Vi måste skydda andra barn från vår dotter
Insikten kom som en chock för Madeleine
Hon är 12 år men får inte röra sig obevakad under skolrasterna. Hon får inte lämna klassrummet själv och är övervakad i duschen efter gympan. När Evelina vill delta i fritidsaktiviteter måste någon av föräldrarna vara med. Hon kan aldrig åka på scoutläger eller sova över hos vänner. När familjen har kalas får Evelina inte stänga dörren om sig och kusinerna. Evelina sitter ofta framför datorn, eller med mobilen.
Trots att datorn, ipaden och mobilen är spärrade för olämpliga sidor och mamma Madeleine, 47, regelbundet får rapporter om vilka sidor Evelina besökt så måste hon ständigt hålla ett öga på vad dottern gör. Evelina är en till synes helt vanlig tjej, men hon lider av en sexuell beteendestörning och har redan hunnit förgripa sig på flertalet barn och bedöms ha en hög risk för återfall.
– Det var en chock när mamman till det första barnet ringde och berättade vad Evelina gjort. Hon var bara fyra år och hade stoppat in saker i det andra barnets rumpa! Evelina var väldigt intresserad av sin kropp redan som bebis. Hennes hand vandrade ofta in i blöjan och hon pillade sig på bröstvårtorna, men det är först i efterhand vi tänkt att det kanske inte var helt normalt, säger Madeleine som gått igenom många faser av skuld, skam, oro och ångest för sitt barn.
Annorlunda än andra
Evelina är det yngsta barnet av fyra syskon och den enda som visat ett överdrivet intresse för onani och sexuella lekar. Hon bor med mamma, pappa och syskon i en medelstor ort i västra Sverige och gillar spela dataspel, chatta med kompisar, spela Yatzy med mamma och hänga med storasyskonen. Det är bara en sak som skiljer henne från andra barn – det intensiva intresset för lekar och handlingar som hör vuxenvärlden till.
– När Evelina blev några år fortsatte handen att åka in i byxorna väldigt ofta. Vi fick säga till henne om och om igen. Det var som att det var ett sätt för henne att slappna av, exempelvis när hon satt framför tv:n och såg barnprogram. Sedan upptäckte jag till min förskräckelse att Evelina stoppade in saker i sitt underliv! Det kunde vara leksaker som hon hade med sig i badet, eller leksaker som hon hade i sitt rum. Jag försökte prata med henne och säga att hon kunde göra illa sig. Men Evelina svarade att jag inte behövde oroa mig, hon skulle inte stoppa in något vasst.
Madeleine säger att hon översköljdes av en obehaglig känsla.
– När mamman till en av Evelinas dagiskompisar knackade på hos mig för att berätta att Evelina gjort samma sak med hennes barn blev jag minst lika förskräckt som den andra mamman. Jag lovade att prata med Evelina, vilket jag också gjorde. Därför blev det en chock när den andra mamman ringde mig och sa att proceduren hade upprepat sig! Nu skulle hennes barn inte få leka med Evelina längre och mamman uppmanade oss att söka hjälp.
Låg sömnlös
Madeleine berättar om många sömnlösa nätter, då hon låg och funderade på om hon och Evelinas pappa Nils-Åke gjort något fel? Varför betedde sig Evelina såhär?
– Jag googlade för att hitta information och ju mer jag fick veta, desto mer skärrad blev jag. Jag läste bland annat att barn med sexuella beteendeproblem delas in i flera kategorier och jag insåg att Evelina hörde till gruppen med HÖGST risk för återfall. Jag och Nils-Åke satt vakna om nätterna och pratade om mardrömmen. Vad skulle vi göra? Vi måste ju söka hjälp, hur mycket ångest och tabukänslor vi än måste tampas med, säger Madeleine och berättar att de tog kontakt med kommunens socialtjänst för att få hjälp.
Men det skulle dröja innan de fick tid på BUP och under tiden hann deras älskade dotter begå fler övergrepp mot andra barn. Den här gången var det Evelinas egna kusiner som blev offer.
Kusinerna var på besök och alla barnen lekte och hade roligt. Tills två av dem kom ner till Madeleine och sa att Evelina höll på att göra saker med deras lillasyster som man inte får göra.– Jag störtade upp för trapporna och avbröt ”leken”. Evelina var skamsen och förnekade att hon stoppat in något i sin fyraåriga kusin. Men senare den dagen meddelade kusinens mamma att hennes lilla tjej bajsat ut en legobit! Jag höll på att dö och vår värld rasade samman. Jag ringde socialtjänsten för att skynda på med hjälpen!Läsarberättelse: Min man förgrep sig på vår dotterLäs mer
Madeleine berättar hur tankarna snurrade i hennes huvud. Hur skulle de kunna skydda andra barn från Evelina? Hur skulle övergreppen påverka de små barnen som vuxna? Vad skulle de små kusinerna säga i framtiden om inte vi tog vårt ansvar och satte stopp för övergreppen NU?!
Madeleine pratade med skolans personal. De måste hålla koll på Evelina, både under lektionstid och på rasterna.
Incident på skolan
I samma veva som familjen äntligen fick kontakt med en barnpsykolog började det dock skvallras om Evelina i korridorerna och nu fick Madeleine veta att det hänt en incident även på skolan.
– Evelina och en pojke hade gömt sig, klätt av sig och Evelina hade övertalat pojken att pussa på hennes kön. Barnen hade inte blivit påkomna, men pojken hade i efterhand börjat prata om händelsen med andra barn. Evelina var jätteledsen och rädd men skolan hanterade situationen jättebra och lyckades stävja skvallret. Nu skärptes övervakningen ytterligare ett snäpp.
Madeleine berättar att barnen inte längre fick gå iväg och leka vid en skogsdunge, de fick inte ens gå bakom husknuten för att bygga kojor.
– Evelina muttrade lite om de nya reglerna men hon förstod aldrig att det var på grund av henne som reglerna infördes. Skolpersonalen har sedan dess övervakat Evelina minutiöst. Till och med när hon lämnar lektionen för att gå på toa är hon övervakad, säger Madeleine och berättar att det var tudelat att hela skolans personal skulle känna till att Evelina är besatt av sexuella handlingar. Tänk om det fanns någon vuxen, med sjuka böjelser, som skulle utnyttja situationen? Evelina skulle ju vara ett lätt offer för pedofiler.
Familjen fick börja gå i terapi hos psykologer som är specialutbildade för att ta hand om barn med sexuella beteendeproblem. Såväl barn som föräldrar behandlas och till att börja med gjordes en omfattande utredning, som inte var helt lätt att gå igenom.
– Vi fick blotta hela vårt liv och svara på mängder av riktigt privata frågor. Hade vi porrtidningar liggande hemma? Hade vi kanske sett på porrfilm med barn? Hade Evelina sett när vi hade sex? Inget av det hade hänt, men mina tankar började ju snurra. Tänk om någon förgripit sig på Evelina, utan att vi märkt det? Vem kunde det i så fall vara? Ja, det var en mardrömslik tid, men vi ville så desperat ha hjälp!
Orsaken är oklar
Utredningen visade att det inte gick att finna någon bakomliggande orsak till Evelinas beteende, och att hon löpte en hög risk att göra fler övergrepp eftersom hon drevs av ”pirret” och tvånget att onanera. Madeleine berättar att barn som har en hög återfallsrisk normalt behandlas på ett slutet behandlingshem eftersom man bedömer att det är svårt att ha tillräcklig övervakning i hemmet.
– Men Evelina är så ung och har tack och lov inga småsyskon. Därför fick vi förtroendet att själva övervaka vår dotter. Det betyder att vi har koll på henne dygnet runt och hela familjen hjälps åt. Behandlingen tillåter inte att hon onanerar ständigt och jämt, så vi måste även övervaka det. Evelina får bara onanera varannan dag och endast i duschen. Om hon vill gå iväg till affären, lekparken eller någon annanstans så måste vi följa med. Jag känner mig som en fångvaktare och Evelina är ständigt övervakad. Det är klart att jag funderar på vad det innebär för henne att inte få umgås med andra barn. Målet är att Evelina ska få en större frihet. Terapeuterna säger att Evelina gör framsteg men jag förstår inte hur vi ska kunna släppa kontrollen när det är dags. Hur ska vi kunna lita på att hon inte kommer att förgripa sig på andra barn igen? Eller att någon utnyttjar henne?
Madeleine berättar att hela familjen gått i behandling varje vecka i ett års tid nu och Madeleine ser också framsteg hos sin dotter. Evelina verkar ha kommit till ro på ett nytt sätt.
– Jag hoppas verkligen att Evelina ska få ha en vanlig tonårstid och att hon får en normal sexualitet när det är dags för det. Experterna säger att barn med dessa störningar har goda chanser att fungera helt normalt om de kommer under behandling i tid. Annars är de som tickande bomber! Därför är det jätteviktigt att söka hjälp, oavsett hur svår skulden och skammen är hos föräldrarna. Det har varit fruktansvärt jobbigt för hela familjen men jag är jätteglad att vi tog varningsklockorna på allvar, och uppmanar andra föräldrar som ser problembeteendet hos sitt barn att söka hjälp. Det har varit jätteskönt att prata med experter som inte dömer, utan förstår vad vi går igenom. Det finns även en Facebookgrupp för barn med sexuella beteendestörningar där man kan få prata med andra som har samma erfarenheter.
Foto: Shutterstock/TT