Trösten i sorgen efter sonen: Axel räddade flera liv

Axel valde att donera – räddade andras liv

Måndagen den 21 mars förra året blev Axel Tidblom, 14, påkörd av en bil när han cyklade för att hälsa på en kompis utanför Lidköping. Han skadades mycket allvarligt och på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg fick hans föräldrar Malin, 45, och Fredrik, 47, klart för sig att han inte skulle överleva.

– När vi fick frågan om organdonation visste vi redan hur Axel ville ha det. Vi hade pratat om det bara några veckor tidigare och för honom var det självklart att donera, berättar hans pappa.

– Mitt i allt elände var det skönt att kunna fatta rätt beslut. Det kändes rätt, eftersom det var sådan Axel var. Han ville alltid hjälpa andra, säger hans mamma Malin och fattar sin mans hand för att få stöd och kraft att berätta.

Outhärdlig sorg

Ett och ett halvt år efter Axels tragiska död är sorgen och saknaden nästan outhärdlig att bära för Malin, Fredrik och äldste sonen Liam. Men, som Malin och Fredrik säger, det hjälper att prata om det och de är samtidigt stolta över hans mogna ställningstagande att donera sina organ om han skulle dö – ett beslut som räddat livet på fem andra människor.

– Vi är glada för deras och deras anhörigas skull, men själva hade vi helst behållit Axel här hos oss, säger hans mamma.

Påsklovet hade precis börjat när Axel bestämde sig för att cykla till det lilla samhället Filsbäck för att hälsa på en gammal klasskompis.

– Han skickade ett sms till mig på förmiddagen att han skulle cykla dit, berättar Malin.

Körde till akuten

När hon senare på dagen läste en nyhetsnotis på sin mobiltelefon om att en cyklist blivit påkörd i närheten av Filsbäck fick hon en obehaglig känsla av att hennes son kunde vara inblandad. Strax därefter fick Fredrik ett telefonsamtal från akutmottagningen på sjukhuset i Lidköping om att deras son skadats vid en trafikolycka.

– Vi rusade ut till bilen och körde direkt upp till akuten. Där fick vi se honom och ta på honom, men han var djupt medvetslös och vi fick ingen kontakt med honom, berättar hans mamma.

Axels skallskador bedömdes som så allvarliga att akutläkaren beslutade att han så fort som möjligt skulle transporteras med ambulans till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

– Jag, Fredrik och Liam fick sätta oss i en taxi och åka efteråt. Ingen av oss var i stånd till att köra bil själva, säger Malin.

När de kom fram vid 16.30- tiden på eftermiddagen fick de det hemska beskedet av en läkare att deras sons skador var så allvarliga att de var tvungna att förbereda sig på det värsta.

– Jag frågade läkaren rakt ut om Axel skulle dö. ”Ja”, svarade hon, ”han kommer nog inte att klara sig”, berättar Malin.

Sista natten

Hela natten satt Axels föräldrar och vakade över honom. Axel hölls vid liv med respirator. Han var djupt medvetslös och visade inga som helst livstecken.

– Men hoppet är det sista som överger människan, säger Fredrik. När vi satt där hoppades vi på ett mirakel.

Läs också: Linda donerade en njure till maken Joel

På morgonen kom Liam tillbaka till sjukhuset tillsammans med släkten. Några timmar senare förstod de att allt hopp var ute när en läkare informerade dem om att de enligt lagen var tvungna att göra två undersökningar av Axel innan de dödförklarade deras son.

– Efter den andra undersökningen som gjordes på eftermiddagen fick vi frågan om hur vi ställde oss till att Axels organ donerades. Om vi inte hade vetat vad Axel själv ville hade det varit ett mycket svårt beslut att ta i det läget, säger Fredrik.

Pratade om donation

Men bara några veckor tidigare hade Axel diskuterat organdonationer med sina föräldrar och sin storebror vid samma köksbord som vi sitter vid nu under intervjun. De hade nämligen pratat om det i skolan och som den samhällsengagerade tonåring som Axel var tog han naturligtvis upp det med sina föräldrar.

– Han ifrågasatte varför jag inte registrerat mig som donator. Han tyckte det var självklart att man skulle donera sina organ efter sin död och jag fick där och då lova att registrera mig snarast möjligt, berättar hans pappa.

Därför var det lätt för Malin och Fredrik att svara ja på frågan om organdonation. Klockan 16.22 på tisdagen den 22 mars förra året dödförklarades deras son.

– Efter det gick vi in för att ta farväl av honom. Det kändes konstigt, eftersom han fortfarande hölls vid liv av respiratorn. Han var där samtidigt som han på något sätt inte var där, säger Malin.

Läs även: Hanna springer Tjejmilen för att tacka sin hjärtdonator!

Åkte till olycksplatsen

Den första tiden efter Axels död gick Malin och Fredrik knappt utanför dörrarna. Sent på kvällarna åkte de till olycksplatsen för att titta på havet av blommor och gosedjur som alla hans vänner lagt på platsen.

– Det var något vi behövde göra då. Nu åker vi långa omvägar för att slippa se platsen, säger Malin.

De har inte orkat engagera sig i hur exakt olyckan gick till. De vet bara att sonen blev påkörd av en bil i en korsning.

På övervåningen i villan står Axels pojkrum kvar precis som det såg ut före olyckan. Hans föräldrar har ännu inte känt sig redo att städa ut det.

Organ till fem personer

Fem av Axels organ gick till andra människor. Hans föräldrar har fått veta att hans hjärta nu slår i en liten flickas bröst, att lungorna gick till en liten kille och att en av njurarna gick till en kvinna.

– Vi fick inte veta något mer om vilka mottagarna är, men mamman till killen som fick lungorna läste på Facebook om vad jag skrivit om Axel och räknade ut att hennes son fått hans lungor, berättar Malin och fortsätter sedan:

– Vi har mejlkontakt med henne och hon har berättat att hennes tolvårige son nu kan vara ute och leka som andra barn, tack vare Axels lungor. Det är klart att vi är glada för deras skull.

Läs även: Min vän donerade sin njure till mig

Organisationen MOD

Efter att Axel dog tog Malin kontakt med organisationen MOD som arbetar för att människor inte ska behöva dö i väntan på ett nytt organ och att fler ska registrera sig som donatorer.

MOD bad Malin berätta mer om Axels beslut att donera sina organ och hennes hjärtknipande text, som sedan publicerades på Facebook, har lästs av över en miljon svenskar.

– Det är synd att Axel inte fått veta vilken hjälte han är. Det hade han gillat. Han tyckte om att stå i centrum och få allas uppmärksamhet, säger hans mamma med ett leende.

– Ja, samtidigt som han kunde vara en riktig tänkare, som hade koll på alla Sveriges ministrar och visste vad alla i regeringen heter, kunde han vara en riktig spjuver som gillade att skämta, tillägger hans pappa.

Många kom till begravningen

Axel var skolans glädjespridare som alltid månade om att alla skulle vara glada och må bra. På hans begravning den 13 april i S:t Nicolaikyrkan i Lidköping kom nästan 395 personer. Skolkamrater, lärare och gamla dagisfröknar ville ta ett sista farväl av honom.

– Det är svårt att förstå att det har gått ett helt år sedan han dog. Det känns inte som att det var så längesedan vi träffades, säger Malin och kramar sin makes hand.

– Men det är skönt att veta att han genom sitt beslut hjälpte andra att överleva. Det ger en ljus minnesbild mitt i allt mörker.

Text: Per-Ola Ohlsson

Bild: Kai Rehn och privat

Läs också: Johannas liv räddades tack vare en donation