Vi bor tre generationer under samma tak
Trettonårige Alex letar efter sina träningskläder eftersom han ska till gymmet och träna efter kvällsmaten samtidigt som pappa Stefan ber honom gå ut och rasta jaktlabradoren Zorro.
Utifrån köket ropar farmor Marianne, 74, att middagen, köttfärslimpa med brunsås och potatis, är klar och att man kan ta sin tallrik och gå ut till växthuset där farfar Kurth, 80, redan väntar i sin rullstol vid det dukade bordet.
I samma stund kommer mamma Lotta, 40, hem från jobbet som servicekoordinator i Malmö. Det är kväll hemma hos familjen Persson i Öja gamla byskola utanför Ystad i Skåne och tre generationer sätter sig ner för att äta tillsammans.
– För oss är det underbart att kunna bo här alla tillsammans. Vi har stor hjälp och glädje av varandra. För mamma och pappa är det en trygghet att bo med oss och för mig känns det bra att ha dem så nära, säger Stefan Persson, 52.
Om du såg tv-programmet Vem bor här? i Sveriges Television tidigare i våras känner du kanske igen Stefan. Det var han som var trädgårdsmästaren från Ystad som tillsammans med sin hustru Lotta förvandlat en gammal skola till en fantastisk bostad på 470 kvadratmeter, där det finns plats för såväl biljardbord, pingisbord i en egen gymnastiksal och en uppmonterad tågbana.
Men det som inte riktigt kom fram i programmet var hur tre generationer samsas i den rymliga byggnaden från 1918. Här har de förverkligat drömmen om ett generationsboende – något som inte är särskilt vanligt längre.
Köket är husets nav
Efter kvällsmaten går vi en rundtur i den gamla skolan tillsammans med Lotta och Stefan.
– Köket är husets pärla, berättar han. Det har vi inrett i ett tidigare klassrum och här tillbringar vi mycket tid tillsammans.
– När vi rev upp den gamla plastmattan som låg på golvet upptäckte vi det vackra trägolvet. Det häftiga var att man kunde se märken i golvet var bänkarna och katedern stått, säger Lotta.
Bredvid köket ligger tv-rummet som även har plats för ett biljardbord. Det är högt i takt överallt och i hallen, eller snarare skolkorridoren, finns gamla detaljer bevarade som hatthyllor och klockan som ringde in till lektionerna.
I den gamla lärarbostaden, som har egen ingång och dessutom en dörr direkt in till korridoren bor Stefans mamma Marianne och pappa Kurth. Eftersom han har svårt att gå efter en stroke har Stefan handikappanpassat bostaden.
På översta våningen har Alex och Lottas dotter Julia, 17, sina rum. Där finns också den gamla gymnastiksalen där Alex har sin tågbana och pingisbordet som är lika flitigt använt som biljardbordet.
– När vi har stora familjesammankomster brukar vi spela rundpingis. Du kan tro att vi har roligt, berättar Stefan.
– Här är toppen, fyller Alex i. Jag får plats för alla mina spel. Plus att jag har nära till farmor och farfar.
Det finns dessutom ett vindsutrymme på 130 kvadratmeter som går att inreda till en lägenhet. Lotta och Stefan planerar att göra det någon gång i framtiden.
– Men just nu har vi all plats vi behöver. Det fungerar jättebra att bo tillsammans med Stefans föräldrar, men jag tror inte att mina föräldrar hade varit intresserade av ett generationsboende, säger Lotta.
Det har nu gått tre år sedan Lotta och Stefan och hans föräldrar flyttade från centrala Ystad till den lilla byn Öja, som ligger cirka tio minuters cykelväg norrut – på landet, men ändå nära till stadens utbud.
– Vi bodde i en villa och bara några kvarter från oss bodde mamma och pappa i en lägenhet. Men även om det var nära kände jag ofta att jag inte hade tid att hälsa på dem så ofta som jag hade önskat.
Skola till salu
Planerna på ett generationsboende började med att Lotta och Stefan såg en annons om att den gamla skolan i Öja var till försäljning. Fastigheten hade fungerat som skola fram till 1980-talet, men sedan dess använts som privatbostad.
– Genom bekantas bekanta kände vi dem som bodde här tidigare och vi kunde få en privatvisning av huset. Sedan hade vi tur som vann budgivningen, berättar Stefan.
Men först hade de frågat Marianne och Kurth om de kunde tänka sig att bo tillsammans med barn och barnbarn igen. Det var själva förutsättningen för att de skulle skaffa en så stor bostad.
– Det var vi med på direkt, berättar Marianne. Vi har ju alltid varit en stor familj. Vi var själva sex i familjen i många år eftersom Stefan har tre syskon.
Mycket att fixa
När de väl köpt den gamla skolan upptäckte de vilka enorma renoveringsbehov de ställdes inför.
– Det var en totalrenovering som gällde. Allt behövde göras vid. Allt från el, vatten till avlopp. De gamla avloppsrören var söndervittrade. I stort sett hela vår vinst från husförsäljningen gick åt till renoveringen, berättar Stefan och fortsätter.
– Det hade aldrig gått om inte Lotta varit så händig. Hon är också den som är pådrivande och har massor av idéer. Målningen och tapetseringen av mina föräldrars bostadsdel har mamma hjälpt till med. För att klara ett sådant här projekt är det viktigt att alla hjälper till.
Fördelarna med generationsboendet märktes snabbt. På ett naturligt sätt delades arbetsuppgifterna upp mellan de sex familjemedlemmarna.
– Jag står för matlagningen under veckodagarna, berättar Marianne. Jag ser till att middagen är klar när Lotta och min son kommer hem från jobbet.
På helgerna, när de festar till det lite extra, är det ofta Stefan och Lotta som lagar maten. Ibland äter de ihop även då, men inte alltid.
– Även om vi bor under samma tak umgås vi inte hela tiden. Det behöver vi inte eftersom här är så stort, säger Stefan.
– Men Alex springer in till farmor flera gånger varje kväll, säger mamma Lotta med ett skratt.
Farmor säger god natt
Han ligger ofta inne hos dem och tittar på tv på kvällarna och han kan inte somna förrän farmor har kommit och sagt god natt till honom. Det är också Marianne som hämtar Alex från skolan varje dag och följer med honom på exempelvis tandläkarbesök. Julia går på gymnasiet i Malmö och just den här dagen, när Allers är på besök, är hon uppbokad med sina skolkamrater.
– Det är skönt för oss och barnen att veta att det alltid är någon hemma när de kommer hem från skolan. De behöver aldrig känna sig ensamma, säger Stefan.
Och för Marianne innebär det en avlastning att hon kan få hjälp att ta hand om Kurth. Sedan han fick en stroke för 15 år sedan har han fått allt svårare att gå och är i dag beroende av rullstol.
– En dag i veckan tar jag ledigt, säger Marianne med ett skratt. Då åker jag till syjuntan och träffar mina väninnor. Det känns tryggt att kunna lämna Kurth och veta att han inte saknar tillsyn.
Kurth skiner upp när Alex rusar iväg med ett hej för att åka och träna, med jaktlabradoren Zorro och farmor Mariannes lilla Rambo efter sig.
– Vi har det verkligen bra här, säger han.
– Det hade varit tråkigt att bo kvar i lägenheten, säger Marianne. Här är vi nästan aldrig ensamma och det är skönt.
De låser aldrig dörrarna mellan sina bostäder och om någon av dem någon gång har behov av ensamtid finns det gott om utrymme att dra sig tillbaka i enskildhet på.
Att det är gott om plats är en fördel när Julia och Alex vill ta hem sina kompisar. Och i somras hade familjen en stor fest med ett hundratal gäster för att fira att Lotta fyllde 40 år och Kurth 80. Lotta och Stefan firar dessutom 10-årig bröllopsdag i år.
– Vi träffades första gången när vi jobbade på en pizzeria. Jag var bara 20 år och han 32 och jag tyckte att han var för gammal. När vi träffades några år senare fick känslorna styra, säger hon med ett brett leende.