades snabbt av hela den turkiska familjen och när han bad Faik om Zübeydes hand fick han ja på två villkor!
– Faik ville att jag skulle försöka lära mig turkiska och om jag ville ha en kristen präst önskade han att jag hittade en som inte pratade om Jesus och korset utan fokuserade på att prata om Gud och kärleken. Och så blev det, säger Oskar och berättar att Faik var en fantastisk man som gjorde ett stort intryck på honom mer än en gång.
Som när han drabbats av en stroke och afasi.
– Vi hälsade på honom på sjukhuset och Zübeyde började gråta. Då fick Faik krafter någonstans ifrån och började skratta. Han skrattade och skrattade tills hans dotter också började skratta. Det var hans ordlösa sätt att trösta henne. Tyvärr dog Faik i sviterna av stroken, säger Oskar.
Dåligt samvete för systern
När systrarnas pappa dog flyttade Sultan från Hälleforsnäs, hem till Zübeyde och Oskar i Stockholm.
– Men vi jobbar ju, det var inte schysst mot henne att lämna henne ensam hemma i lägenheten. Därför började jag leta efter ett gruppboende. Jag hittade ett bara tio minuters promenad från vårt hem och vi hade den otroliga turen att det blev en plats ledig efter bara ett par månader, säger Zübeyde och konstaterar att det ändå inte var lätt att ta beslutet att låta Sultan flytta.
Zübeyde brottades med dåligt samvete. Hon hade ju lovat sin mamma att aldrig lämna bort Sultan! Det är några år sedan Sultan flyttade till sin egen lägenhet och hon har stortrivs med sin egen lya från första stund.
I början bodde hon ganska mycket hos oss, men till slut började hon viska till Oskar att hon ville hem till sitt
– I början bodde hon ganska mycket hos oss, men till slut började hon viska till Oskar att hon ville hem till sitt. Hon vågade inte säga det till mig, ler Zübeyde och säger att själv vill hon gärna att Sultan är hemma hos dem så ofta som möjligt.
Sultan och Zübeyde ses oftast flera gånger i veckan. Annars pratar de med varandra i telefon, och de har fortsatt med familjetraditioner som att varje sommar åka till Turkiet.
– Vi solar, badar och hälsar på hos våra mostrar och fastrar. Nu åker vi också till mammas och pappas grav. De valde att jordfästas i sitt hemland.
Söndagsmiddagar äter de ofta tillsammans på kvarterskrogen, precis som nu. Zübeyde och Sultan delar ju passionen för god mat och dryck.
Servitören fyller på vin i systrarnas glas och de skålar med varandra. Skål för systerskapet som ger dem båda så mycket!
– Sultan ger mig genuin kärlek och lojalitet med många kramar. Det hon uppskattar mest med mig är nog att jag alltid finns där för henne, säger Zübeyde och lutar mjukt sitt huvud mot sin lillasysters.
Foto: Theresia Köhlin och Henrik Montgomery/TT