Tinderdejten var en stalkare – förstörde Eydis liv

Huvudet kändes tungt efter en lång dag på jobbet, och medan den kvava bussen rörde sig genom gatorna i Köpenhamn gladde Eydis sig åt att kunna slänga sig i soffan i lägenheten när hon kom hem.

Cykeln hade haft punktering i flera dagar, men bussen var i vilket fall som helst en fristad. För varje morgon när hon satte sig på cykelsadeln kunde hon se honom följa efter henne på avstånd.

Bussen närmade sig hennes hållplats och plötsligt kände hon en hand på sin axel. Hennes kropp blev som förlamad och när hon vände sig om fick hon sina värsta farhågor bekräftade.

– Hej, sa han.

Eydis svarade inte, men när hon gick av bussen visste hon att hon inte var ensam. Stegen bakom sig hade hon hört många gånger förr.

– Jag visste inte vad jag skulle göra. Oavsett vad jag gjorde så fanns han kvar. Ibland grät han, andra gånger hotade han och till sist slutade jag att reagera. Jag hoppades att han någon gång skulle ge upp. Att det skulle hålla på så länge fanns inte ens i min vildaste fantasi, berättar Eydis Dali.

Det var lusten att dejta som fick Eydis att ladda ner appen Tinder. Kort tid efter fick hon en matchning. Den 50-årige mannen med det bländande leendet skrev snabbt tillbaka och efter ett par dagar med meddelanden fram och tillbaka var tiden inne för att träffas.

Alla charmades – trots varningstecken

Spänd såg Eydis mannen komma gående och lättnaden var stor när han var sig lik från fotona. Samtalet flöt på och när de skildes åt med en kram gladde Eydis sig redan åt att träffa honom igen.

Förhållandet utvecklades snabbt och han träffade både hennes vänninor och hennes dotter. Och alla blev de charmade.

En dag när hon tittade på sitt Facebook började hon undra. När de träffades hade de fem gemensamma vänner på Facebook, men nu, några dagar senare, hade de plötsligt blivit 50. Men hon valde att slå bort det.

Efter en tid började han förändras. En dag medan de väntade på en som lastade in i sin bil på en parkeringsplats, löpte han amok.

Han började ropa och skrika i bilen medan hans ena dotter satt i baksätet.

– Även om han uppförde sig märkligt så försvarade jag det med att han måste ha haft en dålig dag. När jag tänker tillbaka så borde mina alarmklockor ha ringt, men han var ju för det mesta fortfarande rar och charmig, berättar Eydis.

En kväll när hon var ute på stan med sin date och några väninnor gick det upp på allvar för henne att något var fel:

– Jag kommer ihåg att en av mina vänninor bekymrat sa till mig att han var lite underlig. Den kvällen verkade han försöka att göra mig svartsjuk, och han gav mina väninnor väldigt mycket uppmärksamhet. När min väninna ifrågasatte hans uppförande så ville jag bara hem, berättar Eydis som hoppade in i en taxi och hennes date följde med.

Blev förföljd överallt

När hon sa att hon ville åka hem ensam accepterade han inte det. Han hoppade ur taxin på hennes gata och även om hon drog igen dörren till trappuppgången så gav han inte upp. Han lyckades komma in och kort senare kunde hon höra honom vid brevlådan.

– Han omväxlande ropade och grät, men jag var egentligen inte rädd. Jag tänkte bara att det var lite tråkigt att han var förälskad och inte klarade av att hantera sina känslor.

På morgonen var han försvunnen och Eydis var övertygad om att det tre månader långa förhållandet var slut. Men när hon sa det till honom startade en lavin av telefonsamtal och sms.

”Vad inbillar du dig …? Det är okej att du hatar mig nu!! Ja, du har trasat sönder mitt kärleksliv … Du har låtsats älska mig … Jag hatar dig … din skit.”

Det var bara ett av alla meddelanden som Eydis fick.

Under tiden som följde kunde hon se honom stå en bit bort när hon cyklade till jobb och hur han sedan följde efter henne. Hon fick blommor skickade till sitt arbete och en morgon när hon kom ut och skulle ta sin cykel hade den punktering. Dessutom ringde och skrev han till hennes väninnor och hennes dotter och framställde sig själv som ett offer.

– Det var extremt obehagligt för jag kände mig konstant övervakad och jag hade mycket svårt för att lita på människor, berättar Eydis.

Kontaktade till sist polisen

Från att ha varit en utåtriktad kvinna som älskade makeup och gå i högklackat började hon nu klä sig anonymt.

När hon gick på stan såg hon ner i marken och efterhand bytte hon ut promenaderna mot soffan.

– Jag blev som en skugga av mig själv och kände ingen lust att vara omgiven av andra människor. Jag blev misstänksam mot dem jag kände för jag visste att han var duktig på att manipulera.

Till sist blev det för mycket och hon kontaktade polisen. Möjligheterna att den vägen att få stopp på mannen som varje dag gjorde hennes liv till ett helvete var lång och snårig. Först efter att hon skrivit ner vad han gjorde under en tid kunde polisen agera.

I stället kontaktade hon Dansk Stalking Center som rådde henne hur hon skulle agera.

Oavsett vad Eydis gjorde så gav han inte upp. Den dagen hon kände hans hand på sina axlar visste hon att hon måste göra något drastiskt. Det slutade med att hon flyttade och bytte arbete.

– Jag hade ett sådant behov av att få ett slut på den här mardrömmen och börja på nytt, för jag mådde verkligen psykiskt dåligt, berättar Eydis som ibland plötsligt kunde brista ut i gråt utan anledning.

Två gånger har hon sett sin förföljare på parkeringsplatsen utanför sitt nya arbete, men därefter har hon inte sett honom.

Det är fyra år sedan som den 18 månader långa förföljelsen började.

Fått hjälp via gruppterapi

Gruppterapi har hjälpt henne att bearbeta sina upplevelser och även om hon gärna velat slippa förföljelsen har hon valt använda erfarenheten till något konstruktivt. Hon har precis gett ut en bok Stop stalking – så hanterar du en stalker för att hjälpa andra som är i den situation hon själv varit i.

– Man börjar ju att tvivla på sin egen magkänsla. Något kan kanske verka fel eller underligt, men han kan få dig att känna att det är din egen skuld. Även om det inte varit tal om något fysiskt våld känns det som om man blivit psykiskt våldtagen. Det är det ingen som förtjänar.

Av Nina Sommer 

Svensk bearbetning: Ulla Karlsson Sepp 

Foto: Søren Lamberth