Suzanne Brøgger är författaren som ständigt provocerar
Suzanne Brøgger. Den frigjorda kvinnan personifierad. Högrest, viljestark och kompromisslös. En kvinna med stora hattar, enligt egen utsago ett filter mellan henne och kosmos.
– Det har varit väldigt svårt och det har kostat. Mina böcker har väckt mycket aggression, och folk har känt sig provocerade. Det har lett till mycket hat. Men också till kärlek och beundran, och jag får förlika mig med båda, säger Suzanne Brøgger, 74.
Intervjun sker i samband med lanseringen av hennes nya roman, Koral. Och då kan man förstås inte undgå att prata om vilken påverkan hennes sexuellt frigjorda och frihetslängtande författarskap haft på en hel generation skandinaver.
I decennier har Suzanne Brøgger vänt och vridit på och bjudit på sina gränsöverskridanden och fall – inte minst i kärlek. Den nya romanen är inget undantag. I Koral har hon skrivit ihop tre av sina självbiografiska böcker till en ny roman. Vi möter huvudpersonen när hon som 15-åring inleder ett förhållande med en gift man.
Inledde förhållande med gift man
Och senare när hon som vuxen blint förälskar sig i en läkare, ett förhållande som sedan går utför. Skulle hon ha handlat annorlunda, sett med dagens ögon?
– Nej, men jag har tänkt på att Gud har hållit en skyddande hand över mig. Att jag gudskelov inte fick mina önskningar uppfyllda. Att det var en mening med att jag skulle gå in i det förhållandet. Det var en dålig relation, men det tänker man inte på när man är förälskad. Gudskelov att jag inte fick det jag önskade mig mest.
Jag har ofta fått höra att mina första böcker ändrat kvinnors liv
Suzanne Brøgger slog ned som en bomb när hon romandebuterade 1973. I Fräls oss ifrån kärleken dödförklarade hon äktenskapet, kärnfamiljen och monogamin.
– Jag har ofta fått höra att mina första böcker ändrat kvinnors liv. Att de har varit en inspiration för många, säger hon.
Som barn gick Suzanne i skolan i Sri Lanka, Thailand, på Jylland och senare på universitetet i Köpenhamn. Fadern var direktör och Brøggers barndom i utlandet formar bakgrunden till flera av hennes romaner.
I Louise Zeuthens Kruka – En biografi om Suzanne Brøgger, som kom ut 2015, beskriver författaren Suzannes uppväxt med en psykiskt instabil mor som
ständigt ville ta livet av sig, och där Suzanne måste ta hand om sina syskon.
Aktuell med boken Koral
Suzanne tror själv att uppväxten var en del av orsaken till att hon som 15-åring inledde ett förhållande med en 16 år äldre gift man och som tonåring blev en del av det äkta parets liv. Mannen tillhörde en krets av intellektuella som upphöjde hedonism, fritt sex, partnerbyte och konst om vartannat, enligt biografin. Förhållandet blev starten på en kärlekskorrespondens som varade i 24 år.
Hela metoo var en stor déjà vu för mig
– Jag hade behov av att hitta en relation utanför familjen som kunde vara till hjälp och stöd. Det var en trygghetsrelation för mig. Jag tog med den i Koral för att den stod i motsats till förälskelserelationen som jag beskriver med läkaren, berättar Suzanne.
På frågan om hon upplevde förhållandet till en vuxen man som äkta kärlek, svarar hon:
– Ja, i alla fall var den till gagn för mig.
Kan du se att det kan vara svårt för andra att förstå?
– Ja. Men det var en helt annan tid. En annan tidsanda. Och dessa människor var också exceptionella.
Det är lätt att tänka att du som ung kvinna inte riktigt visste vad du gick in i.
– Det visste jag nog inte heller. Men det var en relation som hjälpte mig att bli författare.
I biografin målar Zeuthen upp scener ur Suzanne Brøggers liv, även de obehagliga.
Men hur var det då att se sitt liv beskrivet av någon annan?
– Det var obehagligt. Jag tänkte att det var otroligt att jag överlevde.
Gift trots allt
En av de frågor som Suzanne Brøgger fått flest gånger genom åren är hur hon, efter att ha sågat äktenskapet och kärnfamiljen i debutromanen, själv i slutändan blev gift? Det glimmar till i hennes ögon.
– Jag tycker att det är bra och fruktbart att ha en kritisk hållning till alla samhällets konstruktioner och institutioner när man är ung. Då undgår man att bli offer för konventionella förväntningar, och kan skapa ett eget liv på egna premisser. Men samtidigt, om man stannar i kritiken hela livet så blir man en bitter person, utan möjlighet till utveckling. För mig var det en utmaning att gå från förälskelsens inferno till den kärlek som finns i ett äktenskap, med samliv i vardagen. Men det tycker jag är ett framsteg.
Hon har höjt rösten bland män. Stått upp mot patriarkatet. Och upplevt att män, som hon trodde att hon hade ett konstnärligt samarbete med, plötsligt kysst henne.
Blev hon överraskad över kraften i metoo-rörelsen?
– Hela metoo var en stor déjà vu för mig, berättar Suzanne.
– Det bekräftade vad jag ständigt upplevt. Det är tusen saker som en kvinna inte kan göra utan att bli antastad eller missförstådd.
Har det blivit lättare eller värre att vara kvinna i dag, tror du?
– Det har alltid varit svårt att vara ung. Alla unga människor måste göra sina egna erfarenheter. Det som tidigare generationer har gått igenom för att nå framsteg, det tar kommande generationer för givet. Och det är som det ska vara. Då är det ju också ett framsteg, om man kan ta det för givet.
Hon tillägger:
– Men det är också en frihet man kan mista, om man inte är medveten.
Debatten som rasar runt om i världen om abortfrågan kommer upp.
Jag tror inte att min dotter läser mina böcker
– Västvärlden rider på en svart högervåg. Vi ser motstånd mot mänskliga rättigheter och mot kvinnors rättigheter. Trumps Amerika smittar. Det gör också den militanta anti-abortrörelsen. Jag var med och slogs för fri abort i Danmark, men det är ingenting fritt med att göra abort. Det är något som kvinnor känner sig tvungna till. Det enda som är fritt med fri abort är att det sker under kontrollerade former.
Har du själv gjort abort?
– Ja, det har jag. Och det var ingen lycka i det. Man gör det när det inte kan vara annorlunda. Men det är ingen annan än du själv som kan bestämma det. Inga instanser eller nämnder. Det är kvinnan själv som måste fatta beslutet, och även ta ansvaret.
Suzanne Brøgger bor i en nedlagd skola i byn Løve. Hon föll för den för att den liknade Pippis Villa Villekulla. Hon skriver medan hon fortfarande ligger kvar i sängen. På eftermiddagen kanske hon går och simmar eller sätter sig vid pianot och spelar jazz. Hon har gett ut en jazzskiva och nyligen en psalm.
Har man och dotter
I författarskapet är det någon som lyser med sin frånvaro. Mannen hon gifte sig med.
– Jag kan inte skriva om honom, säger Suzanne med ett tonfall som motar följdfrågor.
– Han är en väldigt privat person. Även om jag skulle kunna skriva en hel bok om honom, haha. Vi har varit tillsammans i 34 år.
Hon tillägger:
– Men han dyker upp i några av mina böcker, under namnet Sølve. I verkligheten är han poet och litteraturforskare. Litteratur är den bärande kraften i vår relation. Det är fint att två personer har ett gemensamt intresse, så pratar man inte om sig själv hela tiden, haha.
Dottern heter Luzia och är 33 år. Hon bor i New York och är antropolog och arbetar med kön och utveckling. Suzanne vill dela sina historier med unga kvinnor, är det då naturligt att även dela dem med sin dotter?
– Jag tror inte att min dotter läser mina böcker, säger Suzanne och tillägger att de har bra kontakt och är på Facetime hela tiden.
Suzanne var 41 år när hon blev mamma och hade aldrig tänkt att hon skulle få barn. Det blev ett nytt äventyr. Hon ler.
– När det är kärlek är det inte svårt.
Fanns det något som du visste att du inte ville göra när du själv blev mamma?
– Att mitt barn inte var en förlängning av mig själv. Inte en spegel för mig att spegla mig i. Hon kom inte till världen för att leva upp till mina förväntningar.
Vi tolkar våra liv
Suzannes mor blev nästan 80 år, och hon tog aldrig sitt liv.
– Hon fick några goda år mot slutet, berättar Suzanne.
Läste hon dina böcker?
Persiennen utanför fönstret faller ner, nästan som en signal, som ett ingripande från ovan. Suzanne ler åt detta.
– Mor var väldigt litterärt intresserad. Och även om jag skrivit saker som sårat henne djupt så tog hon aldrig upp det på ett dåligt sätt. Kärleken överskuggade.
– Det är jag glad över.
Suzanne Brøgger har sagt att det aldrig är för sent att få en lycklig barndom. Vad lägger hon i det? Hon tar oss med tillbaka till Bangkok, till när hon som 15 åring inledde en relation med en gift man, sökte skydd hos honom.
I den meningen är det aldrig för sent att få en lycklig barndom
– Man kan skildra det som en olycklig barndom. Men samtidigt har ju den händelsen gjort mig till den jag är.
Hon blev författare. Sådant som var dåligt kunde omvandlas till något fruktbart.
– I den meningen är det aldrig för sent att få en lycklig barndom. Det står oss alla fritt hela tiden att tolka våra liv. Det olyckliga är om man stelnar i en tolkning. ”Jag är den som varit utsatt för det och det”. Då blir man en stackare.
– Det blir en självuppfyllande profetia att det aldrig kan ske något bra. Att fokusera på sig själv som offer är väldigt destruktivt.
Vem är Suzanne Brøgger?
- Dansk författare och feministikon, född 1944.
- Hon slog igenom med romanen Fräls oss ifrån kärleken (1973).
- Aktuell med boken Koral, som är en sammanställning och ombearbetning av tre tidigare böcker, Crème Fraîche, Ja och Transparence.
- Gift med poeten och litteraturforskaren Keld Zeruneith. Har dottern Luzia, 33.
Av Hege Løvstad Toverud
Översättning och bearbetning: Helena Schoug
Foto: Lotte Fernvall, Mads Claus Rasmussen, Stefan Löwstedt, Torbjörn Andersson, Per Nielsen, Camilla Bloch, TT