Vår semesterdröm blev förstörd – av gästerna
Jag och min Johan hade satt undan en slant då och då genom åren. Och när vi fick arvet från våra föräldrar blev det lite större summor som vi kunde spara.
Vi hade en speciell tanke med de där pengarna. En dag skulle de hjälpa oss att realisera en dröm. När Johan fyllde 50 år bestämde vi oss för att det var dags.
Vi kunde ha unnat oss exotiska semestrar men valde i stället att göra en annan sorts investering. Något som skulle komma hela familjen till godo. Vi köpte en stuga i fjällvärlden. Eftersom vi gärna ägnade åt oss friluftsaktiviteter och skidåkning så passade det oss perfekt.
Ganska dyrt
Särskilt då vi hade två vuxna söner och tre barnbarn och det skulle ge oss många fler tillfällen att umgås.
Vi drömde om en stuga där hela familjen kunde få plats och där vi kunde fira jul tillsammans allihop. När vi hittade vad vi letade efter blev det ganska dyrt, men vi hade sparat ihop till en rejäl handpenning och det kändes värt det.
Vi köpte stugan på våren och tillbringade en stor del av semestern där. Visst kunde myggen vara jobbiga men naturen var sanslöst vacker. Vi målade och inredde stugan och det var väldigt roligt.
Svårt att säga nej
Under barnbarnens höstlov tillbringade vi en långhelg där tillsammans. Vi gjorde vandringar på fjället och hade det allmänt mysigt. Barnen tyckte att det var spännande men kunde inte sluta prata om när snön skulle komma.
Så kom en snörik december. Under jullovet tillbringade vi allihopa över en vecka där uppe och det krävdes ingen skidåkning i backarna för att barnen skulle vara nöjda – de roade sig även gärna med att åka pulka.
Våra vänner visste givetvis att vi köpt stugan och vi hade lånat ut den några gånger under hösten. Gradvis började allt fler höra av sig. Vi sa alltid nej till alla förfrågningar om sport- och påsklov eftersom vi visste att barnen gärna ville vara där då.
Men vi märkte snart hur svårt det var att säga nej till folk som pratade om hur roligt det vore att få tillbringa lite tid i fjällen med barnbarnen eller om hur mycket de behövde komma bort i några dagar. Det hände mer än en gång att vi avstod från att själva åka dit för att göra någon annan glad.
Det där var inte odelat positivt, och situationen blev allt jobbigare när bekanta tog det som självklart att få låna vår stuga när det passade dem. Och i och med att vi inte sagt nej till en början var det svårt att börja nu. Vi satt fast i en situation som styrdes av andras förväntningar. Sa vi ja till vissa var det ju väldigt svårt att säga nej till andra. Var drar man gränsen?
Stulet och sönderslaget
Efter två år hände dock något som fick oss att tröttna. Vi hade låtit några bekantas 20-åriga dotter låna stugan över en långhelg för att resa dit med ett gäng vänner. Och när vi kom upp till stugan nästa gång blev vi rejält besvikna och irriterade.
Stugan var allmänt slarvigt städad men det var inte det värsta. En utspilld drink i soffan hade gömts bakom en kudde, soffbordet hade fula repor och i en soppåse låg skärvor från flera sönderslagna glas.
När vi gick igenom garderoberna insåg vi dessutom att flera täcken och uppsättningar sängkläder saknades. Det kändes både otacksamt och kränkande. Hur kan man bete sig på det sättet i någon annans bostad?
Läs också: Eva, 67: Somrarna i stugan knäcker mig
Vi hade redan tröttnat på alla förfrågningar om att få låna stugan, framför allt från bekanta som inte hört av sig på väldigt länge, och det här blev droppen. Sedan den händelsen är vi väldigt restriktiva med vilka som får tillgång till stugan.
Vi hyr aldrig ut och lånar bara ut den till nära vänner. Att dela med sig kan vara fint, men som det var under de första åren gav det oss en växande känsla av att bli utnyttjade. Nu trivs vi mycket bättre med hur det fungerar och stugan känns återigen som vår privata och älskade tillflykt.
/Lise