Tvillingarna var gravida samtidigt – Johanas barn dog
Leslie och Johana Villarroel Vásquez, 25 år, är enäggstvillingar. De tänker lika, pratar lika, skrattar lika och när den ena tystnar fyller den andra i.
De kan till och med känna av varandras energier och vet hur den andra mår, även om de inte befinner sig på samma plats. De beskriver sig som tvillingsjälar och bästa vänner.
Hemma i Leslies lägenhet springer barnen Marcel, 2 år, och Nikki, 1 år, och ropar efter Johana. De vill att hon ska leka med dem.
– De älskar Johana, hon är deras extramamma, säger Leslie och lyfter upp Nikki.
På köksbordet ligger foton från tiden när de båda var gravida. Bilderna visar två lyckliga systrar som snart skulle dela glädjen av att bli mammor. Det skilde fem veckor mellan deras graviditeter.
– Det var så roligt att klä oss likadant och fota, minns Johana.
Vi såg fram emot att vara mammalediga samtidigt
En kväll när de var tillsammans kom Leslie på att hon skulle lägga upp en av bilderna på sociala medier under rubriken: ”Delad bebislycka – tvillingarna i Sundsvall som ska bli mammor”. Det hon då inte kunde ana var att det skulle leda till en mediestorm. Tidningar, radio och tv ville alla berätta nyheten om den dubbla bebislyckan.
– Vi tyckte väl inte att det var någon stor grej, men vi insåg efter ett tag att det kanske ändå är rätt unikt med tvillingar som väntar barn samtidigt, säger Leslie.
Fick sammandragningar
Tvillingarna fick ofta frågan om de hade planerat det, men det hade de inte. Leslie hade en son och ville ha ett barn till. Johana längtade på sitt håll också efter att bli mamma. Det var slumpen som gjorde det.
– Vi såg fram emot att vara mammalediga samtidigt, att köpa barnkläder ihop och ta långpromenader med barnvagnarna, säger Johana.
Båda hade så kallade riskgraviditeter, vilket innebar att de ofta gick på kontroller.
Leslie fick tidigt komplikationer och blev inlagd en vecka på Karolinska, då man var rädd att hon skulle föda för tidigt, men det gick bra.
För Johana flöt allt på, till synes utan problem, men vid en rutinkontroll i vecka 32 berättade Johana för läkaren att hon hade börjat känna sammandragningar någon dag tidigare. Hon blev undersökt och fick en kortisonspruta för att minska sammandragningarna, då de var rädda att hon kunde komma att föda för tidigt. Hon blev hemskickad samma dag och skulle komma tillbaka dagen efter för ytterligare en spruta.
– Blev det värre skulle jag åka in direkt och det blev det. Vi fick åka till sjukhuset igen redan samma kväll. Sammandragningarna fortsatte och var kraftiga, det kändes som att barnet ville ut.
Förlöstes med kejsarsnitt
Johana kopplades upp till en CTG-röntgen, som övervakar fostrets hjärtfrekvens och variationerna i relation till livmoderns sammandragningar. Under tiden hon låg under observation upplevde Johana att barnets puls var hög, men man ansåg fortfarande att det inte var någon fara och att hon måste stressa ner – annars skulle barnet kunna känna hennes oro.
Från arbetsrummet höll personalen hela tiden koll på hennes CTG-kurva och plötsligt kunde inte en av barnmorskorna se barnets hjärtljud via monitorn. Hon kom in till sjukhussalen där Johana låg för att kon- trollera att utrustningen satt fast som den skulle på Johanas mage. Då upptäckte barnmorskan att barnets puls sjönk och hon tryckte direkt på larmknappen för akut kejsarsnitt.
– Det innebär att barnet ska plockas ut inom 15 minuter. Allt gick så snabbt, jag blev akutsövd och när jag vaknade ett par timmar senare låg jag på uppvaket. Narkosläkaren kom in och sa att min läkare snart skulle komma till mig. Då insåg jag att mitt barn inte hade klarat sig, säger Johana.
Båda systrarna chockades
Hennes känsla var rätt. Läkaren bekräftade hennes farhåga och Johana hamnade i chock. Hon kunde inte ta in att hon förlorat sitt barn. Det enda hon minns är att hon ringde till sin syster och berättade vad som hade hänt.
– Även jag fick en chock. Jag kunde inte fatta att barnet inte levde, säger Leslie.
Tiden därefter blev otroligt tuff för Johana och fortfarande är det tungt att prata om sonen.
– Sorgen kommer alltid att finnas med mig, men jag måste lära mig att leva med den. Det var en pojke, Lorenzo heter han. Hans födelsedag är den 27 april 2018, och jag kan ännu inte riktigt greppa att det också är hans dödsdag, säger Johana.
Det som orsakade lille Lorenzos död var att han hade drabbats av en infektion som Johana bar på. En vanlig infektion bland gravida kvinnor.
Jag kunde inte fatta att barnet inte levde
– Den kan upptäckas genom en urinodling och mamman får antibiotika. Upptäcker man att även barnet har samma infektion när det föds ges antibiotika till barnet också, berättar Leslie.
Johana fyller i:
– Jag vet inte om Lorenzo hade klarat sig om de hade upptäckt det i tid, men det är en fråga jag ställer mig ofta och det är någonting jag aldrig kommer att få svar på.
Har fått hjälp av psykolog
Hon fick ett enormt stöd från sin familj, sambo och även hans familj. Alla slöt upp runt henne. Men Johana minns inte så mycket från den första tiden. Hon beskriver känslan av att befinna sig i en dimma där allt var kaos. En hemsk mardröm som hon bara ville vakna upp från.
För Leslie blev den egna graviditeten inte längre lika viktig som den varit. Hon sörjde med sin syster som hon ju skulle ha delat glädjen med.
– Jag minns att jag tänkte: ”Varför hände det inte mig?” Jag menar inte att jag inte ville ha mitt barn, men tanken kom där och då. Det gjorde så ont i mig att se min syster så ledsen, säger Leslie.
Lorenzos begravning hölls i stillhet med bara Johana och hennes sambo närvarande. Tillsammans tog de farväl av sin son. De orkade inte ha folk runt omkring sig.
Under den första tiden kunde Johana knappt gå utanför dörren, hon ville inte riskera att träffa spädbarn och hon orkade inte åka till sitt gamla jobb.
– Jag arbetade i en butik och ville inte träffa kunderna, orkade inte med alla frågor.
För att orka gå vidare sökte Johana professionell hjälp. Hon träffade en psykolog som har hjälpt henne mycket. Vid ett tillfälle sa denne att Johana måste våga möta alla frågor och det hon tycker känns tungt. Ju längre hon sköt på det desto jobbigare skulle det bli.
– Jag började i min egen takt besöka platser som jag upplevde som obekväma och för varje gång blev det lättare.
Änglamammor ger stöd
Johana var sjukskriven på heltid i ett par månader och började sedan trappa upp och jobba ett par timmar i veckan. Hon valde dock att byta jobb för att få en nystart när livet inte blev som det var tänkt.
– Fortfarande kommer sorgen över mig. Jag har både bra och dåliga dagar. När de mindre bra dagarna kommer då mår jag riktigt dåligt, säger Johana.
För Leslie blev det dubbla känslor när dottern Nikki föddes. Hon var lycklig över att bli mamma igen samtidigt som hon sörjde Lorenzo.
– Jag hade en stark glädje och en stark sorg att bära. Det kändes stundvis som kaos inombords, säger Leslie.
Johana berättar att hon sökte stöd i en grupp på Facebook som heter Änglamammor, där hon pratade med andra som varit med om samma sak.
– Den gruppen har hjälpt mig jättemycket. Jag har kunnat prata om allt med många olika personer i den gruppen.
Speciellt en händelse är Johana glad att hon delade med sig av i Facebook-gruppen och det var att efter Lorenzos födelse ville hon hålla honom i famnen en sista gång. Många av de andra mammorna i gruppen har sagt att det var ett bra beslut.
– Jag har länge varit tveksam över om jag gjorde rätt, men många mammor som gått igenom samma sak säger att det är det bästa man kan göra. Man får ett fint avslut. Jag fick hålla honom en gång och det betyder mycket för mig, säger Johana.
Ny glädje – Johana gravid igen
Johana och Leslie önskar att fler vågar prata om det som är jobbigt. De upplever att många har haft svårt att möta Johanas sorg och inte vågat fråga hur hon mår. Därför har de nu återigen öppnat sitt Instagram-konto som de stängde ner efter att Lorenzo dog.
Vi fortsätter att följas åt
Via kontot delar de sina tankar och känslor om hur det är att förlora ett barn och hur man går vidare. De hoppas att de kan bidra till en mer öppen dialog om sorg.
I dag har systrarna något att se fram emot
– Johana ska bli mamma igen. Oron över att det ska hända barnet något finns där, men Johana går på kontroller ofta.
– Lorenzo ska få en lillasyster. Frågar någon mig hur många barn jag har svarar jag att jag har två barn, en änglason och en dotter är på väg.
Leslie är glad över att systern väntar barn, att Johana får något att se fram emot och att hon får en möjlighet att känna glädje igen.
– Vi fortsätter att följas åt. Vi har båda fått varsin pojke, och nu varsin flicka. Så har det varit hela livet, vi följs åt och delar allt lika.
Vem är Leslie Villarroel Vásquez?
- Ålder: 25 år.
- Familj: Sambo och två barn, Nikki, 1 år, och Marcel, 2 år.
- Bor: Sundsvall.
- Gör: Makeupartist och influencer.
- Instagram: les.joh
Vem är Johana Villarroel Vásquez?
- Ålder: 25 år.
- Familj: Sambo och två barn, Lorenzo, deras änglason som skulle ha varit 1 år, och snart en dotter.
- Bor: Sundsvall.
- Gör: Makeupartist och influencer.
- Instagram: les.joh
Tips för dig som förlorat ett barn
Leslies och Johanas råd till andra som drabbas av en liknande situation.
- Ta emot hjälp.
- Bearbeta sorgen.
- Prata och åter prata om känslor.
- Gå med i sorgegrupper eller stödgrupper. Johana rekommenderar gruppen Änglamammor som finns på Facebook.
Av Anna Olofsson
Foto: Sara Magnusson, Privat