Tomas friade till cancersjuka Sandra med 250 blommor
Cancersjuka Sandra blev friad till – med 250 blommor i gräsmattan
Hemma hos Sandra Prahl, 33, och jämnårige Tomas Martinsson är det vitt, modernt och elegant, men det gamla sekelskifteshuset har trots renovering fått behålla sin charm. Huset är stort och har en gång i tiden varit en Ica-butik i byn Lilla Harrie utanför Lund. Sedan den dag Sandra och Tomas köpte det för sju år sedan har det genomgått konstant förnyelse.
Paret möttes 2006 via gemensamma vänner. De delade intresset för inredning och design och snart hittade de det röda tegelhuset som de båda brinner för att inreda.
– De första tre åren jobbade vi så hårt med huset att vårt förhållande faktiskt tog slut, säger Tomas.
De separerade och Sandra flyttade till en lägenhet i Lund, medan Tomas valde att bo kvar och fortsatte att renovera på egen hand, i ett lite lugnare tempo. Men efter två år blev saknaden för stor och de flyttade ihop igen.
– Gräset var inte grönare på den andra sidan, konstaterar Tomas bestämt och ler mot Sandra, som nickar instämmande.
En obehaglig upptäckt
Livet i det röda huset återgick till det normala. Sandra arbetade som stödassistent och Tomas som professionell pokerspelare. Men så en kväll i november 2016 låg Sandra i tv-soffan när hon plötsligt upptäckte en knuta i sitt ena bröst.
Så undersöker du själv dina bröst efter cancer
– Jag blev självklart orolig för att det kunde vara cancer. Jag pratade med Tomas och ringde till min mamma, som uppmanade mig att morgonen därpå ringa vårdcentralen, säger Sandra.Sandra fick remiss till mammografi och ultraljud med besökstid inom en vecka.– Undersökningarna visade att det bara rörde sig om ökad bröstvävnad, men man reagerade på en körtel i min ena armhåla, säger Sandra.Eftersom Sandra sedan tidigare hade bröstimplantat misstänkte man att det hade irriterat körteln, men för säkerhets skull togs ett vävnadsprov, en biopsi, från lymfkörteln.Sofia fick tre cancerdiagnoser på en månadLäs mer
– Det här var i januari och vi hade bokat en resa till Kuba. Efter ett par undersökningar till kunde de fortfarande inte konstatera vad det handlade om, men de trodde inte att det rörde sig om cancer. Vi fick klartecken att åka på semester, säger Tomas.
Tröttare än vanligt
Bröstcancer är i dag vanligt men av de som drabbas är det endast en procent som är under 35 år. Inte kunde väl Sandra vara en av dem, tänkte både hon och Tomas. Under semestern på Kuba mådde Sandra bra. Kanske var hon lite tröttare än vanligt, det var allt.På plats i Sverige igen gjordes en tredje biopsi, den här gången med grova nålar, och nu också i de i knutor som man bara trodde var bröstvävnad.– När vi kom tillbaka till läkaren en vecka senare trodde jag fortfarande inte att det var någon fara. Men inom loppet av 15 minuter fick jag veta att jag hade cancer i alla knutorna och att huvudtumören var den knuta jag själv hade hittat, att jag kunde bli steril, att jag skulle få cellgifter och tappa allt mitt hår, att jag skulle få peruk och att jag skulle bli tvungen att operera bort hela mitt ena bröst, säger Sandra.Tomas tittar ömt på Sandra och ger henne en innerlig kram, samtidigt som han torkar bort en tår ur ögonvrån.– Det här blir väldigt känslosamt för oss, säger Tomas och tar ett djupt andetag innan han fortsätter berätta.Sofia Wistam om cancern och Sofias änglarLäs mer
– Den kommande veckan var den allra värsta. Sandra fick genomgå en röntgen för att se om cancern hade spridit sig till resten av kroppen.
Drömmen om barn
Både Sandra och Tomas är djupt imponerade av personalens kompetens. Det bestämdes att det skulle plockas ut ägg från Sandras livmoder. Äggen skulle sedan frysas in i tryggt förvar innan cellgiftsbehandlingen sattes i gång. För visst hade paret drömt om att en gång i framtiden kunna få barn tillsammans.
– Dagen efter cancerbeskedet fick jag starta en hormonbehandling för att producera fler ägg, allt skulle ske inom loppet av två veckor, därefter skulle cellgiftsbehandlingen starta, säger Sandra.
Under den kommande veckan försökte Tomas peppa och stötta så gott han kunde, men inom sig kände han paniken växa.
– Det var som en kniv i hjärtat. Jag bad tyst inom mig: Snälla, säg att cancern inte har spridit sig.
Sandra tittar kärleksfullt på Tomas och säger spontant:
– Du var så stark, och du är så stark. Stöttar mig i allt, finns där för mig och följer med mig på alla läkarbesök och behandlingar. Hur ledsen jag än var över cancerbeskedet kändes det ändå som en lättnad när vi hade fryst in våra embryon och nu bara kunde fokusera på sjukdomen för att bli av med den.
Efter en vecka kom resultatet från röntgen. Cancern hade spridit sig till lymfkörtlarna, men stannat av där. Inne i läkarens mottagningsrum började Tomas och Sandra gråta, av glädje.
På kvällen föreslog Tomas att de skulle gå ut och äta på restaurang för att fira. Äntligen hade de något att glädjas åt. Dessutom var nu lyckligtvis sex embryon infrysta på Reproduktionsmedicinskt centrum i Malmö. Snart var det dags för cellgiftsbehandlingen att komma igång.
Allt som hänt, under så kort tid, gav Tomas en tankeställare.
– Jag visste att Sandra ville gifta sig, och jag visste ju att det var det jag också ville. Tidigare hade jag tänkt att det inte var någon stress med giftermål, men nu kände jag att det var rätt läge.
Tomas hade fått en idé. Han ville överraska Sandra med något positivt på morgonen den dag då cellgiftsbehandlingen skulle starta.
– Jag hade bestämt mig för att fria på ett annorlunda sätt, min plan var att skriva orden ”Vill du gifta dig med mig” med blommor, ute i trädgården. säger Tomas.
Det här var i mars månad och Tomas förstod att han behövde hjälp för att kunna sätta sin plan i verket. Han ringde sin lillebror för att berätta om sin plan.
På plats i blomsteraffären bestämde sig Tomas för att satsa på vårblomman primula.
– Jag tyckte att de var vackra och köpte tio stycken som jag provplanterade hemma hos Sandras föräldrar för att räkna ut hur många blommor jag behövde totalt, säger Tomas.
Tömde hela lagret
Efter testet begrep han att han skulle behöva minst 250 primulaplantor. Dagen därpå tömde Tomas och hans bror två blomsterhandlares hela lager av primula.
Kvällen innan Sandras första behandling satt Tomas otåligt i soffan och väntade på att Sandra skulle gå och lägga sig. Mitt i natten, när han var säker på att hon sov, tog han bilen för att hämta sin bror och de 250 blommorna hemma hos Sandras föräldrar.
– I totalt mörker planterade jag och min bror alla blommorna ute på gräsmattan utanför gästrummets fönster. Efter två och en halv timme var vi klara och nöjda med resultatet. Meningen ”Vill du gifta dig med mig” gick inte att missa, säger Tomas och ler brett.
Klockan tre på natten satte sig Tomas för att författa ett kärleksbrev till Sandra. Brevet stoppade han i en stor bukett med röda rosor, som han placerade i en vas i gästrummets fönster.
– Jag la rosenblad på golvet hela vägen från sovrummet till gästrummet, ända fram till rosenbuketten med brevet. Längst ner i brevet hade jag skrivit att hon skulle ta sig en extra titt ut genom fönstret, säger Tomas.
När Sandra klev upp ur sängen nästa morgon fick hon syn på alla rosenbladen, och hon följde dem nyfiket ut genom dörren. Bakom henne tassade Tomas med förlovningsringen i högsta hugg.
– Jag hittade rosenbuketten med kärleksbrevet och läste allt det fina. Han hade satt ord på sina känslor och han skrev om vårt liv tillsammans. Jag begrep att han ville peppa mig. Så fin han är, säger Sandra och torkar bort en tår på kinden.
I taket hade Tomas i förväg riggat upp med en kamera, han ville inte missa en sekund av det ögonblick då Sandra skulle få syn på orden i blomsterskrift nere på gräsmattan. Men Sandra tittade bara på brevet och rosorna – och på Tomas. Till sist fick han leda henne fram till fönstret och då äntligen fick hon syn på hans frieri.
– Jag minns att jag började gråta av glädje. Jag var helt till mig. Och jag sa ja, säger Sandra.
Gick ner på knä
Mitt i alltihop gick Tomas ner på knä, tog fram ringen och trädde den på Sandras finger. Den dagen glömmer de aldrig. Alla de positiva känslorna som Tomas frieri skapade den där morgonen fick Sandra att se ljust på framtiden.– Nu är jag klar med cellgiftsbehandlingen och det har gått bra. Visserligen har jag tappat allt mitt hår och det har såklart varit jobbigt, men jag är så tacksam över allt jag har. Snart ska jag operera bort mitt bröst och sedan väntar strålbehandling, säger Sandra.Paret har inte bestämt något datum för sitt bröllop. Just nu läggs fokus på Sandras tillfrisknande. På sitt instagramkonto berättar Sandra om allt som händer henne på resan genom sjukdomen. Hennes öppenhet hjälper henne, och förhoppningsvis också andra i samma situation. Hon är positivt överraskad över hur många fina människor det finns och att hon själv kan vara ett stöd för andra tycker hon känns fantastiskt.Charlotta efter cancern: ”Jag är förändrad”Läs mer
– Vi har haft ett sådant otroligt stöd av familj, släkt och vänner. Och vår relation har blivit ännu starkare. Vi är så tacksamma för att vi har varandra, säger Sandra.
Rakade av håret
Det var Tomas som hjälpte Sandra att raka av hennes hår när hennes långa ljusa raka hårsvall började falla av.
– Jag peppade henne och sa att för mig är hon lika vacker utan hår. Vi skrattade och provade olika frisyrer innan jag till slut rakade av alltihop, säger Tomas.
Sandra saknar visserligen sitt hår, men känner ändå en lättnad över att det åkte av till sist. Hon har fått peruker, men har valt att inte använda dem. Oftast bär hon keps eller ingenting alls.
– Jag hade drömt om mitt och Tomas bröllop då jag skulle ha långa ljusa lockar, och jag tog för givet att jag skulle ha två bröst, men det blir sällan som man har tänkt sig, säger Sandra leende och fortsätter:
– Nu får jag i stället gifta mig utan hår och med bara ett bröst, och det kommer att bli bra det också!
Hon kramar om sin Tomas. Kärlekens helande kraft hjälper dem genom sjukdomen.
Fotnot: Sandras instagram- konto heter @sandra_prahl
Av Kersti Hilding Hansen
Foto: Peter Helperin och Privat