Tvåbarnsmamman Sofia körde ökenrally i Marocko
Tidigare i år genomförde sjuksköterskan Sofia Tiquet, 42, och hennes franska svärmor Francoise Mourgues-Delhaye, 60, ett riktigt kvinnoprov i den marockanska öknen.
Under nio dygn deltog de i rallyt Gazelles, en biltävling enbart för kvinnor som grundades av Dominque Serra 1990, där det gäller att navigera sig fram med hjälp av en svartvit karta från 1940-talet och en kompass.
Moderna hjälpmedel som GPS är inte tillåtna i denna tävling mellan Nice i Frankrike och Essaouira i Marocko.
– Den största risken är att man kör fast i sanden och gör man det på toppen av en sanddyn kan man välta. Det drabbade ett annat team och föraren klämdes fast, berättar Sofia.
Varken Sofia eller hennes svärmor hade någonsin tidigare kört rally när de bestämde sig för att de skulle delta i tävlingen. De hade som målsättning att inte bryta och inte komma sist.
– Men även om jag aldrig kört rally själv är jag mer eller mindre uppväxt på en rallybana, berättar Sofia. Min pappa Gösta Pettersson tillhörde eliten bland racingförare på 1970-talet och vann bland annat SM för standardbilar.
Den största risken är att man kör fast i sanden
Att Sofia själv hamnade bakom ratten i en tävlingsbil berodde mer eller mindre på slumpen och lite skojande med svärmor som senare förvandlades till seriösa planer.
Började som ett skämt
Under påskhelgen förra året var Sofia, hennes man Arnaud och deras båda barn Aya, 8, och Teo. 6, på franska sydkusten för att hälsa på hans mor och hennes man. En kväll pratade de om Gazelles som är ett välkänt rally i Frankrike.
– Mina svärföräldrar hade varit i Nice och tittat på starten av rallyt ett par veckor tidigare och de hade även pratat med två tjejer som var med och körde, berättar Sofia.
Sofias svärmor tyckte att det var något för henne och föreslog halvt på skämt att hon skulle anmäla sig till nästa års tävling.
– Jag vet inte varför hon tyckte det. Jag är ju egentligen inte särskilt äventyrlig av mig, men jag svarade min svärmor att om jag ska ställa upp så ska det vara tillsammans med henne.
Där kunde det möjligen ha slutat om det inte varit för att deras respektive män tyckte det var en rolig idé och pushade på för att de verkligen skulle anmäla sig.
– Även om jag inte är särskilt äventyrlig av mig så är jag inte heller den som bangar för en utmaning, säger Sofia och skrattar.
Mer än att köra fort handlar det om att tänka, navigera rätt och göra rätt vägval
Morgonen efter att de väl bestämt sig för att ställa upp i tävlingen kontaktade Sofia sin pappa Gösta för att få lite råd och moralisk stöttning.
– Det första han sa var att det inte skulle gå. Jag skulle inte få köra eftersom jag inte hade någon tävlingslicens. När jag förklarade att det inte behövdes blev han eld och lågor.
Som orientering
Men det var inte bara att sätta sig i en bil och köra. Det krävde en minutiös planering. En lämplig bil skulle hyras och Sofia och hennes svärmor fick gå kurser i såväl navigation som körteknik.
– Vi bestämde från början att vi skulle skiftas om med att köra och läsa kartan. Jag tycker att det var en fördel för oss att vi byttes av eftersom det blir tungt att bara göra en sak hela tiden.
Det första steget till ett fullt deltagande i Gazelles var ett informationsmöte i Avignon.
– Där fick vi klart för oss att det är inget fartrally. Snitthastigheten är inte mer än 20 kilometer i timmen. Det finns inte heller några bestämda banor utan att det handlar om att navigera sig fram till olika kontroller. Man kan jämföra det med att orientera.
Tiden från påskhelgen förra året fram till den officiella starten i Nice den 16 mars i år ägnade Sofia och hennes svärmor sig åt förberedelser. De hyrde en fyrhjulsdriven bil av ett företag i Baskien och där gick de också de första kurserna i terrängkörning.
– Det är en speciell teknik man måste lära sig för att köra i sand. Det är som att köra i lössnö. Jag har kört bil i sand en gång tidigare i Australien så det var inte helt nytt för mig, berättar Sofia.
Förutom kurserna i att köra bilen i Baskien gick de navigationskurser i Biarritz. Under julhelgen förra året åkte de båda kvinnorna till Marocko för att träna på att köra under verklighetstrogna förhållanden.
– I Baskien var det stenig terräng, men ingen riktig sand och det ville vi prova på.
Sofia och hennes svärmor har dessutom fått coachning av den välkända svenska rallystjärnan Annie Seel, som är ambassadör för Rallye des Gazelles.
För henne var det speciellt att Sofia, som första svenska på tolv år, ställde upp i tävlingen.
I år kom 160 ekipage med 320 deltagare från 17 olika länder till starten i Nice. Sofia var alltså den enda svenskan.
– Det var en häftig känsla, berättar hon.
Ett rally för kvinnor
Den yngsta deltagaren i år var 24 år och den äldsta 71. De flesta kör fyrhjulsdrivna bilar, men tävlingen är även öppen för lastbilar och motorcyklar.
Efter starten skeppades de tävlande med båt över till Marocko och där inleddes själva tävlingen den 21 mars.
– Alla deltagare sov i ett stort tältläger och vi väcktes varje morgon klockan fem. Efter frukost och ett informationsmöte gick sedan starten klockan 06.45.
De tävlande fick koordinaterna till den första kontrollstationen och när de hittade den fick de där kartkoordinaterna till de andra kontrollerna (upp till nio stycken per dag) som de sedan skulle ta sig fram till genom att välja kortast möjliga väg.
– Mer än att köra fort handlar det om att tänka, navigera rätt och göra rätt vägval. Det är därför snitthastigheten är så låg.
Varje tävlingsdag tillbringade Sofia och Francoise 10–12 timmar ute i öknen. Lunchen hade de med sig i bilen.
– Det var vatten och lite konserver. Som fältproviant i det militära. Men vi hade också med oss svenskt knäckebröd, berättar Sofia med ett skratt och fortsätter sedan:
– Det fanns de som inte hann tillbaka till lägret innan det blev mörkt. Därför skulle vi varje morgon packa ner tältet och ha det med oss i fall vi skulle bli tvungna att övernatta någonstans ute i öknen.
Även om de tävlande inte fick ha med sig GPS-utrusning och annan modern teknologi som de kunde navigera efter fanns det nödsändare i bilen som de kunde sätta igång om de skulle ha råkat ut för en olycka.
– Det kändes säkert och det fanns hela tiden andra bilar och helikoptrar som cirklade runt.
En av deras medtävlare råkade illa ut när de skulle köra över en sanddyn. De körde för fort över krönet på sanddynen, voltade och landade på taket.
Samspelet mellan mig och min svärmor har fungerat perfekt
Kvinnan som körde klämdes fast och fick hjälpas loss av ett räddningsteam.
– Hon klarade sig utan några fysiska skador, men hon och hennes teamkamrat var tvungna att bryta tävlingen.
Även Sofia och hennes svärmor råkade ut för några dramatiska incidenter.
– Vi körde fast ett par gånger och vid ett av tillfällena fick vi hjälp av en av våra medtävlare som drog oss loss.
Den största utmaningen för dem var att tolka kartorna och förstå hur verkligheten förhöll sig till dem.
– Det är ofta en helt annan sak i verkligheten än på kartan. På kartan kunde det till exempel finnas ett streckat område som betydde att sanden var fuktig och att vår bil riskerade att sjunka ner i den. Men hur blött det var visste vi inte förrän vi kom fram. Då gällde det att kunna bedöma riskerna.
Efter varje tävlingsdag var det Sofias uppgift att ta hand om bilen medan Francoise lämnade in deras kontrolluppgifter till sekretariatet.
– Jag har fått lära mig mycket om bilar som jag inte kunde innan, säger Sofia med ett skratt. Som till exempel att blåsa rent luftfilter och kolla lufttrycket i däcken.
Tillsammans i nio dygn
Att umgås tätt inpå varandra i nio dygn är krävande för de flesta. Att dessutom göra det tillsammans med sin svärmor kan tyckas vara extra besvärligt. Men Sofia tycker att hon och Francoise hade det toppenbra.
– Vi har haft så himla roligt. Samspelet mellan mig och min svärmor har fungerat perfekt, säger Sofia. Vi är mycket olika som personer, men vi kompletterade varandra på ett bra sätt och vi var båda så fokuserade på att klara av tävlingen.
Det var nog en sådan grej som man bara gör en gång i livet
Sofia och hennes svärmor hade aldrig målsättningen att vinna och de tog därför aldrig några onödiga risker.
– Vår målsättning var att vi inte skulle bryta tävlingen och vi inte skulle komma sist. Vi lyckades med båda målen. Vi tog oss runt i öknen och vi slutade på plats 91 av de 119 som körde i samma klass som vi.
Bland deras största supportrar fanns de båda kvinnornas män som nervöst följde tävlingen.
Hemifrån Sverige följdes deras framfart i öknen av Sofias föräldrar.
– Pappa jobbade inte på hela tiden som Gazelles pågick. Han följde liverapporteringen på nätet, säger Sofia med ett leende.
Men även om det var en häftig upplevelse är det inget som Sofia och hennes svärmor har några planer på att upprepa nästa år.
– Nej, det var nog en sådan grej som man bara gör en gång i livet. Det var fantastiskt, men det var inte särskilt billigt att genomföra tävlingen.
Allt som allt, med anmälningsavgift, bilhyra och kurser, kostade äventyret över 360 000 kronor, men Sofia och hennes svärmor har sökt och hittat sponsorer som täcker alla kostnader.
– De var en häftig upplevelse och extra roligt att få uppleva det tillsammans med min svärmor, säger Sofia som direkt efter hemkomsten efter rallyt återgick till vardagslivet som sjuksköterska i Göteborg.
Hur mycket kostar det att köra Rallye des Gazelles?
- Anmälningsavgift (inkl mat och logi): 165 000 kr
- Hyra av bil: 72 000 kr
- Bilförsäkring: 22 000 kr
- Bränsle/transport: 28 000 kr
- Säkerhet: 12 000 kr
- Körkurs: 2 200 kr
- Utrustning mm: 17 000 kr
- Stickers/logga: 24 000 kr
- Summa: 362 000 kr
Av Per-Ola Ohlsson