Sophia träffade Thomas på ett AA-möte: ”Jag kunde inte sluta titta på honom”

Efter reklamen: Se också: Maria drack en bag-in-box om dagen: "Alkoholen var min bästa vän."

När danska Thomas Vestergaard förra året gick upp på scenen i Gullbranna i Halmstad och började berätta om sin frigörelse från missbruk och från livet som kriminell gängmedlem i ett nazistparti, stod Sophia Broberg i publiken och kände att det pirrade i hela kroppen.

– Vi hade sett varandra redan innan i minglet och jag kunde inte sluta titta på honom, berättar Sophia.

Även Thomas hade lagt märke till Sophia bland alla andra på konventet – ett konvent som anordnas varje år av AA, Anonyma alkoholister.

Kände ett välbehag av alkoholen

Vad ingen av dem visste då var att de delade en historia kring missbruk och att ta sig ur beroende.

Sophia växte upp i Uddevalla och var beroende länge, men är nykter sedan nio år.

– Jag kände ett väldigt tydligt välbehag redan första gången jag drack. Det blev något jag gärna ville upprepa.

Annars levde hon ett ganska vanligt liv. Hon var hästintresserad i tonåren intresset för att resa tog över så fort hon gått ut skolan och fyllt 18 år.

– Jag jobbade som bartender i Grekland i tre år. Det var efter en tid där började jag förstå att jag inte kunde hantera att dricka. Jag hade inga gränser när jag drack, säger Sophia.

Körde rattfull och testade kokain

För stunden fortsatte hon ändå och till slut förlorade hon sitt körkort efter att ha kört rattfull.

– Det var för kanske 25 år sedan, så jag var ganska ung. Men det känns hemskt. Tänk om jag skadat någon …

Sophia hade också ett fruktansvärt humör när hon tagit några glas för mycket och det var kanske rena turen att inget annat hände.

– Samtidigt var det en rolig period, många fester. Det är ju det som gör att man fortsätter missbruka.

Under en period testade hon även på kokain och då drack hon i stället något mindre. Men beroendet var detsamma.

– Det var till slut en bekant till min mamma som hjälpte mig att vakna upp och inse att jag var alkoholist, och att jag behövde sluta helt med alla droger. Hon sa att hon inte skulle ringa mig, men att hon fanns där när jag behövde hjälp.

Gick på sitt första AA-möte

Det var då, för närmare 30 år sedan, som Sophia gick på sitt första AA-möte. Hon höll sig nykter i två år innan hon föll tillbaka. Därefter följde en tid där hon pendlade mellan att dricka och inte dricka.

– Det var ett misslyckande, men jag hade ändå tur för jag klarade att sköta mitt jobb, mitt hem och jag hade min son.

Åren gick, men det var som att stå och stampa på samma ställe. Det som behövdes var en radikal förändring och på något sätt lyckades Sophia till slut bli helt alkoholfri och nykter.

– Det har gått nio år sedan jag drack min senaste drink. Jag är glad över den resan, men vet samtidigt att det är ett pågående arbete och att man aldrig är säker till 100 procent. Det finns inga garantier, förklarar hon.

Jag insåg att jag behövde ta hand om mig själv och min son

Sophia

Det som kanske är än mer imponerande är att Sophia under 25 års tid varit anhörigberoende, eftersom hennes särbo haft problem hela denna tid, men att hon ändå lyckades behålla sin nykterhet de sista åren de var tillsammans.

– I dag vet jag att man aldrig kan ändra på en annan människa. Som tur var bodde vi inte ihop.

Gick med i tolvstegsprogrammet

Under pandemin gick hon med i tolvstegsprogrammet digitalt och fick en sponsor. Hon var inte längre ensam på sin väg.

– Det var en ögonöppnare. Jag insåg att jag behövde ta hand om mig själv och min son.

Genom AA-gruppen fick hon en sund gemenskap och hon åkte iväg till träffen i Gullbranna utan utan att veta att hon skulle möta mannen i sitt liv – Thomas Vestergaard.

– När jag stod där kunde jag bara tänka på hur jag skulle få honom att komma till mig. Som tur var det dans på kvällen och där satte vi oss och pratade. Alla som såg oss märkte att det var något på gång, säger Sophia.

Det var knappast osynligt, för det slog gnistor kring dem. För första gången lämnade Sophia ut sitt telefonnummer till en man efter bara en pratstund.

– Jag kände att jag inte skulle förlåta mig själv om jag inte tog chansen.

Hon fick i sin tur Thomas bok om hans liv och även hans telefonnummer.

Hanterade problem med våld och alkohol

Båda ville vara helt öppna och ärliga från start. De kom med varsitt bagage, även om Thomas bakgrund var exceptionell.

Efter en utsatt barndom med en pappa som var en våldsam alkoholist och som bland annat sålde vapen till kriminella bikers lärde sig Thomas snabbt att hata.

– Våld och alkohol var enda sättet man hanterade problem på, berättar Thomas.

Han lärde sig fort, drack sig berusad varje vecka och hängde med fel människor. De som han trodde var hans vänner utsatte honom för en hemsk tortyr när han var 16 år.

– Efter den händelsen litade jag inte på någon och jag blev ännu mer arg på allt. Jag gick med i det danska nazistpartiet. Där var det uppmuntrat att hata andra, samtidigt som det fanns en sammanhållning som gjorde att man ville återvända. Motdemon-strationerna vi ägnade oss åt nästan varje vecka gav mig nästan samma rus som alkohol, berättar Thomas.

Han avancerade under många år och blev till slut en av de högsta ledarna för de danska nazisterna. Samtidigt som han var stark i den gruppen hade en han en dold sida där han började ifrågasätta sig själv och vad han höll på med.

– Jag hade förhållanden med många kvinnor, men inget höll. Jag visste inget om relationer, men fick tre barn. Hela tiden kände jag att det här borde inte vara mitt liv. Allt var en fasad. Det enda jag kände mig bra på var att vara nazist och det var också det enda jag fått beröm för. Min pappa sa alltid att jag aldrig skulle lyckas med något.

Till slut insåg Thomas att han använde detta som en ursäkt. Vändpunkten kom när hans kompis hittades död för 12 år sedan.

– Jag gick med i AA och tolvstegsprogrammet. Mitt liv skulle ändras. Jag ville bli en bättre person och pappa. Jag ville inte hata mer.

Lämnade sitt kriminella gäng – lever under hot

Thomas lämnade nazistpartiet, vilket innebar att han fick leva under dödshot.

– Jag förlorade också hela min identitet. Vad var jag nu när jag inte var nazist längre? Den där hatande människan som ville slåss. Var skulle jag få min bekräftelse av andra?

Han visste att kriminella gäng vill hålla fast sina medlemmar och straffa dem som väljer en annan väg. Men han höll ut, även om han än i dag lever under hot.

– Jag tog mig ur mitt beroende och ändrade allt med hur jag tänkte. Och när jag lyckades ville jag även hjälpa andra – att ta sig ut ur gäng och beroende. Jag skrev min första bok, därefter har det blivit två till. Nu föreläser jag om mitt liv, hur man tar sig ur kriminalitet och gäng, hur man tar sig ut ur beroende av både alkohol, droger och sex.

– Jag har själv haft problem med allt detta och vill vara beviset på att det finns en annan väg.

Historien om sitt liv och mycket mer berättade Thomas öppet om för Sophia, resten kunde hon läsa i hans böcker. Men han kunde också visa henne vad han byggt upp efteråt – en egen gemenskap i form av en mc-klubb med betoning på kärlek, ärlighet, trygghet och glädje. Där är alla välkomna oavsett hudfärg, religion, kön eller sexuell läggning, och där får man beröm för godhet i stället för hat.

– Det är en spirituell motorcykelklubb som heter Knights of Saint Anthony – KOSA. Själv fann jag gud och döpte mig, men även om många är troende i klubben så är det absolut inget krav.

Drogs som magneter till varandra

Sophia har följt med på flera internationella klubbträffar runt om i Europa, och också hittat en gemenskap bland dessa människor. Hon och Thomas kommer ska också flytta ihop, vilket innebär att Sophia lämnar Sverige för Danmark.

Det var som om vi känt varandra tidigare

Thomas

– Vi har insett att vi säkert kommer ha problem i vårt förhållande, men vi löser det när det händer i så fall. Just nu är det bara 100 procent ärlighet, säger hon.

– Relationer är ett val. Man får hitta sin egen lycka. Vårt val är att vara tillsammans och då får man arbeta på problemen. När jag mötte Sophia träffade jag en människa som förstod mig. Det var som om vi känt varandra tidigare. Det är ett helt annat lugn och en helt annan respekt. Jag trodde aldrig det kunde vara så här, säger Thomas.

Han och Sophia drogs som två magneter till varandra, men det var svårt till en början att våga tro på förändringen.

– Jag åkte från träffen i Halmstad i panik. Det var för mycket känslor, jag kände mig som en tonåring, förklarar Sophia.

Hon insåg att det bara var att omfamna kärleken som drabbat henne.

– Vi har varit oskiljaktiga sedan dess. Vi har firat vår första jul ihop – jag som älskar jul och julpynt och Thomas som inte gör det alls, säger Sophia och skrattar.

Thomas fick sin revansch med en fest på nyårsafton – som är den högtid som Sophia helst skulle sova bort. Nu har de båda chansen att skapa egna positiva minnen som kanske jämnar ut känslorna.

Paret har också varit iväg till Thailand i tre veckor och snart är Sophia färdig med sin utbildning till KBT-terapeut.

– Tillsammans vill vi hjälpa människor som har haft det svårt. Där har motorcykelklubben varit en viktig del.