Cecilia Rojek om spökerier och sitt författarskap: ”Längtade efter att uttrycka mig kreativt”

Det hade varit fest och glam på det franska slottet där Cecilia och hennes släktingar firade moster Monas 75-årsdag. Det pampiga, gamla slottet med spröjsade fönster som vätte ut mot en innergård hade varit Marie Antoinettes sommarslott en gång för längesedan.

Festhelgen byttes i ett slag till en otäck stämning när Cecilia plötsligt vaknade mitt i natten av att rummets tv gick i gång – trots att tv-kontakten inte satt i väggen!

– Den gången blev jag ganska rädd och efter det hade vi ljuset tänt hela nätterna i sovrum, skrivarrum, badrum – ja, överallt.

Cecilia Rojek har också mött vänliga väsen och berättar om hur hon vaknade om nätterna av att en äldre kvinna stod vid hennes säng och bara betraktade Cecilia.

relationerEn läsare berättar: Min pappa förutspådde stora händelser

– Det var inte alls skrämmande och än i dag kan jag undra om jag drömde. Jag tyckte att hon såg bekant ut och tror att det kan ha varit min gammelmormor. Hon var synsk under sin livstid och kom till mig under flera nätter. Den sista gången sträckte hon fram ett skrin mot mig. Jag berättade det för en mentor som jag hade på jobbet och frågade vad han trodde att det betydde.

Förnimmelser av andra världar

Mentorn tolkade det som att skrinet kanske innehöll alla de sagor och berättelser som Cecilia bar på och det satte i gång tankar hos henne.

– Jag hade länge längtat efter att uttrycka mig kreativt. Nu började jag skriva och det var så jag blev författare för fem år sedan. Jag bar på så många figurer, världar och sagovärldar som pockade på inom mig så att jag höll på att spricka, skrattar Cecilia och berättar att det alltid varit så.

Redan som barn hade hon ett rikt inre liv och strosade ofta omkring i skogar och kohagar strax utanför Strängnäs där hon växte upp.

– Mamma har berättat för mig att jag redan som liten såg saker i allt ifrån moln till vattenpölar. Än i dag kan jag nästan försvinna in i andra världar. När jag sitter med mina vänner kan jag plötsligt förnimma att jag sitter på en vacker plats på 1700-talet. Jag kan höra klänningarna frasa och blir väldigt lycklig av upplevelsen. Jag trodde länge att alla upplevde samma saker.

För Cecilia har den inre världen alltid varit lika viktig som den yttre och när hon läste konstvetenskap fascinerades hon av hur sagan vävdes samman med historia, precis som den gör i de böcker hon skriver i dag. Det finns hemliga budskap i både konsten och arkitekturen!

Trösterik bok om änglapappan

Men den allra första boken är ingen spökbok, det är en bok som Cecilia skrev som en tröst och ett slags minne till sin sysslings barn, som blev faderlösa i unga år.

– Min syssling dog när han bara var 32 år. Efter sig lämnade han en fru och tre små barn. Jag kände väldigt starkt att jag ville göra något för hans barn. Jag ville skriva en slags minnesbok. Boken skulle skänka både tröst och glädje och det resulterade i kapitelboken I raketfart med änglapappan.

Morris och hans systrar sörjer och är så ledsna för att deras pappa har dött. Men mitt i natten kommer pappa tillbaka, i en rymdraket! Han tar med sig barnen på äventyr där de får lösa mysterier runtom i världen.

– Änglapappan tar med sig barnen både till fantasivärldar och till verkliga länder där barnen får möta allt ifrån förtrollade kameleonter till allehanda reptiler, som deras pappa älskade. Sagorna blev både lärande och läkande, både för barnen och för mig som skrev dem. Döden är smärtsam men boken visar att leken kan hjälpa till i sorgeprocessen.

Se också: 5 tips till dig som drömmer om att skriva en bok

Efter reklamen: 5 tips till dig som drömmer om att skriva en bok

Lever nära mystiken

Det kom att bli tre böcker i serien om änglapappan. I den första åker pappan och barnen med en rymdraket till djungeln, den andra har ett undervattenstema och i den tredje boken tar ett svävande tåg i väg dem på spännande äventyr.

– Min dotter Älva, som är mitt allt, har läst alla de böckerna och tyckte mycket om dem. Spökerier är hon inte lika intresserad av även om jag tror att hon själv lekte med osynliga kompisar som riktigt liten bebis, säger Cecilia och berättar att familjen vid det tillfället bodde på ett ställe där det spökade.

– En kväll när vi lagt Älva låg hon och sparkade och jollrade, som att hon lekte med någon. Jag tror att hon såg de osynliga lekkompisarna, ler Cecilia.

Att hennes fortsatta sagovärld skulle innehålla allt ifrån demoner till spöken och en poltergeist är förstås ingen tillfällighet. Hon har ju levt nära mystiken i hela sitt liv.

– Som barn berättade jag ofta för mamma om mystiska saker jag sett i skogen eller läst och drömt om. Jag har alltid haft ett stort intresse för spökhistorier, legender och övernaturliga fenomen.

Ett av Gamla stans mest hemsökta palats

Huvudpersonen Tuva Hjelte, i Cecilias bokserie Spöksyn, är också synsk. Det är en förmåga hon ärvt av sin morfar. Tuva, hennes familj och katten Gilbert flyttar in i stadspalatset Stiernkranska huset i Gamla stan och tillsammans med katten Gilbert ska Tuva lösa mysteriet om varför huset är ett av Gamla stans mest hemsökta palats.

– Många undrar hur familjen ens vågar flytta in där och Tuva är egentligen inte alls glad för flytten. Det är sommarlovet mellan femman och sexan och Tuva ville inte alls flytta från sitt älskade Gotland, säger Cecilia och berättar att flickan dessutom blir mobbad för att hon pratar annorlunda, gör konstiga saker och ser sådant som andra inte ser.

Tuvas föräldrar förstår inte hur ledsen Tuva är, men som tur är får hon en kompis i Dante, som också är utanför för att han klär sig konstigt och har en annan dialekt än de andra.

nöjeQuiz: Hur mycket kan du om magi och mystik? 13 kluriga frågor

– Jag har tack och lov själv aldrig varit mobbad, men annat är hämtat ur min egen uppväxt. Som när det börjar spöka i Tuvas rum och när hon hittar spännande saker i olika lönnfack, säger Cecilia och berättar att hon själv hittat på det Stiernkranska huset, men det finns många spännande stadspalats i Gamla stan på riktigt.

Gamla stans gränder inspirerar

Cecilia tar oss på en rundtur längs de smala gränderna som hon lärt sig att älska lika innerligt som barndomens skogar. Här finns ständigt något nytt att upptäcka och fantisera kring. Cecilia säger att hon kan vandra runt här i timmar och drömma sig bort.

– Jag ska visa er en fantastik perukaffär, en sådan man nästan inte trodde fanns, säger Cecilia och pekar på ett vackert skyltfönster med peruker i 1700-talsstil.

– I min fantasi har den här magiska butiken förvandlats till ett urmakeri och här utspelar sig en kommande berättelse om en flicka som gör tidsresor.