Plötsligt dök ett vilt mufflonfår upp hos Nordéns: ”Mufflan har blivit en del av vår familj”
Familjen Nordén från Lerum har släktrötterna i bohuslänska Bovallstrand där dottern Sofia har sina hästar, 18-åriga halvblodet Cummin och minishettisen Gustav, sex år.
En vintermorgon veckan före jul 2018, när Sofia som vanligt släppt ut hästarna från stallet, satte Gustav fart och började jaga något brunt. Ett ensamt mufflonfår.
Trots Gustavs något aggressiva uppvaktning sökte sig mufflonfåret tillbaka till stallet. Allt oftare. Och blev mer och mer trygg i Cummins, Gustavs och Sofias närvaro.
Varje morgon när Sofia kom för att släppa ut sina hästar stod mufflonfåret där. Hon ville vara med. Snart fick hon namnet Mufflan.
– Det finns ett par flockar med vilda mufflonfår här i Sotenäs kommun. Vi tror att hon hade mist sin mamma eller blivit utstött av sin flock, säger Bengt och Caroline Nordén, föräldrar till Sofia.
Mufflonfåret vet sin plats i hierarkin
Nu är Mufflan som en familjemedlem. Valackerna Cummin och Gustav har accepterat henne sedan länge.
– Hon är väldigt charmig. Vi är jätteglada över att hon är med oss, säger Sofia Nordén.
Bengt tror att Mufflan tror att hon är en häst. Hon känner uppenbart ingen samhörighet med andra mufflonfår utan följer hästarna slaviskt.
Ibland när Sofia är ute och rider med Mufflan i släptåg får de syn på mufflonflocken. Men Mufflan nonchalerar den. Hennes flock är Sofia, Cummin och Gustav.
Hon tillbringar hela dagarna i hagen med sina hästkompisar. Leker och stojar. Accepterar till och med att agera hjälpreda i stallet och bära hästtäcke emellanåt.
Sofia Nordén gillar Mufflans karaktär. Hon tycker att Mufflan är nyfiken, smart, framåt och orädd. Och bestämd.
Mufflan har tagit sin plats i hierarkin. Överst står Sofia. Sedan kommer Cummin. Därefter har Mufflan trängt sig in. Sofias mamma Caroline, som också tillbringar en hel del tid i stallet, och lille Gustav har lägre rang.
– Hon kan komma och buffa på mig och sätter gärna Gustav på plats. Mufflan kan bli arg på mig, det blir hon aldrig på Sofia. Gustav och jag är helt klart under Mufflan i rangordning, säger Caroline Nordén.
Fåret har blivit lokalkändis
Ju längre tiden har gått, desto mer hemmastadd har Mufflan blivit i stallet. Hon klapprar vant runt i såväl stallgång som boxar. Äter gärna hästarnas mat, knaprar villigt på morötter och slukar saftiga äpplen.
Annars glufsar Mufflan i sig det som naturen bjuder. Lavar, ormbunkar, brännässlor. Det i kombination med vad Sofia och Caroline serverar gör att Mufflan är ett välgött mufflonfår. Nordéns uppskattar vikten till 50 kilo – säkert dubbelt så mycket som när hon kom för första gången.
Mufflonfåret
Mufflonfåret härstammar från sydvästra Asien. Rasen fördes in i Sverige på 1930-talet i hägn, men lever fritt bland annat i norra Bohuslän, södra Värmland, Västergötland och Stockholms skärgård.
Antalet mufflonfår ökar stadigt och finns på Artdatabankens lista som en potentiellt invasiv art. Naturvårdsverket beräknade år 2018 att det fanns ett tusental i landet.
Baggarna har böjda horn. De blir större än tackorna, når en mankhöjd på omkring 90 centimeter och vikt på runt 50 kilo. Tackorna väger cirka 35 kilo. De lever i mindre flockar. Födan består av gräs, kvistar och olika vilda örter. Livslängden är vanligen 15 till 20 år.
I Sverige omfattas mufflonfåren av paragraf 40 i jaktförordningen. Det innebär att en fordonsförare som har kört på och skadat eller dödat ett mufflonfår är skyldig att märka ut platsen och kontakta polisen. Arten har ingen säsongsbestämd jakttid, utan jakt får ske hela året.
Källor: Wikipedia, Naturvårdsverket, Svensk Jakt
Emellanåt övernattar hon i stallet.
– Hon gillar inte väta. Börjar det regna tar hon gärna skydd i stallet. Och så tycker hon om att ligga på gödselstacken. Där är det varmt, berättar Caroline.
Dessutom är hon listig. Kan öppna lock till tunnor där hästarnas godsaker förvaras och har till och med lyckats få upp reglar till dörrar.
Vad händer om hon inte skulle dyka upp en morgon, Sofia?
– Då skulle jag bli väldigt orolig. En dag hade hon ett svullet öga – det var som en golfboll. Jag vet inte vad hon hade gjort. Men dagen därpå hade svullnaden gått ner. Så Mufflan har uppenbarligen gott läkkött.
Hon har förmodligen blivit av med sin mamma
Pappa Bengt har också sin del i Mufflan. Han sköter kommunikationen. Lägger ut klipp och bilder på Facebooksidan Bovallstrand med nästan tre tusen medlemmar. Får ofta rikligt med kommentarer och tummar upp.
– Folk man möter frågar ofta hur det är med Mufflan. Personalen vid trävaruaffären tar ofta sin lunchpromenad till hagen för att kolla in henne. Om vi är borta en dag för att till exempel sko hästarna blir en del oroade för att Mufflan är ensam, säger Bengt Nordén.
Vad säger då expertisen om fenomenet Mufflan? Vi kontaktar David Bruun, vilthandläggare på Naturvårdsverket. Han blir fascinerad av Bovallstrands celebritet.
– Detta är väldigt sällsynt. Den enda förklaring jag har är att hon förmodligen blivit av med sin mor. Då kan det hända att man tyr sig till någon annan och försöker hitta mat till lägsta möjliga energikostnad, säger han.