Tobias: Bygget av poolen blev en inre resa
Efter att ha flackat runt och ständigt sökt sig till farliga situationer har Tobias Fogelqvist hittat sin plats. Och hemma på tomten har han under de senaste tre åren slitit med att bygga en pool som han kallar Afrikapoolen. Ett arbete som gav mer än han kunnat ana...
När Tobias Fogelqvist, 41, började bygga sin pool hade han ingen aning om vad projektet skulle leda till. Att han skulle finna balans i livet medan han bar cementsäckar och virke uppför berget i sin trädgård. Och att hans mörka barndom i Afrika skulle bli en tillgång istället för ett hinder.
Vi står under tallarna högst uppe på Tobias berg söder om Stockholm. Tallarna växer tolv meter ovanför grinden in till hans trädgård. Här intill bygger han en stor pool formad som kontinenten Afrika. Han har just blivit klar med att lägga 140 000 mosaikbitar i den. Det är mitt på dagen och Tobias har nyligen vaknat efter att ha avslutat ett nattpass som polis.
– Jag älskar den här platsen, säger han. Jag blir alltid helt lugn när jag kliver in genom trädgårdsgrinden även om jag haft en slitsam natt på jobbet.
Pool formad som Afrika
Efter tre års hårt, noggrant och fokuserat arbete börjar Afrikapoolen bli färdig. Tobias har använt all sin fritid till bygget. För tre år sedan växte det massor av träd här uppe, nu är bara tallarna kvar. Tobias har tagit ned ungefär fyrtio träd och släpat dem ned för berget. Sen har han burit upp allt material till poolen: cementsäckar, lecablock, armeringsjärn, maskiner, virke, de blå mosaikbitarna och allt annat han behövt till sitt gigantiska projekt. Tobias är nöjd och lycklig.
– När jag började bygga Afrikapoolen visste jag inte att det både handlade om ett bygge och en inre resa, säger Tobias. Jag har varit lättkränkt, rotlös och sökt yttre bekräftelse. Nu är det slut med det. Jag har börjat tycka om och acceptera mig som den jag är.
Blev lämnad på en skola i Tanzania
Historien om poolen börjar långt ute på landsbygden i Tanzania, på en platå vid Livingstonebergen. Hit kom Tobias 1987 för att gå på den internationella internatskolan, Kidugala. Han var då åtta år. Skolan saknade bekvämligheter som el och vatten. Skillnaden mot att leva i Sverige var enorm.
När Tobias föräldrar lämnade honom här sa de att de skulle komma tillbaka om två veckor. De höll inte vad de lovat. Föräldrarna var missionärer hundra mil bort. Visserligen hälsade de på ibland, men alltför sällan under de sju år som Tobias bodde här.
Han som varit nära och älskade sin mamma blev förkrossad och grät varje natt i fyra år. Han brukade sitta i ett fönster och när han såg billyktor som letade sig uppför bergssidan utanför hoppas han att det var föräldrarna som kom körande.
Jag satt också ofta i en trång garderob där jag kände mig trygg
– Jag satt också ofta i en trång garderob där jag kände mig trygg. Ovanför garderoben bodde en boaorm. Jag döpte den till Snoddas och kände mig inte så ensam när jag hörde ormen hasa runt, säger Tobias.
Ett viktigt beslut
En gång när han satt i garderoben fattade han ett beslut. Han tänkte inte fastna i sorgen och saknaden. Han ville inte gå sönder ännu mer.
– Jag skrev något i stil med, ge aldrig upp, på väggen i garderoben. Jag minns inte riktigt vad, men en dag ska jag återvända och se om texten finns kvar. Sen reste jag mig upp och stängde garderobsdörren om mina känslor.
Det dröjde 14 år innan han grät nästa gång. Det var i december 2004.
– Då började min resa ut ur rotlösheten. Resan som landat i poolbygget, berättar han och det är som om en förundrad pojke skymtar fram i honom en stund.
Tobias hade blivit rationell. Han slog på förnuftet, blev hård och tuff. Han ville vara bäst på allt. Sammanbitet sökte han bekräftelse och kärlek.
– Ingen bra strategi, säger han. Det finns alltid någon som är bättre på olika saker. Och det är svårt att få kärlek om man inte kan älska sig själv.
Tobias har frågat sina föräldrar varför de lämnade honom, men inte fått något bra svar. Kanske tyckte de att de hade ett högre mål som missionärer, resonerar han.
Flyttade från Tanzania till Sverige
1993 flyttade Tobias familj tillbaka till Sverige. Tobias var fast besluten att flytta hemifrån så fort det bara gick. I väntan på det fokuserade han på skolarbetet och idrottade. Han tränade fjorton gånger i veckan, mestadels fotboll men även andra sporter.
När han tagit studenten packade han sina saker och inledde ett kringflackande liv. Han gjorde lumpen på fallskärmsjägarskolan (för att det var det svåraste). Han bodde på 36 adresser under de kommande femton åren och reste i över hundra länder.
– Jag åkte på riskabla utlandsmissioner för försvarsmakten och reste med förkärlek till farliga platser och sökte mig till farliga situationer. Hemma hamnade jag ofta i bråk, säger Tobias.
Farligt uppdrag
Han berättar om en händelse i Kongo när han var där på en FN-mission.
– Vi var på förläggningen när två killar som varit ute och sprungit skrek att en kvinna blev våldtagen. Jag och en annan kille rusade iväg för att hjälpa henne. När vi sprungit en bit insåg vi att vi inte hade fått med oss några andra vapen än knivar. Försent att vända tillbaka och hämta. Vi hittade tre pårökta unga gerillasoldater med stora kalashnikovar. De pratade swahili med varandra. Ett språk jag lärt mig under Afrikaåren. Jag förstod att de tänkte våldta både kvinnan och spädbarnet för att sedan döda dem.
Detta är Tobias Fogelqvist
- Ålder: 41 år.
- Familj: Molly, en chihuahua.
- Bor: Farsta söder om Stockholm.
- Gör: Polis.
- Projekt: stort poolbygge i form av Afrika.
- Språk: Svenska, engelska, swahili.
- Favoritlåt: Give a little med Ash. Han tycker att den handlar om honom.
- Instagram: @afrikapoolen.
Utan vapen ställde sig Tobias framför gerillasoldaterna.
– Jag skrek att vi var FN och om de inte släppte kvinnan och barnet skulle vi se till att de blev dödade och att hela deras läger sprängdes. Efter ett tag släppte de kvinnan och barnet. Så där har jag reagerat i farliga situationer. Jag har använt huvudet och förnuftet på ett fungerande sätt. Och fått kickar av farorna.
Samma kväll som han kom hem från uppdraget i Kongo var han ute på krogen med några kompisar i Uppsala. Han hade hamnat i bråk och var på väg hem. Så stannade han och tittade ut över den frusna Fyrisån. Tog upp sin telefon ur fickan och tänkte att de bland hans trehundra kontakter inte fanns någon som han kunde prata med på riktigt. Han tog ut simkortet, kastade ut det på isen och grät för första gången på fjorton år.
Sökte till polishögskolan
Tobias hade alltid velat bli polis och innan han åkte till Kongo hade han sökt till polishögskolan. Men istället fick han för sig att han ansluta sig till Främlingslegionen och sålde det lilla han hade på loppis för att ha råd att åka till Marseille. Två veckor före avresan fick han beskedet att han antagits till polisutbildningen.
Se också: Stina brände ut sig – blev biodlare
Peter, som Tobias träffat på ett FN-uppdrag rådde honom att börja på polishögskolan istället för att åka till Främlingslegionen. Och så blev det.
Tobias hade stora skulder och ingenstans att bo. Genom att ta flera jobb, renovera och sälja en lägenhet blev han skuldfri. Peter, som blivit en nära vän, hjälpte honom att styra upp allt.
Äntligen lycklig
Men än hade Tobias inte landat. Han hade relationer med olika kvinnor som tog slut. Han gifte sig och skilde sig. Och det var när han var gift som han hamnade på platsen där han bygger sin pool. Egentligen hade han inte råd att köpa ut sin exfru efter skilsmässan, men lyckades övertala en bank att låna honom pengar.
– När lånet blev klart satt jag här under tallarna där vi står nu. Jag tog en whisky och rökte en cigarr. Jag var lycklig och hade ett eget hem. Ögonblicket var betydelsefullt, en milstolpe. Det var nu jag fick idén att bygga en pool med formen av Afrika, säger Tobias och visar att han tatuerat in en bild av tallarna på sin högerarm.
Alla sa att det inte skulle gå att bygga en pool på berget, utom en man i kakelbutiken som menade att det skulle bli riktigt jobbigt men fungera. Det räckte för Tobias. Han startade projektet. Hur han skulle bygga har han lärt sig själv under resans gång.
Började gå till psykolog
Från början var det ett extraordinärt bygge. Men för ett år sedan bytte projektet karaktär. Samtidigt som Tobias byggde bearbetade han sin livshistoria.
Jag förstod att jag kan ta kontroll över mitt liv och bestämma bra saker
– Jag var redo att träffa en psykolog. Han hjälpte mig att öppna dörren till garderoben i Tanzania där jag stängt in mina känslor, säger Tobias. Jag förstod att jag kan ta kontroll över mitt liv och bestämma bra saker. Det hänger på mig. Och att jag kan använda erfarenheterna från min barndom som en styrka.
Så en dag när han satt under ett körsbärsträd i sin trädgård kände han, för första gången i sitt liv, att han duger som han är. Han tittade upp mot sitt poolbygge och tänkte att det blir klart när det blir klart.
– Då blev det roligt att bygga, säger Tobias. Innan var det ett projekt som skulle slutföras.
Nu startade han sitt Instagramkonto @afrikapoolen som fått nästan sextusen följare. Här har man kunnat följa både poolbygget och Tobias livsresa.
– Många har blivit berörda av min historia, berättar han. En del har till och med förändrat sina liv på grund av den. Det är fantastiskt.
I november 2020 blev poolen klar för ett första dopp. Till våren och sommaren återstår att fixa det sista och bygga ett utekök.
– Det var en fantastisk känsla att kunna hoppa i vattnet. Poolen var klar efter tre års slit. En milstolpe. Jag hade lärt mig fantastiskt mycket. Både om att bygga och om mig själv. Och jag hade landat i vetskapen om att tryggheten hittar jag inte utanför mig själv. Den finns i mig.