Tvillingarna var bara ett år när Ruth utvisades: ”De frågar om jag ska åka igen”
Ruth Acosta, 36, sitter på golvet i vardagsrummet i lägenheten i Uppsala med tvillingarna Allison och Erik, 3 år, som håller sig tätt intill sin mamma. De klättrar och klänger på henne, behovet att krama om sin mamma är stort.
Det har bara gått några månader sedan Ruth och hennes tre äldre barn Camila, 14, Teresa, 12, och Enmanuel, 9, fick komma hem till Sverige från Peru. Och även om Ruth fått ett permanent uppehållstillstånd från migrationsdomstolen, finns oron kvar.
– Jag vågar inte slappna av. År av oro, sorg och saknad har satt sina spår, säger Ruth och tar upp en av tvillingarna i knät.
Hör Ruth och Johan berätta den gripande historien här:
Sambon Johan Broström, 35, kommer in i rummet med en kopp kaffe till Ruth.
– Det går inte i ord att beskriva vad vi har varit med om, livet sattes på paus under två år, säger han.
Ruth kom till Sverige med sina tre barn 2017, hon var asylsökande och bodde hos sin bror medan hon letade efter arbete. Hon lärde känna Johan via en bekant, och som båda beskriver det – det var kärlek vid första ögonkastet.
– Jag blev kär i Johan, han var snäll mot mig och barnen och jag kände mig trygg i hans sällskap. Jag lämnade Peru för att den man jag levde med där var våldsam. Jag behövde ta tag i min situation och frigöra mig från den som gjorde mig och barnen illa.
De skrev att Allison och Erik inte skulle ta skada av att vara ifrån sin mamma
Johan berättar att även han blev blixtförälskad i Ruth. De började träffas ofta och relationen blev starkare.
Beslut om utvisning och flytt till Kiruna
Men efter några månader kom det första bakslaget. Ruth fick beslut från Migrationsverket att hon inte fick stanna i Sverige och skulle utvisas. Johan uppmanade Ruth att överklaga och erbjöd sig att hjälpa henne.
– Jag älskade Ruth och ville dela mitt liv med henne. Och så plötsligt skulle hon lämna mig, när vi var ett par?
Varken Johan eller Ruth hängde med. I väntan på ett nytt beslut skickades Ruth och barnen till Kiruna där skulle de bo.
– Det var fruktansvärt att sitta i Uppsala, 117 mil bort och inte veta vad som hände. Vi höll kontakten via telefon och Skype, berättar Johan.
Efter ett par veckor bestämde de att Ruth och hennes barn skulle flytta hem till Johan i väntan på beslutet.
– Vi saknade varandra så mycket och var säkra på våra känslor, berättar Johan.
De lämnade också in en ansökan om att Ruth skulle få stanna, eftersom de var ett par och numera sambos, men fick avslag med motiveringen att de hade känt varandra för kort tid.
Skrev brev till alla riksdagsledamöter
Under denna tid blev Ruth gravid. Lyckan var stor, de skulle bli föräldrar, men oron fanns där – vad händer om Ruth utvisas?
– När tvillingarna föddes i december 2018 var jag världens lyckligaste, men jag vågade inte slappna av, berättar Johan.
I ett års tid kämpade han med myndigheter och politiker för att få svar på vad det fanns för skäl till att Ruth inte fick stanna. Han skrev ett brev till alla 349 riksdagsledamöter och fick svar från fyra.
– Jag fick tre standardsvar, som någon partisekreterare säkert hade skrivit, och ett personligt svar. Den politiker som svarade direkt till mig beklagade att vi i Sverige hade ett sådant krångligt regelverk.
I oktober 2019 kom beskedet att Ruth skulle utvisas.
– Motiveringen var att hon inte hade ansökt om uppehållstillstånd innan hon kom till Sverige. Dessutom behövde man ha en underskrift från barnens pappa, som bodde kvar i Peru. Han måste godkänna att Ruth flyttade till Sverige med barnen, berättar Johan.
Han tystnar och sätter sig ner på golvet bredvid Ruth och tvillingarna.
– Det allra värsta svaret vi fick var det från Migrationsverket, där de skrev att Allison och Erik inte skulle ta skada av att vara ifrån sin mamma.
Johan blev ensam kvar med tvillingarna
Johan blev ledsen och förtvivlad och tog hjälp av forskare och barnpsykologer som tog fram alla belägg som pekade på motsatsen – att barn faktiskt far illa när de tvingas vara ifrån sin mamma.
– Inte ens det hjälpte. Inte en gång har myndigheterna tagit hänsyn till barnperspektivet, säger han.
Tre dagar innan tvillingarna fyllde ett år, den 10 december 2019, reste Ruth tillbaka till Peru med de tre äldre barnen. Kvar hemma i Sverige var Johan med tvillingarna.
Johan minns att han föll ihop hemma i lägenheten. Hans dröm om att bilda familj och köpa hus försvann i samma stund som Ruth gick ut genom ytterdörren. Han insåg att han nu var ensamstående med tvillingar.
Även för Ruth blev det tufft. Hon bodde hos en vän i Peru och fick ta ströjobb för att få ihop vardagen. Hennes barn mådde dåligt eftersom de inte kunde gå i skolan, Ruth hade inte råd att betala skolavgiften. Och så kom pandemin som ledde till att samhället stängdes ner.
– Jag hade inga pengar, ingenstans att ta vägen och jag saknade Johan och tvillingarna så mycket. Jag blev deprimerad och grät varje dag.
Insamling på Facebook gav Ruth en flygbiljett
För Ruth blev det en dubbelsorg, hon saknade tvillingarna i Sverige samtidigt som hon såg sina barn i Peru sörja över att de inte fick träffa sina syskon och kompisarna i Sverige.
– Det var fruktansvärt, vi pratade varje dag i telefon och via Skype, men ganska snart förstod jag att vi inte kunde ringa och oroa Johan hela tiden. Han hade fullt upp med att ta hand om tvillingarna, hemmet och att överklaga besluten.
I december 2020 kom nästa beslut: avslag igen.
Paret överklagade återigen och fick veta att det skulle dröja mellan 16–20 månader innan ett nytt beslut kunde ges. Ruth och Johan började se över en möjlighet för Ruth att komma och hälsa på i Sverige ett par veckor, men det försvårades av att de inte hade råd att köpa biljetten.
– Det i kombination med att situationen förvärrades av pandemin, och att allt stängdes ner i Peru, försvårade för mig att resa, berättar Ruth.
Johans syster startade en insamling via Facebook och lyckades få ihop pengar till Ruths biljett.
Tjänade för lite för att försörja familjen
I april 2021 kunde Ruth komma på tillfälligt besök under ett par veckor för att träffa tvillingarna. Hon hade då varit ifrån dem i över ett år.
– Gud så vi grät när vi sågs. De var lite avvisande mot mig i början, men efter ett tag insåg de att jag är deras mamma.
Ruth börjar gråta och kramar om Erik och Allison.
– Allt var så hemskt. Mina barn i Peru var rädd att jag inte skulle komma tillbaka till dem, och mina barn i Sverige ville inte att mamma skulle åka iväg igen. Jag slets itu inombords och oron gnagde hela tiden.
Ruth åkte tillbaka till Peru och familjen var osäker på hur allt skulle bli, eftersom det fanns nya ställningstaganden som Migrationsverket tog hänsyn till.
– Jag uppfyllde inte försörjningskravet, jag tjänade för lite pengar för att kunna försörja en familj, berättar Johan. Det var orimliga siffror för mig, jag behövde tjäna cirka 65 000 kronor i månaden. Dessutom behövde jag en större lägenhet på fem rum och kök, och det är dyrt i Uppsala.
Johan förlorade hoppet helt. Men så efter ett par veckor kom domen, och nu var den positiv. Ruth och hennes tre barn skulle få uppehållstillstånd.
– Jag var så glad, men vågade inte ta ut något alls i förskott. Det var overkligt att ta in, säger Johan och Ruth fyller i:
– Jag grät av lycka och vågade inte heller tro på det förrän jag hade landat Sverige och fått alla papper klara. Så många turer det var fram och tillbaka, och till slut fick jag en positiv dom, säger hon.
Kritiska mot Migrationsverkets regler
Än har familjen varken landat eller återhämtat sig mentalt efter alla turer. Tvillingarna är oroliga för att deras mamma ska åka i väg igen och frågar ofta om hon ska resa bort.
– De har svårt att ta in att hon får stanna med barnen i Sverige, säger Johan.
Jag är lycklig ända in i själen
Det Johan och Ruth nu vill lyfta fram är att myndigheterna inte en endaste gång tagit hänsyn till att det varit fem barn inblandat i denna tuffa process.
– Jag är verkligen förvånad över byråkratin och regelverket. Det verkar inte finnas någon logik i Migrationsverkets bedömningar och beslut. Jag trodde inte att det var så här i Sverige, säger Johan.
Han återkommer ofta till att de nu vill se framåt, ta igen de två år av oro och tunga ekonomiska situation som familjen befunnit sig i. Johan fick skicka pengar till Ruth så att hon skulle klara sig. Och de fick stöd av vänner för att ha råd att köpa biljetter till Ruth och barnen.
– Utan vänner och alla medmänniskor där ute som har skänkt pengar till oss hade vi aldrig kunnat återförenas – aldrig, säger Johan och kramar om Ruth.
För Ruth handlar det nu om att studera svenska på SFI (svenskundervisning för invandrare) och skaffa ett jobb. Hon är utbildad undersköterska i Peru och hoppas att hon kan arbeta som det i Sverige.
– Mitt liv kan äntligen börja nu, jag är lycklig ända in i själen, säger Ruth och lyfter upp Erik och Allison.
– Mamma kommer att stanna hos er, jag ska inte resa bort igen, säger hon och tittar kärleksfullt på sina tvillingar.