Drömmen om ett barn blev sann med en surrogatmamma: ”Vi känner oss lyckligt lottade”
Daniel och Christoffer möttes genom en dejtingapp och föll för varandras olikheter till en början. Christoffer tyckte att Daniel såg spännande och lite farlig ut, medan Daniel gillade att Christoffer såg så snäll ut. De började skriva till varandra och gick på bio ihop.
– Jag var så nervös att jag tappade bort min biljett säkert fem gånger innan vi kom in. Hade fjärilar i magen och kunde inte sluta prata, säger Christoffer och skrattar.
Han hade kommit ut som homosexuell sent i livet och var inte alls van vid att dejta.
– Jag trodde att jag gjort bort mig och att det var kört för gott, men sedan hördes vi igen.
Från oktober 2012 var de ett par, men bara under en kort tid. De bröt upp för att till slut hitta tillbaka till varandra i mars 2013. Därefter har de bott tillsammans.
Paret skaffade tidigt hade två hundar tillsammans och påbörjade då även sin bostadsresa med att renovera och sälja tills de flyttade in där de bor i dag. För varje flytt har djuren blivit fler och nu har de förutom tre hundar även getter, höns, gäss, ankor, en kalkon och några minigrisar.
– Vi gillar djur båda två och känner att de får oss att må bra.
Blev familjehem – och tonårsföräldrar
De har också stöttande familjer och en person speciellt har betytt mycket – Daniels mamma, som gick bort förra året i aggressiv cancer.
– Mamma var alltid där när vi behövde henne. Sedan fick hon ont i magen runt midsommar. Jag hittade henne på golvet hemma hos henne och fick bryta mig in. Jag hade haft en dålig magkänsla redan innan, berättar Daniel.
Det blev ambulanstransport och akut operation, men cancern hade redan spridit sig till skelettet och lungorna. Hon dog en månad senare.
– Det var en chock.
Men hans mamma hann vara med och uppleva att han och Christoffer blev en allt mer komplett familj. För redan 2022 blev de familjehem åt 15-årige Alfons, och efter det fick de 2023 chansen att ta hand om syskonen Angela och Andrew.
– När vi anmälde vårt intresse till kommunen och gick igenom den tuffa utredningen så hade vi egentligen tänkt oss ett litet barn på ett till fem år, så vi blev lite förvånade först när de kontaktade oss för en tonåring. Men det har gått jättebra. Vi har ett helt annat liv sedan Alfons kom, säger Christoffer.
Något år senare fick de plötsligt ett telefonsamtal från socialen som hade ett akutfall – två barn som inte fick återvända hem från skolan, utan måste hämtas direkt och få ett nytt boende.
– Det är inte det vanliga med familjehem att det blir så akut, för det brukar vara välplanerat i god tid. Jag ringde Daniel som sa: ”Är du dum i huvudet? Självklart tar vi hand om dem”, berättar Christoffer och lägger till:
– Han tycket det var en onödig fråga.
Det blev att snabbt till att bygga om huset för att få till nya rum till syskonen.
– Vi klarade det på fyra dagar.
Det här är Christoffer och Daniel:
Namn: Daniel Leiva och Christoffer Gingfelt.
Ålder: 34 och 31 år.
Bor: Berghem.
Familj: Familjehem åt Alfons, Angela och Andrew, dottern Blanca.
Gör: Reparatör och byggledare.
Det har varit en tuff tid för Daniel och Christoffer, och för barnen förstås.
– Vi blev tonårsföräldrar snabbt och det har haft sina utmaningar. Sedan är det naturligtvis ett trauma för barnen med allt som hänt dem. Det är psykologmöten och annan stöttning som behövs. Men vi trivs ihop, och jag tror att miljön här med alla djur och lugnet av naturen gör det lättare, säger Christoffer.
Christoffer jobbar som arbetsledare inom byggbranschen och har en tydlig karriärplan som han har fullföljt trots sina stora ansvar. Daniel har ett friare jobb med flexibla tider som reparatör av vitvaror. Tillsammans lyckas de hålla igång en stor familj och samtidigt planera för ekonomisk frihet med olika byggprojekt.
Men samtidigt fanns drömmen om ett eget barn där – något som verkade svårt med tanke på hur få länder som godkänner adoptivbarn till samkönade par.
Till slut insåg de att den enda utvägen nog skulle bli att använda sig av surrogat. Deras barnlängtan var så stor.
Jakten på en surrogatmamma tog en oväntad vändning
Redan 2021 började de söka kunskap – och någon som ville vara surrogat.
– Vi var inte säkra på något sätt, men gick med i någon grupp på Facebook och ganska snabbt hörde en kvinna i Halland av sig och berättade att hon ville bli surrogat åt ett par, berättar Daniel.
– Hon hade två barn själv, men vill gärna hjälpa ett par att få barn. Helt utan betalning, bara för att göra något gott för andra. Vi kände oss lyckligt lottade att hon sökte upp oss.
Hon ville veta mer om Daniel och Christoffer och de berättade. Efter ett tag kom hon tillbaka och sa att valet stod mellan dem och ett annat par.
– Under tiden hade vi kontakt med ett fertilitetscenter i San Diego i USA som skulle stå för själva tekniken och som skulle förmedla ägg från en äggdonator. Det var dyrt, över en halv miljon kronor betalade vi redan innan processen var klar, säger Christoffer.
– Totalt skulle kostnaden bli runt en miljon när allt var klart.
När de då fick veta att surrogatkvinnan valt ett annat par så blev besvikelsen stor.
– Men sedan återkom hon igen och berättade att det andra paret hoppat av och nu stod vi högst upp på listan. Vi jublade.
Var nära att tappa hoppet efter första missfallet
Processen kunde startas och det innebar mängder av hälsotester för både Christoffer och Daniel, äggdonatorn och surrogatmamman. Allt för att öka chanserna att allt skulle gå bra, och framförallt för surrogatmammans säkerhet.
Därefter skulle de befruktade äggen sättas in i San Diego där det är tillåtet. Ägg från en donator och spermier från Daniel och Christoffer.
– I Sverige får man inte bistå till surrogatmödraskap. Vilket vi tycker är jättekonstigt när det inte handlar om att vi betalar henne något. Hon letade upp oss och tog kontakt med oss – inte tvärtom. Två kvinnor kan få hjälp med IVF i Sverige med donerade spermier, men på grund av detta – aldrig två män. Jag tycker det är lite diskriminerande, säger Daniel.
Det enda de ersatt surrogatmamman är för de gånger hon varit tvungen att vara hemma från jobbet, och de tecknade även en speciell försäkring för hennes barn ifall något oväntat skulle ske.
– Första försöket ledde till ett tidigt missfall tyvärr, så vi var väldigt nervösa vid andra försöket. Men det gick bra, även om hjärtat nästan stannade när hon ringde och sa att hon ramlat ner för en stege när hon var höggravid, berättar Christoffer.
– Hon var väldigt aktiv och sportig under hela graviditeten och vi blev oroliga för allt, ler han.
Efter missfallet vågade de knappt köpa bebissaker.
– Det fanns så många tankar. Hon hade kunnat säga nej när barnet blivit fött även om hon inte var biologisk förälder. Men tydligen är det extremt ovanligt. Hon sa själv att hon aldrig kände att det var hennes barn hon bar på. Det fanns inga känslor på det sättet alls, och för henne var det enkelt att tänka att det var någon annans barn.
Varje surrogatmödraskap måste ses individuellt
Samtidigt som Christoffer och Daniel väntade på den stora dagen gjorde deras familjer, vänner och släkt detsamma. Alla var glada för deras skull.
– Vi har faktiskt inte mött någon kritik alls. Inte på jobbet eller någon annanstans heller, vilket förvånade oss. För vi är förstås medvetna om de diskussioner som finns i samhället och har förståelse för att det kan bli väldigt fel också. Men varje surrogatmödraskap måste ses individuellt, tycker vi. Alla är olika. Det är olika situationer, olika personer och olika upplägg. Framförallt så är det vuxna människor som gör detta och så länge ingen känner sig utnyttjad eller att man använder sig av ekonomisk påverkan så förstår jag inte problemet, förklarar Daniel, och Christoffer nickar medhållande:
– Det är att underskatta kvinnor när man anser att de inte kan ta självständiga beslut.
De fortsatte att träffa surrogatmamman regelbundet under graviditeten och så kom samtalet.
– Det var den 20 oktober i höstas. Klockan var sex–sju på morgonen och vattnet hade gått, säger Daniel.
Han och Christoffer kastade sig iväg till BB i Halmstad.
– Det var en märklig känsla, men vi fick det allra bästa bemötandet av personalen där och vår lilla dotter Blanca var ute på en och halv timme. Vår surrogatmamma fick se henne och sa direkt att det här är inte mitt barn, och berättade att det verkligen kändes helt annorlunda mot när hon födde sina egna två. Dessutom såg mörka Blanca helt annorlunda ut mot hennes blonda barn, berättar Christoffer.
Sedan skrev de på alla papper som behövdes och surrogatmamman åkte hem inom sex timmar.
– Det var okomplicerat, barnmorskan och alla andra stöttade oss fullt ut, även om de såg lite förvånade ut först när det var tre på förlossningen. Alla tyckte bara det var roligt att vi fått bli föräldrar och vi kände oss trygga med att åka hem snabbt med Blanca. Dessutom väntade mina systrar på oss hemma och de hade bebiserfarenhet om vi behövde fråga något, skrattar Daniel.
Surrogatmamman avsade sig föräldraskapet direkt
Den närmaste tiden var det mycket med det juridiska eftersom Christoffer stod som pappa, med ensam vårdnad, men Daniel skulle ju bli godkänd som adoptivpappa.
– Det var en massa papper in till tingsrätten innan allt var klart. Man kan ju tycka att eftersom de godkänt oss som familjehemsföräldrar i samma socialtjänst så borde de inte behöva göra om all prövning ännu en gång. Lite fyrkantigt.
Nu blev Daniel godkänd ännu en gång, surrogatmamman skrev brev om att hon inte såg sig själv som mamma. Daniel kunde bli adoptivpappa och därmed blev båda vårdnadshavare, vilket har stor betydelse i många viktiga sammanhang.
– När allt var klart har vi verkligen bara kunnat njuta av vår tid med Blanca.
Det visade sig snabbt att de haft tur, och hittills har tillvaron med henne varit helt bekymmersfri.
– Hon har sovit hela nätterna fram till sju–åtta på morgonen varje dag. Det är liksom inga problem med något.
Dop blir det i sommar eftersom de fått vänta på Daniels godkännande som adoptivpappa.
– Våra familjehemsbarn Alfons, Angela och Andrew har verkligen tagit henne till sig också och det är viktigt för oss. Det mest troliga är att de kommer stanna hos oss till den dag de vill flytta hemifrån, så vi är verkligen en familj allihop, förklarar Daniel.
Drömmen om fler barn – och Kalifornien
Fler barn är de inte heller främmande för, men det är en senare fråga.
– Vi har nedfrysta ägg i USA, så vi skulle kunna starta processen igen, men vi får se. Nu gläds vi åt detta tillsammans med våra familjer. Min mamma trodde nog aldrig att hon skulle bli farmor när jag kom ut. Det är underbart att se och stödet från killarna på jobbet är otroligt. Det är ändå byggbranschen och lite grabbigt, säger Christoffer.
Vardagen har kommit tillbaka till familjen, men drömmarna om framtiden är många.
– Efter att ha tillbringat en del tid i San Diego så längtar vi tillbaka och skulle kanske till och med kunna tänka oss att flytta till Kalifornien en dag. Framförallt vill vi visa Blanca var hon blev till, säger Daniel medan dottern förtjust skrattar åt minigrisarna som kommer springande i hagen.
Surrogat – vad är det?
Surrogatmödraskap eller värdmödraskap innebär att en kvinna för andras räkning genomgår en graviditet och en förlossning. Graviditeten kommer till stånd genom att man för in ett befruktat ägg i livmodern på den kvinna som genom graviditet ska bära barnet. Vanligen är uppdragsgivarna även de genetiska föräldrarna, men det förekommer att ägget doneras av surrogatmodern eller av en annan känd eller okänd givare. Surrogatmammor används oftast av par som biologiskt inte själv kan få barn eller genomgå en graviditet.
Det finns två olika varianter av surrogat; kommersiellt, där en kvinna får betalt för att bära någon annans barn och altruistiskt, utan betalning.
Surrogatmödraskap är bland annat tillåtet i Storbritannien, Nederländerna, Ukraina och Grekland. I USA är det olika för olika delar av landet, men är bland annat tillåtet i Kalifornien. I USA ställer sig också de två största organisationerna för gynekologer och förlossningsläkare sig positiva till surrogat.
I Indien och Thailand är det tillåtet med altruistiskt surrogatmödraskap, men bara för inhemska familjer. Iran tillåter surrogat och det ska enligt uppgift vara ganska vanligt där och även godkännas religiöst. I Kina får inte vården eller någon medicinsk organisation vara involverad i surrogatmödraskap eller äggdonation. Det ryktas samtidigt om att det kan finnas en mycket stor undergroundverksamhet som sker utan kontroll.
Internationellt handlar kritiken mot surrogat mest om utnyttjande av fattiga kvinnor eller att det inte går ihop med traditionella värderingar.
Surrogat och religion
Olika religioner har olika sätt att se på surrogat. Buddhismen är tudelad, där olika tänkare har lite olika åsikter. Om det primära är medkänsla anses det mer accepterat, samtidigt pekar andra buddhister på risken att kvinnan används som ett redskap. Katolska kyrkan är helt emot surrogat, liksom de flesta andra moderna metoder som IVF. Hinduismen verkar ha omfamnat altruistiskt surrogat och man ser infertilitet som något som bör åtgärdas om man kan och med de metoder som finns. Inom Islam verkar det skilja sig mellan shia och sunni, där shia är betydligt mer positiv.
Surrogat i Sverige
Det finns inga juridiska bestämmelser kring värdgraviditet eller surrogatgraviditet i Sverige. Privata överenskommelser om värdgraviditet är inte förbjudna i Sverige. Men, eftersom det är oreglerat kan man inte få hjälp med överenskommelser om värdgraviditet genom assisterad befruktning på klinik i Sverige. RFSL vill att altruistisk surrogat/värdgraviditet ska bli juridiskt tryggt i Sverige och en möjlig väg till familjebildning.
Rättsliga frågor
Det finns inte något lagrum som uttryckligen förbjuder surrogatmödraskap i Sverige. Det finns dock inget lagligt stöd för föräldrar som vill använda sig av surrogatmödraskap och vården får inte heller hjälpa till med en sådan typ av assisterad befruktning. Man brukar därför säga att det inte är tillåtet med surrogatmödraskap i Sverige – även om det inte är olagligt att arrangera ett surrogatmödraskap privat. I ett sådant fall har dock de blivande föräldrarna ingen juridisk rätt till barnet.
Efter att barnet fötts
Den som har fött barnet kan efter födseln godkänna att någon adopterar barnet. Oftast blir den som fött barnet varken juridisk eller social förälder till barnet. Det vanligaste är att en av de blivande föräldrarna bidragit med spermier. Den personen blir då registrerad som juridisk far till barnet. Om den personen är gift eller sambo, kan dennes partner göra en närståendeadoption. Det kräver dock att den som burit barnet givit sitt tillstånd.
Källor: Lawline, RFSL, Pons medicial research, med flera.