Vem kidnappade Charles Lindberghs son?
Charles Augustus Lindberg. Ett av de hetaste namnen i USA i slutet av 1920-talet. Ung, karismatisk och sportig. Men framför allt var han känd för att 1927 flyga ensam över Atlanten utan mellanlandningar – från Long Island utanför New York till Paris – endast 25 år gammal.
Charles var barnbarn till den svenska bonden Ola Månsson som emigrerade från Sverige till USA 1860. Enligt historikern Gunnar Carlquists anteckningar i Svensk Uppslagsbok studerade den unge Charles mekanik på University of Wisconsin i början av 1920-talet. 1924 utbildade han sig till pilot i armén, blev kapten i flygvapnets reserv och arbetade som postflygare för U.S. Air Mail från 1926. Men det var inte bara stjärnstatusen som flygare som gjorde att Lindbergh blev ett namn på hela världens läppar…
Charles Augustus Jr.
En varm sommardag 1930 kom den ljushårige lille Charles Augustus Jr. till världen på Morrow-godset Englewood i New Jersey. Men pojken, som var Anne Morrow Lindberghs och Charles Lindberghs första barn, blev bara 20 månader gammal.
På tisdagskvällen den 1 mars 1932 blev han bortförd ur sin säng i familjens hus i Hopewell, New Jersey. Det var den skotska barnsköterskan Betty Gow som upptäckte att pojken var försvunnen. Egentligen skulle hon inte ha arbetat denna dag, men hon hade blivit hastigt inkallad eftersom Anne inte velat åka tillbaka till hemmet i Englewood förrän sonen, som fått influensa, blivit frisk.
En fasansfull upptäckt
Vanligtvis bodde familjen Lindbergh i det nyrenoverade huset i Hopewell på helgerna för att varje måndag åka tillbaka till Englewood-godset två timmar bort. Eftersom denna marsdag var ett undantag tror många att kidnappningen var ett insider-jobb.
När Charles Lindbergh fick veta att sonen var försvunnen gav han sig omedelbart ut för att leta efter pojken. Han hittade då en stege som stod lutad mot fasaden under fönstret till barnkammaren, samt ett handskrivet brev som låg på fönsterkarmen. På knackig tyska stod det att om föräldrarna ville se sitt barn igen skulle de betala 50 000 dollar i lösensumma.
Man trodde först att det varit flera personer som låg bakom bortförandet, och Charles Lindbergh tog bland annat hjälp av sina maffiakontakter för att betala lösensumman till de okända kidnapparna.
Men trots betalningen dök pojken med de ljusa lockarna inte upp. Ryktet om kidnappningen spred sig snabbt och människor vallfärdade till Hopewell, både för att se platsen med egna ögon men också för att hjälpa till i letandet. Det ledde till att brottsplatsen förstördes och det blev omöjligt för New Jersey-polisen att säkerställa spår. De fann heller inga fingeravtryck – varken på stegen, fönsterkarmen eller i barnkammaren.
Den 12 maj 1932, nästan två och en halv månad efter bortförandet, hittades den lille pojken nedgrävd i en skogsdunge, bara någon kilometer från huset i Hopewell. Obduktionsrapporten visade att han dött av fallskador, och polisen misstänkte att kidnapparen tappat honom från stegen som använts för att klättra in genom fönstret.
Polisen hade inga konkreta misstankar, men flera personer visade sig vara av intresse, däribland barnflickan Betty Gows norske pojkvän, Finn Henrik Johansen.
En huvudmisstänkt
Johansen hade kommit till Brooklyn, New York, med S/S Topdalsfjord år 1927. Han tog småjobb på skepps-varv och som matros, och blev känd under namnet Henry ”Red” Johnson på grund sin hårfärg. 1931 träffade han Betty Gow och de blev genast förälskade.
Den ödesdigra kvällen i mars skulle Betty och Henry egentligen ha umgåtts, men eftersom Betty blev inkallad till Hopewell för att passa Charles Jr. fick de ställa in sin träff. Dagen efter att pojken kidnappats åkte Henry som planerat till sin bror John i Hartford, Connecticut. Detta var enligt polisen misstänksamt, och Henry kallades in på förhör. Han blev därmed fallets första huvudmisstänkte. Till en början trodde polisen att Henry och Betty hade samarbetat, eftersom Betty var den enda utomstående som visste att familjen Lindbergh befann sig i Hopewell den kvällen.
Förhören med norrmannen blev många och långa, och även Charles Lindbergh deltog i flera av utfrågningarna. Efter att ha suttit fängslad i fem veckor gav polisen upp misstankarna mot Henry. Han skickades till Ellis Island och uppmanades att lämna landet frivilligt, eftersom han befann sig i USA illegalt. Den 21 juli åkte han från New York med skeppet S/S Tønsbergfjord. Hans bror Fred hade betalat för biljetten och målet var hemstaden Moss i Norge. Han såg aldrig sin älskade Betty igen.
Årets rättegång
Innan familjen Lindbergh lämnade över lösensumman till kidnapparna hade sedlarnas serienummer skrivits ner, och polisen skickade ut 250 000 kopior av listan till olika affärer och verksamheter i New York.
Två och ett halvt år senare kom så ett efterlängtat genombrott. Hösten 1934 upptäckte en bank att en av sedlarna som kommit in från en bensinstation i närheten matchade ett av serienumren på listan. Otroligt nog hade ägaren till bensinstationen antecknat registreringsnumret på den bil som kördes av mannen som betalat med sedeln. Ägaren hade tyckt att mannen verkade skum och tänkte att sedeln kanske kunde vara förfalskad.
Polisen hade nu ett nytt namn att arbeta med – Bruno Richard Hauptmann. Han var född i Tyskland och hade ett par småbrott på sitt samvete. 1923 tog han sig olagligt in i USA och försörjde sig som snickare. 1925 gifte han sig med en tysk immigrant som bodde i Queens. Han blev nu arresterad och polisen sökte igenom hans hem i Bronx. Där hittade de en skokartong innehållandes 15 000 dollar, och sedlarnas serienummer stämde överens med de som fanns på polisens lista. Man hittade även plankor av samma material som använts för att tillverka den stege som hittades vid Lindberghs hus i Hopewell samma kväll som Charles Jr. kidnappades.
Dömdes till döden
Hauptmann dömdes till döden, trots att hans försvarare menade att det inte fanns tillräcklig bevisning för att han utfört gärningen, särskilt inte ensam. Domen sköts upp ett par gånger under tiden som New Yorks guvernör Harold G. Hoffman gick igenom fallet på nytt, och flera andra misstänkta förhördes.
Men den 3 april 1936 avrättades Hauptmann i elektriska stolen i New Jerseys statliga fängelse. In i det sista hävdade han sin oskuld och stod fast vid att det var hans före detta affärspartner Isidor Fisch som gett honom skokartongen med pengar året innan han gått bort i sviterna av tuberkulos.
Rättegången mot Hauptmann kallades ”Årets rättegång” och han blev kallad ”Världens mest hatade man”. Än i dag vet man inte vem som kidnappade den 20 månader gamla pojken, eller hur han fick de huvudskador som han dog av.
Hauptmanns änka, Anna Schoeffler Hauptmann, kämpade hela sitt liv för att rentvå sin makes namn. Hon dog 1994, 95 år gammal. Tillsammans fick de sonen Mannfried, som var blott elva månader gammal när hans far blev avrättad.
Makarna Anne Morrow Lindbergh och Charles Augustus Lindbergh fortsatte att leva sina liv så gott de kunde. De flög båda två och skrev flera böcker om sina flygningar. Anne skrev även böcker om sitt äktenskap och om förlusten av sonen. Tillsammans fick paret sex barn. Charles Lindbergh fick senare ytterligare fem barn med tre andra kvinnor på 1950- och 60-talet.
Koppling till nazism
Under 1930-talet spred sig ett rykte om att den världskände piloten Charles Lindbergh var nazist, på grund av antisemitiska uttalanden och hans koppling till Tyskland.
1936 åkte Charles och Anne till Berlin där de välkomnades av Hermann Göring, som tillhörde Hitlers innersta krets. Göring var också överbefälhavare över flygvapnet, som paret Lindbergh gärna ville gärna titta närmare på.
Charles Lindbergh var även intresserad av rasbiologi, som låg till grunden för nazisternas program om rasrenhet och vidare utrotning av miljontals judar. Det spekulerades i att anledningen till att Lindbergh fick så många barn var att för att han ville föra sina ariska gener vidare.
Var sonen sjuk?
Enligt vissa teorier hade lille Charles Lindbergh Jr fått rakit, även kallad engelska sjukan, en sjukdom som hämmar tillväxten och kan leda till nedsatt utveckling av skelettet. Flyghjälten Lindbergh, som enligt uppgift inte ville att världen skulle få reda på att han hade ett barn med funktionsnedsättning, skulle då ha velat skicka barnet till en institution, och att detta var en del av kidnappningen. Hypotesen bekräftades aldrig, men ryktena tas upp i Netflix-dokumentären ”Nova: Who killed Lindbergh’s baby” och i boken ”Beneath the Winter Sycamores” av Jim Bahm.
I kölvattnet av den tragiska kidnappningen av lille Charles Jr. antog den amerikanska kongressen ”The Lindbergh law”, som gick ut på att federala myndigheter nu fick möjlighet att bistå med sin hjälp i kidnappningsärenden. Tidigare hade detta varit reserverat lokala polisenheter, som inte alltid hade den rätta kompetensen för efterforskning.
Dog på Hawaii
Anne, Charles och familjen flyttade under sina liv runt mycket i världen och bodde i New Jersey, New York, England, Frankrike, Maine, Michigan, Connecticut, Schweiz och på Hawaii. Den världsberömde piloten dog av lymfkörtelcancer på Hawaii 1974. Han blev 72 år gammal och ligger begravd på ön Maui. Anne flyttade tillbaka till fastlandet efter makens död och gick bort 2001, 94 år gammal.
Av Malini Gaare Bjørnstad
Foto: SHUTTERSTOCK/IBL
Källa: ”Their Fifteen Minutes: Biographical Sketches of the Lindbergh Case” av Mark W. Falzini, The New Jersey Monthly, Charleslindbergh.com och Wikipedia.