Solvi fick tvillingar vid 48 års ålder!

– Vad heter du? frågar den ene av de två studsmattehoppande telningarna, och lägger huvudet på sned när vi kommer till deras hus i Skogsta i Hudiksvall.

Innan jag hinner svara säger hon:

– Jag Isabell, där Dennis, där mamma, säger hon och pekar på mamma Solvi Holmberg.

Isabell är drygt två år, men har ett imponerande ordförråd.

– Det är härligt här. Vi har stor tomt och skog inpå husknuten, säger mamma Solvi, 50.

I villan i Skogsta fann familjen det utrymme de saknade när de fem plötsligt blev sju.

Solvi är van vid barn, jobbar som förskollelärare och berättar om hur Peter kom in i hennes liv. Hur de träffades via kompisar på Folkets hus i Hudiksvall 2003. Om hur han klampade in i hennes liv, egentligen vid fel tidpunkt.

– Jag var nyseparerad, hade flyttat till lägenhet med mina tre söner och hade inga planer på en ny relation, säger hon och ser på sambon Peter Karlsson, 41, som precis kommit hem från jobbet på egna firman Laser Cut.

Planer går sällan som man tänkt. Peter som bodde och arbetade i Stockholm, föll för den nio år äldre Solvi. Hon var väl inte oberörd heller.

Via kontakter lyckades Peter ta reda på när hon skulle ut nästa gång. Och som av en händelse, stötte de på varandra på Folkan några veckor senare.

– Jag var helt ovetande om Peters intresse, säger Solvi och skrattar.

Den lilla kuppen lyckades och Peter fick följa med i sällskapet som avrundade med paj hemma hos Solvi.

Han ville ha barn men inte hon

För Peter innebar förälskelsen, att den sedan länge gnagande tanken på en flytt hem igen fick förnyad glöd.

– Det gick snabbt. Jag köpte hus och fick jobb i Hudiksvall. Solvi och jag började umgås alltmer.

Men särbolivet tärde på honom. När han var hos Solvi och pojkarna kände han sig rastlös, och när han var i villan kände han tomhet och saknad.

– Jag stod inte ut, så en kväll bjöd jag hem Solvi och pojkarna och bad dem flytta hem till mig.

Filip, Jesper och Linus som snabbt fattat tycke för Peter, hade inget att invända.

Även om Peter omgavs av Solvis tre söner levde ändå drömmen om egna barn kvar.

– Han var rätt tydlig med att han ville ha egna, samtidigt som jag gjorde klart att jag var färdig, säger Solvi och ser på Peter.

I Solvis bakhuvud gnagde tankarna. Hon tänkte på att åldersskillnaden och Peters barnlängtan en dag skulle få honom att bryta upp och hitta någon annan. Men Peter stannade.

– Jag oroade mig inte så mycket. Jag tänkte att det skulle lösa sig en dag, säger han, med en imponerade grundtrygghet.

Som om han hade kunnat se hur de två lintottarna bara väntade på dem.

I takt med att kärleken fördjupades, kände Solvi alltmer att hon inte kunde neka Peter hans barnlängtan. Hon var då 43 år.

Båda var medvetna om att chanserna att bli gravid var små, och att komplikationsrisken var stor.

De tog ingen läkarhjälp utan försökte på naturlig väg. Det blev början på en lång resa som grusades av ett antal missfall.

Storebröderna får en hint om pappalivet

Men när Solvi var 47 blev hon åter gravid. Paret höll sin vackra hemlighet för sig själva tills den magiska tremånadersgränsen hade passerats.

– Jag minns hur mamma samlade oss bröder en dag och berättade att vi skulle få syskon – och inte bara ett, utan två, säger Jesper, 19, och skrattar.

Alla blev så klart glada, även om en viss oro infann sig då deras mamma inte var purung.

Det blev en omtumlande tid. Som blivande äldre tvillingmamma var det en högriskgraviditet på alla vis, med täta kontroller och flera ultraljud.

I vecka 25 sjukskrevs Solvi på grund av högt blodtryck. Familjen vågade inte ta ut något i förskott, men när halva tiden gått vågade de ändå hoppas.

Den 12 juni 2012, ett par veckor innan utsatt tid, sattes förlossningsarbetet i gång. Det var full bemanning med läkare, barnmorskor och övrig personal.

– Det var minst nio personer i förlossningssalen, säger Peter som fick ta hand om lilla Isabell i väntan på att brodern Dennis skulle anlända.

Då avstannade plötsligt värkarbetet och man insåg att Dennis låg åt fel håll. Man förberedde akut snitt, men med hjälp av värkförstärkande dropp och en vändning, föddes Dennis en dryg halvtimme efter sin syster.

– Det var omtumlande. Jag var så lycklig och samtidigt hände det så mycket i rummet att jag knappt hann känna efter.

De har nu gått dryga två år. Vardagen är full av liv, med två aktiva och oblyga charmtroll som genast kastar sig om pappas hals när han kommer hem.

En ytlig bekant undrade om jag var ute med barnbarnen

Isabell och Dennis kör även ordentligt med sina tre äldre bröder så fort tillfälle ges. Filip, 20, tycker det är jättebra inför vuxenlivet att få småsyskon i hans ålder, en hint om hur det är att få egna barn.

– De är ett team! Isabell kommer med idéerna och Dennis blir den som får klättra, tillägger Linus, 13, och berättar om hur han brukar hitta tvillingarna i full färd med att ta sig in i köksskåpen.

Solvi instämmer. Isabell är den klurige medan Dennis står för råstyrkan och humorn.

Några fördomar har familjen inte stött på, med något enstaka undantag.

– När jag handlade med tvillingarna kom en ytlig bekant fram och undrade om jag var ute med barnbarnen, säger Solvi.

Hur är det då att få småsyskon som tonåring?

– Det är klart det har varit jobbigt ibland, men himla skoj, säger Jesper. Vi bröder har haft en så bra uppväxt, så jag vill gärna ge tillbaka till Isabell och Dennis.

Text och foto: Agneta Wallner