Viktors känslosamma farväl till sin bror Rikard: ”Inte bara en siffra i statistiken”
– I min sorg och frustration vill jag inte att Rikard bara ska bli en siffra i statistiken, säger han.
Detta reportage har vi gjort tillsammans med våra systertidningar MåBra och Femina. För att göra så bra journalistik som möjligt nu under corona-krisen har vi utökat vårt samarbete och har tillsammans startat en gemensam corona-redaktion.
Den 21 mars är den årliga dagen då vi hyllar våra olikheter och står upp för alla med Downs syndrom. För Viktor Winterqvist och hans storebror Rikard Andersson var det en självklarhet att även i år träffas för att rocka sockorna tillsammans i föräldrahemmet.
– Vi invigde hans nya dator också. Det var precis som vilken vanlig lördagskväll som helst. Men på söndagen fick han feber, säger Viktor.
Rikard var sällan sjuk. Visst kunde han bli förkyld, men feber hörde till ovanligheterna. Den här gången gick febern heller inte ner utan blev värre och värre under de kommande dagarna. Han fick det också allt tyngre med andningen och när han kom in till sjukhuset visade det sig att hans lungor var illa däran. Viktor fick ett samtal om att komma in till sjukhuset och ta ett sista farväl den första april, en onsdag.
– Läkaren sa att han hade ett par timmar kvar, kanske dygnet ut. Men han höll ut ända till dagen därpå. Kanske var det hans sätt att inte bli ett aprilskämt, säger Viktor.
Humorn en viktigt del i relationen
Att se sin storebror i sjukhussängen var svårt. Men Viktor är tacksam att han fick en chans att ta farväl av sin bror. De få gånger Rikard orkade lyfta sitt huvud och öppna ögonen, försäkrade Viktor honom om att han var där.
– ”Jag är här tönten” ropade jag till honom. Då såg jag att han blev lugn och kunde lägga sig tillrätta igen. Det måste ha låtit jättekonstigt utifrån, men vi hade en sådan jargong. Jag var Lilltönten och han var Stortönten.
Humor har alltid varit närvarande i brödernas relation. Viktor berättar att de två alltid har stått nära varandra. Även om Rikard var storebror och Viktor lillebror, blev det i praktiken ofta tvärtom. Redan i en ung ålder tog Viktor ett stort ansvar för sin bror. Han passade honom när föräldrarna skulle iväg och när han fick körkort hämtade han honom efter skola och fritids. Bandet mellan dem var starkt och för Viktor är det svårt att beskriva sin bror med bara några ord eller meningar.
– Hur ska man beskriva en sådan legend, som en polare sa. Rikard visste hur man skulle leva i nuet, han älskade barbeque och han älskade att resa. Han var ”kung Rikard"”och det blev extra tydligt när vi reste. Han hade svårt att stå länge i kö och ibland fick vi låna en rullstol. Då fick han alltid gå före i kön och det tyckte han om. Den där kungabehandlingen gillade han – ”jag är störst och först, flytta på er”, säger Viktor.
Rikard gick bort i covid-19
Rikard älskade också teater. Buskis var favoriten och varje sommar besökte bröderna Falkenbergs friluftsteater. Hemma i lägenheten finns över tusen dvd-filmer med bland annat Galenskaparna och After shave, och andra storfavoriter. Rikard var också en mästare på att hitta på egna ord – mammas handväska som alltid låg i hallen blev hallväskan, pappas verktygslåda som jämt stod framme blev framtygslådan.
Nu blir det inga fler roliga ord från Rikard. Han gick bort i covid-19 den 2 april.
– Han hade ett medfött hjärtfel, men det hade läkt för länge sen. Det var coronan som tog lungorna, trots att han kämpade in i det sista, säger Viktor.
Saknaden i familjen är naturligtvis enorm. Ingenting blir sig mera likt.
– Det jag kommer att sakna mest är tugget. De som känner oss vet vilket jäkla tugg vi hade, det var inte en lugn stund när vi två höll låda. Han var en riktig glädjespridare och han har gjort så att man har barnasinnet kvar. Jag är undersköterska i grunden men jobbar i dag som elevassistent i särskolan, och det är tack vare Rikard. Jag vet vilken enorm glädje man både ger och får, säger Viktor som efter Rikards död nu självmant isolerat sig i hemmet.
Tackar vårdpersonalen
På fredagar kom Rikard alltid hem till sina föräldrar från boendet dit han flyttat på senare år. Viktor och hans fru brukade också komma över för det traditionsenliga fredagsmyset tillsammans. Men nu är ingenting sig likt.
Se hur vårdpersonalen applåderas för kampen mot coronaviruset:
– Jag har nog inte riktigt fattat än att han faktiskt är borta. Men på fredag kommer jag väl att inse hur tomt det är. Min fru visste när vi blev tillsammans att hon aldrig kunde ta mig ifrån min bror, han har alltid haft första tjing.
Viktor vill tacka vårdpersonalen som lät honom och resten av familjen vara med under Rikards sista tid i livet. Att vara där och kunna lugna sin bror betyder mycket. Även om saknaden är stor är Viktor glad att hans bror inte behöver lida mer.
– Det är overkligt att han är borta, och samtidigt skönt att han inte behöver ligga där och lida. Ingen människa ska behöva lida på det sättet. Han hade så stora skador på lungorna, så jag vet inte vilket liv han hade fått ändå. Det var skit och pannkaka, som brorsan hade sagt.
Vill uppmana folk att ta coronaviruset på allvar
Viktor har hyllat sin bror i ett långt och rörande inlägg på Facebook. Inlägget har fått stor spridning och det gläder Viktor, som inte vill att Rikard bara ska bli en siffra i statistiken. Genom att berätta vill han också få folk att inse allvaret i den rådande situationen och förstå hur viktigt det är att följa riktlinjerna från myndigheterna.
– När man ser den långa kön till Systembolaget och hur folk står och flåsar varandra i nacken, vill jag bara säga ”snälla, ta ett steg tillbaka och se er omkring”. Det går inte att sätta ord på hur hemskt det är att höra förtvivlan i sina föräldrars röst när deras son får allt svårare med andningen, och sedan få ett samtal om att komma in och säga adjö till sin bror.
Läs Viktors gripande inlägg här: