Väninnorna Ann och Esther flyttar ihop!
Denna dag är Esther Tanne Damgaard och Ann Langballe bara på besök i det 220 kvadratmeter stora, gamla huset. Men snart kan dessa kvinnor på 59 respektive 62 år kalla det för sitt hem. De har följt renoveringen av bostaden under lång tid och om ett par månader flyttar de äntligen in.
Både Esther och Anne minns hur det såg ut första gången de kom hit. Då var huset helt utblåst på insidan. Men de tvivlade aldrig på att det var just hit de ville flytta.
– Huset ligger i en kurva, precis uppe på en höjd. Vi körde upp hit en solig dag bara för att se hur det såg ut. När vi kom körande i kurvan såg vi det vackra gula huset lysa på krönet och samtidigt sprang ett rådjur över vägen. Det var som ett tecken, minns Esther.
Ann nickar.
– När vi kom in i huset kände vi en sådan värme. Vi visste inte att det skulle renoveras men det var ju bara ett plus, säger hon.
Huset tillhör Meilgaards slott som ligger norr om Århus på danska Jylland. Det var inte det första huset som de tittade på.
– Vi har skämtat om att ett par snobbar som vi självklart borde bo på ett slott. Och så kom vi på idén att hyra en av de många, gamla förvaltarbostäderna. Vi var dock helt på det klara med att vi inte ville flytta in i ett alltför slitet hus. Så här känner vi att vi verkligen har hittat rätt, säger Ann.
Återfann varandra
Väninnorna har känt varandra sedan 1987 när de var kollegor på en dagstidning. De jobbade på olika avdelningar. Ann jobbade som chef på redaktionsarkivet och Esther jobbade med försäljning och marknadsföring. Men deras utåtriktade och initiativrika personligheter förde dem samman både i tidningens konstklubb och i Kvinnogruppen, som arrangerade många aktiviteter.
2005 fick Anns man jobb på Själland, och hon flyttade med. Kontakten mellan väninnorna blev mer sporadisk och skedde mest på Facebook. Men 2014 förändrades livet för båda två.
– En dag fick jag ett meddelande från Esthers dotter. Esther hade drabbats av en hjärnblödning och var inlagd på sjukhus. Senare miste jag också min man, berättar Ann om ett år som var väldigt tungt för dem båda,
Men det var också ett år som skulle föra dem samman igen. För när Ann skulle till Jylland av en annan anledning bestämde hon sig för att besöka Esther.
– Så var vi igång igen. Det ena besöket avlöstes av ett annat och när Esther blev frisk besökte hon mig, berättar Ann.
– Vi började prata om detta med att bo ensam. Jag skämtade om att jag när jag kom hem brukade ropa: Hej, jag är hemma nu! Men jag fick aldrig något svar, säger Esther och ler.
– Ja, varför satt vi egentligen ensamma i olika delar av landet när vi tycker det är så kul att göra saker tillsammans, frågade vi oss själva och varandra.
Skämtet blev till allvar. Väninnorna bestämde sig för att flytta ihop.
– Som min gamle far på 86 år sa när jag berättade om idén: ”Gör det nu, för om tio år är det för sent. Man ska leva i nuet”, säger Ann.
Egna rum och badrum
Att ha någon att komma hem till, någon att prata med om dagens upplevelser, någon som ger en motvikt är avgörande i väninnornas bostadsdröm.
Men de understryker att de inte hade passat in i ett seniorboende med lägenheter och gemensamhetslokaler.
– Jag är väldigt social men har även behov av att vara för mig själv, säger Ann.
– Ett avgörande kriterium för oss är att vi har egna rum och egna badrum. Och det får vi. Vi flyttar inte ihop för att göra allting tillsammans utan tänker fortsätta att göra olika saker var för sig, berättar Esther som jobbar som volontär och på hotell.
Men vad händer om en av dem eller båda möter en härlig man?
– Vi kommer inte att ge oss ut varje fredag och jaga män, men det betyder inte att vi försakar manligt sällskap. Vi har pratat om detta och självklart ska det finnas plats för kärlek.
Väninnorna är säkra på att livet i naturen där de bor kommer att bli allt annat än händelselöst.
– Vi ska vandra i skogen, bada vid stranden, gå på konsert i Århus och engagera oss i vårt närområde, säger Esther.
– Och jag har sagt upp mitt jobb i Köpenhamn. Det ska bli spännande att se vad som kommer att hända med mitt arbetsliv, säger Ann och tillägger att väninnorna förfogar över var sitt gästrum – och de ska användas.
– Vi gläder oss över att skapa ett hem som sjuder av liv. Med besök av våra högt älskade döttrar, svärsöner, barnbarn och vänner från när och fjärran.
Vännerna – den nya familjen
Det som Ann, Esther, Kristina och Marlene gör håller på att bli en trend. För framtiden kommer att föra nya boendesätt med sig. Och att som vuxen flytta ihop med vänner kommer inte längre att uppfattas som alternativt utan snarare som det vanliga. Det hävdar framtidsforskaren Anne Skare Nielsen.
– Det är helt klart något som vi framtidsforskare har sett komma och pratat om under en lång tid. Jag tror att folk nu inser att det inte finns ett färdigt manus för livet. Och att man inte behöver leva hela sitt liv i en klassisk kärnfamilj med 2,4 barn samt en mamma och pappa som åldras tillsammans, säger hon.
Och de alternativa boendeformerna kommer att bli fler än de som vi känner till idag, tex seniorboenden och flergenerationsboenden. För vår syn på vad som är en familj kommer att utvidgas, menar framtidsforskaren.
– Familjen kommer att bli viktigare än karriären. Den kommer att bli det primära i livet. Och när vi som framtidsforskare säger familjen menar vi både den sociala och den biologiska familjen. Om man inte kan hålla ihop den biologiska så går det lika bra med den sociala, förklarar Anne Skare Nielsen och lägger till att hon ser tendensen i sitt eget nätverk.
– Jag känner många som redan nu investerat i en bostad där de kan bo tillsammans med vänner när de blir äldre.
Att mogna människor i framtiden i högre grad väljer att bo på ett annat sätt handlar om livskvalité. En önskan om att få ut det bästa av sina kanske rikaste år. Att flytta ihop med andra kan nämligen innebära att man får ökade resurser.
– Det gäller på ett medmänskligt plan men kan också ge en ekonomisk frihet att resa runt i världen. Eller att man kan ha en stor trädgård som man kan dela med andra – utan att det växer en över huvudet. Man kan skaffa sig tillgång till sådant som man behöver för att öka livskvalitén utan att öka utgifterna.
Text: Luise Thomsen
Svensk bearbetning: Lisa Södergren