Thyra: Jag hade smärta i bröstet – förstod inte att jag var allvarligt sjuk

I en hektisk arbetsperiod, mitt under coronakrisen, började jag få smärta i bröstet och andningsproblem. Jag tänkte att jag kanske var smittad av viruset, men ett självtest visade negativt och jag övertygade mig själv om att min bröstsmärta berodde på dålig arbetsställning under mina dagliga 10-12 timmar framför datorn. Jag hade ju trots allt blivit 58 år.

Men smärtan blev värre och efterhand kunde jag bara gå max 15 steg innan jag blev andfådd och var tvungen att vila.

Efter reklamen: Se också: 5 bra vanor för hjärtat

Började må illa

En dag skulle jag på fotvård och jag tog en taxi, men jag klarade knappt den korta sträckan från parkeringsplatsen till kliniken. På hemvägen mådde jag illa och den vänliga chauffören såg bekymrad ut i backspegeln. När jag kom hem gick jag direkt in på badrummet och kräktes.

Några år tidigare hade jag haft en blodpropp i hjärnan och jag kontaktade nu sjuksköterskan som var min kontaktperson under rehabiliteringen. Mina veckovisa blodprov såg bra ut, så hon trodde inte att det fanns någon risk för en ny blodpropp, men hon rekommenderade att jag kontaktade min egen läkare för en undersökning.

relationerLäsarberättelse: "Generationsboendet" blev inte som jag tänkt mig

Därför ringde jag till den lokala vårdcentralen där jag först fick en rejäl utskällning av receptionisten:

– Om du har bröstsmärtor ska du ringa ambulansen, inte till oss!

Hon erbjöd sig dock att beställa en ambulans åt mig och den kom strax efter. Jag kände mig lite generad när jag hörde att den körde med sirener. Så sjuk kände jag mig trots allt inte. Ambulanspersonalen knackade på min dörr och beslutade att jag skulle få en hjärtundersökning i ambulansen. De föreslog också att jag skulle låsa dörren eftersom jag eventuellt skulle behöva åka med till sjukhuset.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Hade högt blodtryck

I ambulansen kontrollerade de mitt hjärta, puls och blodtryck, men inget verkade ovanligt. Ändå rekommenderade de att jag bokade en tid hos min ordinarie läkare. Nu var klockan över 12, så jag var tvungen att vänta till dagen efter för att ringa.

Nästa morgon pratade jag med en läkare från min vårdcentral och hon ville gärna träffa mig, men först skulle jag testas för covid-19. När jag senare kom dit tog hon emot mig vänligt och kunde se att jag mådde dåligt. Hon mätte mitt blodtryck, som var alldeles för högt, och mitt hjärtkardiogram visade en liten avvikelse som fick henne att rynka pannan.

– Det kanske inte är något allvarligt, men det kan vara en blodpropp i lungan, så jag vill att du blir undersökt på sjukhuset, sa hon.

relationerAnja: Han dumpade mig – och jag blev besatt av honom

En blodpropp i hjärtat

På sjukhuset tog jag ytterligare ett negativt coronatest, och läkaren som undersökte mig uteslöt lungproblemen och kallade in en hjärtspecialist. Specialistläkaren förde försiktigt en skanner över mitt bröst, vilket var smärtsamt, men det avslöjade att jag hade en blodpropp i hjärtat.

Jag fick tillbringa natten på sjukhuset, uppkopplad till en apparat som kontinuerligt mätte hjärtslag, puls och blodtryck. Dagen därpå undersöktes jag av en hjärtkirurg som visade mig på en skärm exakt var blodproppen satt. Han beslutade sig omedelbart för att genomföra en operation av hjärtat.

Fascinerad kunde jag följa med på skärmen när en plastslang fördes in genom pulsådern i min arm och upp till hjärtat. Därefter fördes en ­kateter på samma sätt, men min fascination avbröts när en ballong fördes genom ­katetern och blåstes upp. Smärtan var så intensiv att jag trodde att jag skulle dö. Narkossköterskan frågade om jag behövde mer smärtlindring, och jag lyckades viska fram ett ja, tack.

En stund senare visade kirurgen mig på skärmen hur blodet nu flödade fritt genom mitt hjärta igen. Den chockerande upplevelsen slutade lyckligt, och jag kunde återigen andas fritt.

/Thyra