Zanna tävlar i sin rullstol: Det är ren magi – dansmagi!

Uppväxten i Varberg var varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa. När Zanna var 15 år flyttade hon till ett internat i Göteborg för att gå gymnasiet där.

Hör Zanna berätta sin historia här:

Efter reklamen: Zanna brinner för rullstolsdans: "Man glömmer smärtan."

Hon har haft sjukdomen artrogrypos sedan hon föddes och har upplevt att sjukvården inte alltid varit så stöttande.

– Hon kommer aldrig gå, sa läkarna först. Men sedan började jag stödja mig på min Brio-vagn och lärde mig. Det blev som en rullator, berättar Zanna Petersson.

Zannas artrogrypos innebär att sjukdomen gör henne överrörlig i överkroppen och att hon är muskelsvag i benen och inte kan stå upp själv. Symtomen kan skifta från person till person med diagnosen och de brukar också förändras över tid.

– Jag har haft perioder med mycket rullstol och tvärtom. Det är en genetisk sjukdom, men mycket är okänt kring den så rådet jag ofta fått är att bara testa mig fram. Se vad som fungerar och vad som inte går.

Zannas föräldrar har alltid pushat henne att göra det hon vill, även om det inneburit att tejpa ihop henne för att åka skridskor med klasskompisarna i skolan.

– Jag har haft rullator sedan jag var fyra år, kryckor när jag var sex år och rullstol hela tiden när det behövts, förklarar Zanna.

Zanna gick turismutbildning

Tidigt umgicks hon hellre med äldre och upplevde jämnåriga som omogna, men hon har alltid gått i samma vanliga skola och det var först på gymnasiet som hon fick extrahjälp vilket innebar två lärare på åtta elever.

– Jag hade drömmar naturligtvis. Ville plugga juridik eller journalistik.

Men sedan blev det som för de flesta, något helt annat. Av en händelse hittade hon en turismutbildning som också innehöll scenproduktion. Hon fick lära sig allt som behövdes för att sätta upp en teaterföreställning med ljud, ljus och mycket mer.

– Jag stannade fem år i Värnamo för detta innan jag återvände till Varberg.

Zanna ville hem, kanske för att hon börjat känna sig mer trött och för att hon behövde utökad hjälp. 2017 kom den stora smällen – en kraftig försämring som gjorde att hon behövde rullstolen nästan hela tiden.

– Jag kunde inte gå så mycket längre. Det var mentalt jobbigt att inse. Men muskelstyrkan klarade inte bära min kropp och jag blev också hjärntrött.

Zanna började jobba med att föra in kyrkoböcker digitalt åt Riksarkivet och trivdes med det.

– Eftersom jag blivit förtidspensionär var det volontärarbete. Jag ville absolut inte bara sitta hemma, säger hon.

Nu hade Zanna något annat med sig från tiden i Småland. Hon hade på allvar funnit glädjen i dansen på dansbanorna i skogarna. Uppvaknandet hade startat med en buggkurs tillsammans med en kompis, en kurs som följdes upp av en tur till Jönköping och premiärdans på en riktig dansbana.

Magisk känsla av dansen

– Dansbandet Highlight stod på scenen och det var en magisk känsla som jag aldrig kommer glömma.

Intresset hade funnits tidigare och när hon var yngre brukade hon sitta och titta på dansparen på Polketten på Liseberg. Nu blev debuten början på något nytt och det var genom hennes kompis pojkvän som allt började på riktigt. Hon hade fått en vän som gärna tog henne ut på dansgolvet – hon behövde inte sitta vid sidan och bara titta på.

– Vi bestämde att han skulle dansa de fyra första danserna med min kompis – hans flickvän och därefter skulle han bjuda upp mig, berättar Zanna.

Det var lite trevande till en början. Men pojkvännen till hennes kompis fick Zanna att våga och han dansade mer än gärna med henne även fast hon satt i rullstol. Det enda som behövdes var lite kreativa lösningar från båda håll.

– Just dessa fina dansbanor i trä med ljusslingor i skogen var så mysiga att komma ut till.

Gemla Folkets park är jättefint och det finns flera andra jag gillar också. Detr blir ett äventyr, skrattar Zanna.

Det har hänt fler än en gång att de kört fel i skogarna. De var ute varje helg, ibland två gånger i veckan.

– Snart behövde vi inte följa dansschemat heller. När de andra killarna som var ute och dansade började känna igen mig ändrades allt. De fick se hur det gick att dansa med rullstol och då blev det många som bjöd upp – så många att jag knappt hann att ta en fikapaus. De hade nog inte vågat tidigare.

Men när de kunde härma hur min kompis gjorde så blev det lättare. Jag är verkligen rörlig i överkroppen så det fungerar bättre än man kan tro, säger Zanna.

Hittade tävlingspartner

Hon fortsatte dansa när hon kom tillbaka till Varberg och tog även danskurser.

Allt oftare fick Zanna höra att hon borde börja tävla i rullstolsdans och hon hade själv tänkt på det ganska länge när en danslärare, som känt Zanna länge hörde av sig. Hon hade hittat en partner som skulle fungera bra – en tävlingsdansare som heter Ludwig Wassgren.

Zanna hade plötsligt alla möjligheter att ta steget till att tävla i dans, men det var nervöst att gå från den vanliga sociala dansen till tävling.

Visserligen hade hon tränat, men att visa upp sig för domare var en annan sak.

Året var 2018 och hon fick nästan övertalas att åka på sin första tävling tillsammans med sin danspartner Ludwig.

– Du ska med, sa mina danslärare till mig och så åkte vi, berättar Zanna.

Hon insåg att det verkligen var något hon behövde för hon hade känt sig deppig på grund av försämringen i sin sjukdom.

– Jag är glad att jag kom iväg. Det var jättehäftigt.

Zanna och Ludwig gjorde även en uppvisning under invigningen av Göteborg Open och då blev det en rumba till helt fel musik.

– Det skulle vara Julia Iglesias, men något tekniskt strulade så det blev musiken från dinosauriefilmen Jurassic Park som gick på istället.

Nu klarade Zanna och Ludwig upp det ändå på något magiskt sätt.

Zanna och Ludwig deltog i stor tävling i Holland

– Ludwig bara såg på mig och strålade. Det var tryggt och sedan blev det rumba till Jurassic Park istället.

Senare åkte hon och Ludwig Wassgren ner till Amsterdam för att vara med i en internationell danstävling i Holland. I bussen satt de tillsammans med riktiga proffs som hade sponsorer, vilket innebar specialrullstolar för tävling. Zanna fick tävla i sin vardagsrullstol, men gillade sällskapet som gav henne inspiration.

Evenemanget hölls i en stor idrottshall och stämningen var verkligen på topp. Det var bra ordnat och det fanns fyra olika typer av dans att tävla i – latin, jazz, rockabilly och standard.

– Vi hade väldigt roligt.

Stämningen gjorde också att det infann sig en tävlingskänsla hos Zanna som hon kanske inte känt lika tydligt tidigare och hon ville verkligen lyckas bland alla dessa andra konkurrenter.

Ludwig var lika taggad och som erfaren dansare och visste vad det handlade om när det var bedömning med domare.

De satsade allt och vann flera medaljer, mycket tack vare att de hade klickat som par direkt. Nu gick inte allt som det skulle hela tiden, de lyckades missa uppropet till dansgolvet trots att de fått veta hur allt gick till.

Etta i flera danser

– De ropade ”Sverige” tre gånger utan att vi reagerade. Till slut kom vi upp när våra tränare puttat på oss, men då var de andra dansarna redan igång. Efteråt fick vi kommentar från generalen för tävlingen som lite skämtsamt ropade i högtalaren: ”Nämen, titta, Sverige har äntligen hittat till dansgolvet”. Det var lite pinsamt.

Därefter var Zanna och Ludwig först på golvet vid alla tillfällen.

– Vi var etta båda dagarna i två av våra tre danser. Sedan fick vi ett specialpris av den stränga domaren som tyckte att vi visat på nytänk och som såg oss som ett par som kan gå långt.

Nu är det inte bara vinsterna och danserna som Zanna minns tillbaka på, utan också förberedelserna. Att tävla i dans innebär speciella kläder, smink och håruppsättningar.

– Det är så roligt att klä upp sig, hitta rätt klänningar och förändra frisyren efter vilken dansstil som gäller. I tiodans ska varje hårstrå ligga på plats och då blir det en hel del sprej, skrattar hon och berättar att det blev en blå och en röd klänning till slut.

Zanna kom hem med en enorm stolthet över sin prestation som gick över tre danser och det var ett helt annat självförtroende i allt hon gjorde.

– Efter det ville jag bara ut mer, men sedan kom coronapandemin. Det blev ett jobbigt 2020 och 2021 var inte mycket bättre.

I dag är hon aktiv för att sprida intresset för dans bland rullstolsburna och funktionsnedsatta.

– Alla föreningar som vill starta detta kan höra av sig till mig för hjälp.

Själv har det gjort underverk för hennes mående.

– Det ger energi och jag blir lycklig av dansen. Det är verkligen magi. Dansmagi.

Det enda som kunnat matcha den lyckan har varit hundvalpen som numera är vid hennes sida.