Tragedier kantade författaren Sigge Starks liv
På Fryksände kyrkogård i Torsby begravdes i februari år 1964 en författare som under hela sitt yrkesliv hånats och häcklats för att hon skrev skräplitteratur. Hon kallades ”betydelselös” och det hon skrev ansågs vara ”slask” trots att hon då var Sveriges mest populära författare.
”Litteraturens Lill-Babs” skrev totalt 115 romaner och mer än 500 noveller och fick hela Sverige att stanna när följetongen Hällebäcks gård sändes i radio år 1959–1961. Hon var älskad av läsarna men endast 67 år gammal dog hon utfattig och utstött.
Signe Björnbergs grav har fallit i glömska liksom hennes namn men inte hennes författarpseudonym Sigge Stark. I Rämmens kyrka norr om Filipstad ordnas numera Sigge Stark-guidningar, flera av romanerna finns idag som ljudböcker och tre biografier har skrivits om hennes liv.
Tidigare i år utkom boken Signe & Sigge skriven av Maria Lilja. Hon har valt att berätta om Signes liv i romanform då hon trots ett års efterforskningar inte lyckats hitta tillräckligt med personligt material om författaren. Unikt material har hon däremot genom släkthistorier då Signe var svägerska till Maria Liljas farfars syster Edith.
Mycket skvaller kring författaren
Marias pappa åkte i tonåren tillsammans med sin kusin och hälsade på Signe och hennes man Gösta Björnberg på gården Mannikehöjden i Värmland. Och i släkten har historierna om Signe florerat.
– Det fanns ingen annan kändis i vår släkt så det skvallrades mycket om henne, berättar Maria. Min farbror kunde härma Signe och säga ”nu läcker taket så då får jag skriva en bok till”.
Det var ofattbart för de här människorna att man kunde lösa problem på det sättet. Min farfar och farmor hade varit statare och Edith var uppvuxen i en backstuga.
Sigge Stark svalt nästan ihjäl
Efter att ha provat på jobb som guvernant, hushållerska och stalldräng kom Signe som 26-åring till Stockholm med ambitionen att bli ”författare eller att svälta ihjäl”, som hon själv uttryckte det. Och det var snudd på att hon faktiskt hade svultit ihjäl. Pengar fick hon först när hon efter tio dagar skrivit en roman som publicerades som följetong i tidskriften Vårt hem.
Signe fortsatte flitigt skriva romantiska berättelser om herrgårdsflickor som rymde med cirkussällskap, om pigor som efter förvecklingar gifte sig med storbonden, om tjuvskyttar och småbrukare. Hon gav röst åt människorna på landsbygden i en tid när Sverige genomgick en snabb urbanisering och allt fler lockades till storstäderna.
Signes redaktör sa vid ett tillfälle att ”hon skrev bäst på svältgränsen” och hon saknade ofta pengar. Tillsammans med sin man Gösta, som var travkusk, födde hon upp travhästar men först när Signe själv satt i sulkyn som Sveriges första kvinnliga travkusk kom framgångarna på Färjestads travbana.
I Värmland gav vinsterna bara småpengar och täckte inte på något sätt det slukhål som travhästarna utgjorde. Den djurälskande Signe övergick därför till att föda upp Grand Danois-hundar istället.
En hushållerska fanns också i tjänst på gården förutom andra hantlangare. Under en period anställde Signe också en stenograf så att hon kunde diktera romanerna. Böckerna skrev hon för hand och tempot var högt. När det var som mest intensivt var hon kontrakterad att skriva tio böcker på sju månader. Hon levererade ofta 10–12 böcker åt gången.
Maken tjänade ingenting
– Hon var fruktansvärt pressad av ekonomin. Hennes man tjänade aldrig en enda krona och båda två var dåliga på att hålla i pengar, berättar Maria.
Signe levde mestadels på förskott och hamnade i en ond cirkel av ränteförskott och växlar som säkerhet för förskotten. Det gjorde att hon inte hade någon förhandlingsposition och var ständigt tvungen att skriva nya böcker. Böckerna trycktes i fem miljoner exemplar men Signe tjänade bara fem öre per bok. Hon gav bort rättigheterna till förlaget Bonniers och fick därför inte ett enda öre när böckerna trycktes i nya upplagor eller översattes.
– Hon tog dagen som den kom, konstaterar Maria.
Svältdieten med kaffe, kokt potatis och cigaretter förutom den ständiga oron över ekonomin gjorde henne sjuk. I 40-års åldern drabbades hon av livmodercancer. Hon fick även dubbelsidig lunginflammation flera gånger och till slut lungcancer.
Signe Björnberg växte upp på ett slott
De sju första åren i Signes liv var helt annorlunda från resten av hennes liv.
Signes äventyrliga pappa Karl Petersén gifte sig med Otilda som kom från en av Örebros förnämsta familjer. Det fanns pengar i form av arv så när äldsta dottern Signe var två år gammal år 1898 köpte familjen godset Vidbynäs med mark och djur i Sörmland för 235 000 kronor, vilket motsvarar bortåt 15 miljoner i dagens penningvärde.
Signe var en pojk-flicka som kallades Sigge, trots sin förnäma uppfostran. Hon lärde sig spela piano och undervisades av en guvernant. Intelligent var hon också och duktig i alla ämnen förutom matematik.
Familjen blev totalt utblottad
Slottslivet på Vidbynäs tog abrupt slut när Signe var sju år gammal. Pappa Karl hade för en god väns räkning skrivit på en borgensförbindelse och blev tvungen att sälja allt när vännen gick i konkurs. Pengarna som var kvar hade räckt till en liten gård om inte Karl åkt till Monte Carlo med förhoppningen om att en storvinst på kasinot skulle vända lyckan.
Totalt utblottade tvingades familjen flytta hem till Signes mormor i Örebro och bodde där tills pappans affärer tog dem till Berlin år 1905.
Vistelsen blev inte framgångsrik och familjen återvände till Signes mormor i Sverige. Signes pappa gav sig senare ut i världen igen och hans liv tog slut i Polen där han hittades mördad under oklara omständigheter.
Okänd skandal präglade Starks liv
Signes mormor såg till att hon och hennes syskon fick en klassisk skolgång men det fanns inte pengar till någon högre utbildning. Signe lärde sig tidigt att reda sig själv och det blev hennes livsmantra. Som ogift 19-åring blev hon gravid och födde en son som dog kort efter födseln. Några fler barn fick hon aldrig.
– Hon sörjde sonen som gick bort. Jag tror att hon ville ha barn. Hon var otroligt barnkär. Det vittnade alla på gården om och även min pappa som besökte den och såg vilket engagemang hon hade i grannbarnen, berättar Maria.
När Maria Lilja fick idén till boken för fem år sedan tog hon kontakt med släktingar och före detta anställda som hon har intervjuat.
– Det första folk sa till mig var ”Känner du till skandalen”, berättar hon.
Skandalen inträffade för 60 år sedan när Signes make Gösta fick barn med deras hushållerska. Skan dalen som det skvallrades mycket om inom släkten har fram tills nu hållits hemlig men Maria tvekade inte att ha med sveket i sin bok.
– Jag hade inte kunnat skriva boken utan den, säger hon. Händelsen ramar in hennes sorgliga liv, att hon de sista åren tvingades leva med sin mans två utomäktenskapliga barn. Jag vill ge henne upprättelse för allt elände hon fick utstå inte bara av kritikerna utan även från familjen. Hon dog ensam och övergiven och det var ändå hon som betalt precis allting.
Vem var Sigge Stark?
Namn: Signe Björnberg.
Levde: Föddes i Örebro den 22 mars år 1896. Dog på Arvika lasarett den 1 februari år 1964.
Familj: Hon var äldst i en syskonskara på sju barn. Gifte sig år 1926 med ryttmästare Gösta Björnberg.
Författarskap: Skrev 115 romaner och 500 noveller bland annat Kärlek i fred, Kärlek i krig, Befriaren, Guldkungen, Vi gifter bort Mamma, Bortbytingen, Sari och kärleken och Flickan från Svartbäcken. Samt de två radioföljetongerna Hällebäcks gård och Lia-Perla.
Av Charlotta Rönn
Foto: Ulf Stråhle/TT, SVT/TT, Lennart Nilsson/TT, Maria Lilja, Charlotta Rönn