Susanne: Jag blev förälskad i en våldsam man
Året innan jag träffade Peter hade jag skilt mig från Mats. Efter femton år och två barn hade vi vuxit isär och vi funderade på separation i flera år innan vi tog steget. Den första tiden hade jag inte en tanke på andra män. Det var bara så skönt med den nya friheten.
Men så en kväll ute på krogen träffade jag Peter. Han var bredaxlad och självsäker på ett dominant sätt. I efterhand tror jag att hans beteende var ett sätt att kompensera för inre svaghet, men just då såg jag det som manligt. Han tog mitt telefonnummer och vi började skicka meddelanden till varandra.
Efter ett par veckor träffades vi igen och den kvällen slutade hemma hos mig. Efter det umgicks vi intensivt. Det var alltid på hans villkor, men det ville jag inte se då. Inte heller ville jag ta till mig varför folk i min omgivning blev skeptiska när de fick veta vem jag träffade.
Ljög om relationen
I efterhand skäms jag för hur jag kunde vara så dum. Peter var inte ens singel. Han var sambo, men påstod att det var över mellan dem och att de bara bodde ihop av praktiska skäl. Han pratade emellanåt om att han skulle flytta, men ville inte att jag skulle berätta om oss för andra eftersom sambon var småsint och kunde sabotera bostadsfrågan. Det är obegripligt att jag kunde se den där arrogansen som manlighet. Han var egoistisk och gjorde bara vad som passade honom. Och det allra värsta; han var våldsam.
Vi hade dejtat i åtta månader när hans aggressivitet riktades mot mig för första gången. Tidigare hade han hamnat i ett par krogbråk och kunde vara verbalt aggressiv men aldrig mot mig. Men den här gången krävde jag ett besked om när han skulle flytta och som från ingenstans flög hans näve in i dörrposten intill mig. Jag hoppade högt och hans blick skrämde mig. Han såg helt kall ut; som om det inte fanns någon värme alls där bakom.
– Jag trodde jag hade gjort klart för dig att det där är min sak? Du ska ge fan i att lägga dig i mitt förhållande!
Jag blev helt chockad och det han sagt skavde inom mig. ”Mitt förhållande”…
Kom och gick
Ändå förmådde jag inte avsluta kontakten. Officiellt hade vi ingen relation, men Peter hade fått egen nyckel och kom och gick som han ville hemma hos mig. Efter det som hänt fyllde det mig med ett obehag, som jag försökte ignorera. Peter hade på något sätt manipulerat och dominerat sig in i mitt liv. Kanske levde sambon i en liknande situation – kanske vågade hon inte lämna honom.
En månad senare dök han plötsligt upp sent en kväll. Barnen var hos mig den veckan och de låg och sov. Peter var vansinnig och började skrika om att jag pratat om honom och hans relation med folk i vår omgivning. När jag bad honom sänka rösten för barnens skull small det – han slog mig med näven i ansiktet och jag for in i köksbordet. Efteråt betedde han sig som om inget hade hänt och kort därefter gick han därifrån.
När barnen gått till skolan morgonen därpå åkte jag till akuten och fick skadorna dokumenterade. En tand var skadad, jag var blåslagen med sprucken läpp och hade ett stort blåmärke på höften. Jag fick låset utbytt och sedan ringde jag Peter och sa att jag inte ville ha mer med honom att göra. Han försökte förringa det som hänt och utmåla mig som hysterisk, sedan blev han kall och föraktfull och bröt samtalet.
Jag berättade för familj och vänner vad som hänt. Även grannarna visste. Under lång tid därefter var jag livrädd för att Peter skulle dyka upp och skada mig ännu värre, men jag tror att vetskapen om att omgivningen visste höll honom på avstånd. Tre år senare har vi inte haft mer med varandra att göra och vid det här laget vågar jag tro att det kommer att förbli så.
Susanne