Titiyo: Att bli mamma vid 50 håller mig ung

När Titiyo Jah våren 2017 fick glädjebeskedet att hon väntade barn var en av hennes första tankar; vem ska nu försvinna?

– Jag tycker att det ofta är så att när ett nytt liv kommer så försvinner ett annat. Det kan kännas otäckt, men är samtidigt vackert. Någon dör och någon föds, säger Titiyo med ett leende.

Hon vet vad hon talar om. Inom loppet av ett år hann hon uppleva den största lyckan, att bli mamma igen vid 50, och den största sorgen, då hennes pappa gick bort i sviterna av Alzheimers sjukdom. Det kom inte som någon överraskning – han hade varit sjuk i flera år och de sista två åren bodde han på ett äldreboende.

Lisa berättade tidigt för Dag att det kunde bli svårt att få barn. Hon föddes med sjukdomen cystisk fibros.

relationerVår älskade Fred föddes av en surrogatmamma

– Det var både fint och lite komiskt att se honom sitta där och äta ostmackor och småprata med svenska pensionärer. Han var en person som stack ut och hans afrikanska rötter betydde mycket för honom. Men mot slutet tynade han bort. Han tappade sitt modersmål och blev förvirrad och paranoid, säger Titiyo, som inte kan sätta fingret exakt på när hon märkte att något var fel.

Hon beskriver sin far som en bohemisk person som ville alla väl, men som kunde snurra till det ibland, även när han var frisk. Så symtomen kom väldigt smygande, mest i form av en påtaglig frustrationen över att inte längre ha kontroll. Han blev arg och irriterad på sin omgivning, vilket inte var typiskt för honom.

– Men det fanns inget ouppklarat mellan oss och jag är tillfreds med att han är borta. Fast det är ändå en märklig känsla, att han inte längre är här, säger Titiyo och berättar hur sorgen kan överrumpla henne när hon minst anar det. Som när hon nyligen repade en låt om sin pappa. Då kom tårarna.

Livsgivande omstart

Saknaden efter Ahmadu är fortfarande färsk. Samtidigt har livet sällan varit så intensivt som det är just nu. Att vara småbarnsmamma och över 50 sliter, även om det förstås också innebär massor av glädje. En livgivande omstart om man så vill, med allt vad det innebär. Småbarnsmamma har hon varit tidigare, men det var för 25 år sedan då hon fick dottern Femi.

Titiyo skrattar till.

– Jag känner mig som en nybörjare på många sätt och jag är definitivt tröttare nu, även om jag är mer närvarande än jag var med Femi. Bibi är väldigt pigg och social och vaken mycket, det suger energi. Jag får panik av att inte få sova ordentligt! Det är tur att jag och Viktor fortfarande är nykära, annars vet jag inte hur vi skulle orka. Det är mycket vardag med bajsblöjor och kladd och sovtider, det går i ett. Jag har inte riktigt hunnit reflektera över allt som hänt det senaste året, det är nog först nu som jag börjar landa…

Oro för missfall

Att kunna bli mamma vid 50 var ingenting som Titiyo tog för givet. När hon och Viktor, som är femton år yngre, blev ett par kom frågan om barn upp. Viktor deklarerade att det var helt okej om de inte kunde få barn, han skulle stanna oavsett. Men Titiyo ville ta reda på om det ens var möjligt. Hon ville så gärna att Viktor skulle få uppleva lyckan att bli förälder, hon visste att han skulle bli en underbar pappa.

Se också: Så mycket bättre 2021 - här är alla artister

Efter reklamen: Så mycket bättre 2021 – här är alla artister

– Jag gick och kollade mig och fick veta att allt såg bra ut, att chansen fortfarande fanns att bli gravid. Det kändes overkligt att vi skulle kunna få ett barn ihop. Om det skulle funka så skulle det vara ett mirakel, säger Titiyo och berättar att graviditeten blev möjlig genom IVF, provrörsbefruktning.

Efter flera försök blev hon gravid. Men vägen dit var ingen dans på rosor, utan kantad av mycket oro. Paret satte upp korta delmål fram till nästa steg i processen, för att inte bli alltför besvikna om det inte blev något.

– Det var fantastiskt när vi fick ett positivt besked. Men jag vågade inte lita på att allt skulle gå bra. Jag oroade mig för missfall eller att något skulle gå fel med babyn. I min ålder klassas man som högriskgraviditet och jag trodde till exempel att jag skulle förlösas med kejsarsnitt. Men så blev det inte och förlossningen gick jättebra!

Det är svårt att förstå att Titiyo ska fylla 52 i sommar. Hon ser tio år yngre ut och har en sprudlande energi som smittar av sig. Hon nickar instämmande när åldern kommer på tal.

– Jag har alltid varit en late bloomer och är väl också något av en normbrytare. Det är ju emot alla normer att bli mamma när man är femtio. Det tycker jag är coolt, säger hon glatt och tillägger med viss skärpa att hon kan bli provocerad av hur vissa i hennes ålder, ofta män, redan börjar tappa fart. De ger liksom upp struntar i att hålla sig i form, gör sig äldre än de är.

– Så behöver det inte vara! Genom att utmana sig själv och våga satsa på nya erfarenheter håller man sig ung och vital. På ett sätt känner jag mig yngre än mina år eftersom jag är igång, mitt i livet. Jag är på samma plats som unga mammor och har Bibis skoltid och tonår framför mig. När jag tänker på det så är det ett mirakel och en stor lycka att få uppleva det på nytt. Jag är glad över att jag vågade föda barn igen, att jag vågade åka till Afrika! Det är så lätt att låta rädslorna ta över…

Avsked i Afrika

Afrikaresan ägde rum över en långhelg i slutet av förra året när alla åtta syskonen åkte ner med kistan till Sierra Leone.

Familjen var överens om att Ahmadu skulle begravas i sitt hemland och det blev en oförglömlig resa och ett värdigt avsked av en älskad pappa.

– Det kändes självklart att han skulle återbördas till sina rötter. Han hade gjort sig ett namn därnere och hela byn mötte upp när vi kom i en lång karavan med bilar, varav en var lastad med pappas kista. Jag hade inte varit i landet på 28 år och slogs än en gång av dess skönhet, säger Titiyo, som när hon väl landade öppnade upp alla sinnen. Innan avresan hade hon känt sig lite ängslig. Dottern Bibi var då bara nio månader och det är alltid oroligt att lämna ett så litet barn, även om pappa Viktor fanns på plats hemma.

Titiyo lyser upp när hon berättar om helgen som blev precis så fantastisk som hon hade hoppats på – även om anledningen var sorglig.

– Det kom flera hundra personer till begravningen och ceremonin ägde rum i en moské, vilket var en helt ny erfarenhet för mig. Vi fick alla klä oss i traditionsenliga vita fotsida dräkter och det var fint att alla syskon kunde komma och att vi fick de här dagarna tillsammans. Vi fick också träffa en för oss okänd bror. Det kändes självklart när vi väl mötte honom, han är lik oss, ingen tvekan där.

Hon tystnar ett ögonblick innan hon fortsätter.

– Själv drömmer jag om att bo i Portugal under en period, nu innan Bibi börjar skolan. Det verkar vara ett vitalt land och ganska orört. Vi får se, men det hade varit spännande. Jag tror som sagt att det är viktigt att våga pröva på något helt nytt.

Sjunger på svenska

Men den utmaning hon står inför just nu är Sverigeturnén som drar igång nu i slutet av mars. Den ska präglas av värme och intimitet och hon kommer att bjuda på sig själv och sina erfarenheter – både i mellansnack och i musiken. 2015 kom hennes första skiva på svenska och förra året singeln Som ingenting – i och med det känner hon sig nu mogen för en föreställning på svenska.

– Det öppnar upp för ett mer personligt tilltal och visar hur viktigt det är med tajming. Tidigare kunde jag inte tänka mig att sjunga på annat än engelska. Det handlar om en mognadsprocess hos mig och om att min publik också är mognare. Det ska vara tryggt och bekvämt och att spela för ett sittande publik känns helt rätt, konstaterar Titiyo.

Hon ser fram emot att stå på scenen igen och att alla pusselbitar äntligen börjar falla på plats efter några turbulenta år. Att vara ifrån Bibi under turnén är inget som bekymrar.

– Nej, det kommer att kännas som semester faktiskt! Och jag är inte långt borta, jag kommer mest att turnera i södra Sverige och kan enkelt hoppa på ett flyg och vara hemma på någon timme om så krävs.