Stina Wollter har slutat att kriga mot sin kropp

Det finns ögonblick i alla människors liv som blir den där avgörande skiljelinjen mellan ett före och ett efter. I konstnären och programledaren Stina Wollters liv finns det flera sådana ögonblick. Ett var när hon 2015 beslutade sig för att lägga ut en dansvideo på Instagram.

Dansar loss i underkläder på Instagram

I bara underkläder dansar hon loss i pur glädje över att få vara sig själv i sin kropp, helt utan filter. Den första dansen blev viral och hon överöstes av pepp – men också av näthat. Hur vågade hon så oförblommerat visa upp sin av livet märkta medelålderskropp med alla skavanker, ärr, valkar, gropar och kilon?

– Jag vågade därför att jag ville kunna vara mig själv också på Instgram. Jag tror att min läkningsprocess började där. Men det var inte enkelt, det var med darrande tumme som jag till sist tryckte på publicera, säger Stina och berättar att när hon tittade på filmen innan hon la ut den såg hon först på sin kropp med den slentrianmässigt kritiska blick hon vanligtvis har på sig själv.

– Jag tänkte att hjälp vad det dallrar och vad fånig jag ser ut, men efter tjugonde titten så hände något. Plötsligt såg jag en störtskön person och jag tänkte att jag önskar att jag var sådan. Sedan kom jag på att det ju är jag!

Stina ler. För det handlar till syvende och sist om rätten att bestämma över sin kropp och hur den ska få ta plats. Även om den inte passar in i det slimmade kroppsideal som råder. I dag ligger makten hos marknaden, som när sig på kvinnors dåliga självuppfattning, menar Stina.

För få positiva motbilder

Stina nämner ett annat avgörande ögonblick som fick henne att se på sin kropp med nya ögon och som ledde till att hon skaffade en piercing vid naveln.

– När jag stod vid min älskade styvmor Vivekas dödsbädd famlade hon vid ett tillfälle efter min arm och riktigt knep om mitt fett och sa: åh, jag saknar mitt hull! Det här är liv!

Stina menar att villkoren för kvinnokroppen förvisso har varit hårt styrda i årtusenden, men att det i dag är svårare än någonsin att freda sig. Bilderna av den ideala kvinnan sköljer över oss och talar om för oss att vi inte duger som vi är.

– Jag la ut videon eftersom jag har fått en plattform där jag kan vara ett alternativ. Vi har för få positiva bilder av tjocka tjejer i dag. Hon är den man skrattar åt och den som aldrig får ligga. Det jag vill med min kroppsaktivism är att visa att man inte ska döma någon efter ytan. Om jag inte kan vara mitt underbaraste jag, hur ska jag då orka leva med mig själv? funderar Stina och tillägger att även om hon kaxigt la ut sina dansvideos så fick de negativa kommentarerna hennes självkänsla att svikta. Men den övervägande känslan var ändå att hon bidragit med något viktigt.

Stina Wollter inspirerade till bikiniköp

Många tackade henne för att hon visade upp sig precis som hon är. En 73-årig kvinna skrev att hon efter att ha sett Stinas dansvideo för första gången i livet köpt sig en bikini.

– Det berörde mig på djupet. Det är hemskt hur kroppsidealen styr och begränsar kvinnors liv, hur vi tidigt pressas in i en mall och hur media och film lyfter fram smala kvinnokroppar. Det är otroligt utseendefixerat, många kvinnliga skådisar ser ut som småpojkar i kroppen, säger Stina och måttar med händerna.

Hon vet, hon har varit på galor och sett kända skådespelerskor äta som fåglar – om de alls äter. Det har hänt att hon avstått från att gå på fest för att hon varit rädd för att vara ensam om att vara tjock.

– Mångfald är viktigt, att alla sorters kroppar ska få synas utan att dömas. Många påpekar att det är hälsofarligt att vara tjock. Men min kroppsaktivism handlar inte om huruvida man kan vara tjock och hälsosam – vilket man såklart kan – utan om att få vara den man är, säger Stina med eftertryck.

Hennes medverkan i ”Let’s dance” förra året var ingen självklarhet, men nu i efterhand är hon glad att hon valde att tacka ja. Hon har bevisat både för sig själv och andra att det är okej att en kraftig tjej skakar loss på bästa sändningstid och tillåts vara en underbar, dansande människa. Och på ett personligt plan blev medverkan i programmet en genväg till ökad tilltro på kroppens förmåga.

– Jag var så rädd för lyften och försökte ”hjälpa” min danspartner genom att liksom hoppa upp. Jag trodde att han inte skulle orka lyfta mig. Men han bad mig att lita på honom, att inte vara rädd och jag lät det ske. Jag sparade säkert ett års terapi där, säger Stina med sitt lite bullrande skratt.

Vågade släppa kontrollen

Hon är en minst sagt färgstark person som både syns och hörs. Hennes glöd går nästan att ta på.

Stina berättar att när hon släppte kontrollen blev dansen rolig, även om hon också beskriver tiden med ”Let’s dance” som slitsam, men lärorik. Hon påverkades av utsattheten men såg samtidigt chansen att låta sitt budskap glimma fram.

– Det var viktigt att visa att kan jag så kan också du och om du blir utsatt för kommentarer så är skammen inte din!

Hennes Instagramkonto har blivit en ventil och en trygg samlingsplats där man är fredad.

– Jag är faktiskt en vanlig snäll människa som står för något bra! Jag har sett hur sociala medier kan rädda liv, hur känslan av att ”du inte är ensam” ger kraft. Men sociala medier har också en mörk sida …

Hon ägnar flera timmar om dagen åt att svara utsatta, ensamma tjejer som skriver till henne om hur de utplånar sig själva för att vara till lags – men också män som tar sig friheten att skicka bilder på sina könsorgan.

Stina Wollters syster dog av anorexi

Stina skakar på huvudet. Hon säger att det gör henne rasande att män 2018 fortfarande ser kvinnors kroppar som sin egendom. Det går inte att begripa hur de tänker, hur de så skamlöst tar sig rätten att kränka henne. Hon ifrågasätter, ställer dem mot väggen – men är inte ute efter att polarisera och kasta skit tillbaka utan vill bygga broar mellan världarna.

– Men visst handlar det om mäns undantagstillstånd och att vi inte är så jämställda som vi tror. Det finns de som tar bilder på sina tjejer i intima situationer och lägger ut på nätet, vilket har lett till självmord. Det är jätteviktigt att prata om det här, för det är kriminella handlingar, säger Stina, som ser sig som en forskare på Instagram.

Vill stötta unga tjejer

– Jag tränar på att markera och försvara mina gränser och försöker stötta unga tjejer. Jag önskar att jag själv hade kunnat prata med någon som förstår båda världarna. Någon som lyssnar och visar vägen till ett stärkt självförtroende, säger Stina och tillägger att det finns en stor omedvetenhet hos föräldragenerationen. Många har inte en aning om vad deras barn möter på nätet.

– Det har blivit grövre och det finns ingen tid till analys, allt ska gå så fort. En 14-åring kommenterade min dansvideo med ordet hora, vilket jag tog upp till diskussion. Jag ville förstå vad som hände i henne och varför hon och andra unga ofta kategoriserar människor i termer av ful/snygg, konstig/normal med mera.

Att Stina har blivit kroppsaktivist är kanske inte så konstigt med tanke på hur vikten av att vara smal, snygg och kontrollerad har präglat hela hennes liv, direkt eller indirekt. Hennes storasyster Ylva dog innan hon fyllt 30 av anorexi.

– Vi är alla präglade av våra historier och naturligtvis har Ylvas öde påverkat mig på djupet. Hon var den mest perfekta av oss två, men sedan blev hon ju jättesjuk och någon som folk glodde på. Jag blev delvis medberoende. Att vara nära en anorektiker är oerhört komplicerat. Det är en fruktansvärd sorg att det inte gick att rädda henne …

Stina Wollter har förlåtit mamman

I sin självbiografiska bok ”Kring denna kropp” beskriver Stina hur det blev ”normalt” att se Ylva skölja en äggvita under rinnande vatten i tjugo minuter för att försäkra sig om att ingen gula fanns kvar. Hon beskriver också den allra sista dagen innan Ylva dog och det hjärtskärande samtalet från mamman som fann Ylva livlös.

Stina tystnar en stund. Sedan ler hon, trots att sorgen efter Ylva – och numera även hennes mamma – har ristat ärr i hennes själ. Hennes mor gick bort i mars i år i sviterna av demens. Sjukdomen förde mor och dotter närmare varandra. Den tidigare så kontrollerade Annie, som ofta kommenterade sin vuxna dotters vikt och höll strikt koll på sin egen, sänkte garden och öppnade sig som en blomma.

– På slutet blev mamma den hon var menad att vara. Hon berättade för mig att hon aldrig fått höra av sina föräldrar att hon var vacker och fin. Den självbilden följde henne genom livet. Det fick mig att förstå varför hon blev som hon blev och gjorde det enkelt att förlåta.

Det har tagit sin tid – och alldeles för mycket energi – att kriga mot sig själv och sin kropp, anser Stina. Så nu har hon slutat försöka anpassa sig till normer och ideal. Hon är som hon är.

– Jag har aldrig känt mig härligare än nu!

Text: Maria Zaitzewsky Rundgren Foto: Veronica Kindblad, IBL

Det här är Stina Wollter

Ålder: 54 år.
Familj: Maken Micke, två vuxna barn.
Bor: I Uppsala.
Gör: Programledare för ”Söndagarna med Stina Wollter”. Konstnär och författare. Aktuell med boken ”Kring denna kropp” (Forum) som du kan ANNONS läsa mer om och köpa här.