Sofie Pousette övermannade inbrottstjuvarna

S

ofies Pousettes dåvarande pojkvän Steve fyllde år och födelsedagen firades med middag hemma i lägenheten, efteråt skulle festen fortsätta på stan. Men Sofie, 26, skulle till jobbet, i en butik, tidigt dagen efter och kunde inte följa med. När det glada gänget gett sig iväg städade hon upp lite och gick sedan och la sig i sovrummet.

Lägenheten hade hon och Steve hyrt av en vän och den låg på bottenvåningen i centrala Göteborg, inte långt från Järntorget. Runt omkring fanns mängder med restauranger och det var sällan helt folktomt på gatorna.

För att kunna sova bättre satte Sofie i sina öronproppar.

– Jag testade en gång och insåg att jag sov jag mycket lugnare då. Men det innebar också att jag inte hörde när Steve kom hem.

Men han rörde sig mycket i sängen och väckte henne, så Sofie gick ut och la sig i soffan i vardagsrummet i stället.

Vaknade av ljud i mörkret

Då var klockan runt halv sex och hon fick en känsla av att hon inte var ensam. Fönstret stod vidöppet och hon hörde ljud i halvmörkret. Plötsligt såg hon två gestalter i vardagsrummet och reagerade direkt.

– Man vet ju aldrig hur man ska känna i ett sådant läge förrän man är där, men jag blev arg och inte rädd, berättar Sofie.

Eftersom hon var van att kommunicera på engelska med sin kanadensiska pojkvän så skrek hon på engelska.

– Männen blev rätt paffa och en av dem slängde sig ut genom fönstret, säger Sofie.

Hon insåg direkt att om den andra mannen gjorde det samma, så skulle ju inbrottstjuvarna komma undan båda två.

– När han stod med foten på fönsterblecket och började försöka ta sig ut – då flög jag fram, tog tag i hans jackkrage och ryckte in honom. Jag var helt naken ska tilläggas, för det var varmt den där natten, berättar Sofie och ler.

Hon tryckte ner mannen på golvet och höll fast honom. Hennes enda tanke var att han inte skulle komma undan.

– Han blev jättechockad och började förklara att han inte hade någonstans att sova.

Sofie pekade på soffan och sa till mannen att just sova inte direkt verkade ha varit målet med inbrottet. Mannen hade på sig hennes vinterjacka och hade en väska fylld med deras saker. Bland annat hade han tagit en ipad, en playstationkonsol, smycken och klockor.

– Jag ropade på Steve för det blev allt mer obehagligt. Bland grejerna såg jag en orange ask med parfymprover och då förstod jag att de tagit grejer i hela lägenheten, även längst in i vårt sovrum. De hade gått runt här medan vi sov och plockat bland våra saker.

Sofie tyckte det kändes allt mer otäckt.

– Det var läskigt att tänka på att de hade kunnat skada oss.

Steve var fortfarande påverkad efter festkvällen och förstod inte riktigt vad som pågick, men bara genom att vara en stor kille lugnade han ner situationen.

– Först fick Steve för sig att han skulle slänga ut killen, men det var ju motsatsen till vad jag ville.

Polisen samlade bevis

Sofie klädde snabbt på sig och ringde polisen. Hon förstod att det inte tillhörde vanligheterna att någon höll fast en inbrottstjuv, för hon blev knappt trodd först av personalen vid SOS.

– Men polisen anlände väldigt snabbt, två killar och två tjejer. De tog med inbrottstjuven ut till polisbilen och sedan samlade de ihop bevis och pratade med oss en och en.

När all anspänning var borta kom Sofies tårar. Hon satt i soffan med en av de kvinnliga poliserna och började nu på allvar inse vad som egentligen hänt.

– Innan dess hade jag bara tänkt på att hålla kvar mannen tills polisen kom. Nu kändes allt overkligt och riktigt hemskt. Det var tur att de poliser som kom var så förstående. Det hjälpte mycket.

Under tiden kördes mannen till häktet och en polishund sökte efter spår från den andra tjuven.

Sofie funderade över om hon skulle klara av att jobba. Hon ville ändå inte sitta kvar i lägenheten.

– Men det gick bara inte, i stället tog jag tåget till mina föräldrars sommarställe på Tjörn. Den platsen är verkligen trygghet för mig. Jag kände att jag bara måste dit.

Sofie berättade för sin familj vad som hänt och blev väl omhändertagen, men dagen efter hade hennes mamma sett en notis i tidningen om inbrottet där det stod att Steve varit den som brottat ner inbrottstjuven.

– Egentligen ville jag bara lägga allt bakom mig, men det var som att de inte kunde tänka sig att en tjej kunde klara det, så jag skickade ett mejl och berättade att det faktiskt var jag som ingripit, inte min kille.

Van vid hästar och tuffa tag

Sofie skakar på huvudet.

– Jag har jobbat med hästar under stora delar av livet och då är man van vid 600 kilo som har egen vilja och ibland hingstar som lätt skulle kunna döda någon. Vi hästtjejer är bra på att agera när det gäller, säger hon.

Samtidigt kändes det skönt för henne att veta att även när det gäller brottslingar så tvekar hon inte.

– Nu vet jag. Det är en trygghet. Jag har lärt känna mig själv på ett sätt som kanske få får tillfälle att göra.

Men allt eftersom hon fått perspektiv på händelsen har hon också insett hur farligt allt var eller kunde ha blivit.

– Jag är extremt tacksam att polisen kom så snabbt, och de gjorde verkligen allt rätt.

Polisen höjde också Sofie till skyarna – hennes ingripande var avgörande för en lösning av brottet och den gripne mannen dömdes på alla punkter i tingsrätten.

Har fått krisbehandling

Men trots utgången var inbrottet ändå en traumatisk händelse, något Sofie tror att inte många förstår.

– Det förstör enormt mycket att aldrig kunna känna sig säker i sitt eget hem, att inte våga sova. Jag blev faktiskt förvånad själv hur dåligt jag mådde.

Sofie gick i krisbehandling genom sitt försäkringsbolag, men inser att en del oro får hon nog leva med resten av livet.

– Det har blivit många drömmar där jag upptäcker att någon är i mitt rum mitt i natten.

Hon började också kontrollera dörrar och fönster noga, och drevs av en allmän obehagskänsla.

– Till slut flyttade jag hem till mina föräldrar och det tog även slut mellan mig och Steve.

Sedan inbrottet jobbar hon med sitt mående, och för att hitta en trygghet som varar.

– Nu börjar det bli bättre. Jag planerar för framtiden, sparar pengar och försöker bara vara. Jag har lärt mig mycket om mig själv och varje gång jag läser om ett inbrott så vet jag att det leder till mycket mer än vad det verkar i en liten notis.

Så undviker du inbrott

2017 anmäldes 22 600 inbrott. Det här kan du göra för att minimera risken att själv drabbas:

• Ha bra lås på ytterdörren (och på markplan eller hus även lås på fönster, balkong- och altandörrar).
• Se till att utomhusbelysningen är bra. Gärna sensorstyrd belysning som tänds när någon närmar sig.
• Installera inbrottslarm med siren.
• Försök få det att se ut som att någon alltid är hemma.
• Sätt timer på belysning och radio.
• Ta hjälp av grannar för att tömma brevlådan.
• Se till att någon klipper gräs/skottar snö.
• Skapa aktivitet i området på olika sätt (hundägare är till exempel positivt för hela området – de är ju ute i alla väder, på udda tider).

Tänk på att inbrottstjuven håller koll på om du tömmer din brevlåda eller inte. Samma sak med gräsklippning. Det är ju sådant som kan avslöja om du är bortrest eller hemma.

Hur tänker inbrottstjuvar?

Närpolisen i Kungsholmen har i en studie låtit 20 inbrottstjuvar gradera vad som fick dem att begå inbrott i en bostad, och vad som fick dem att undvika det samma:

Det här väljer tjuven helst:

• Storhelg och sommar – bra tidpunkt då många är bortresta.
• Bostäder med öppna fönster eller synliga värdefulla saker.
• Bostad med en dyr bil på uppfarten.
• Hellre villa än lägenhet.
• Områden utan grannsamverkan.

Detta avskräcker tjuven:

• Många människor i området.
• Vetskap om hund.
• Gallergrind.
• Fönstergaller.
• Vetskap om larm.
• Synliga människor i området.
• Eftersatt hus med skador och oordning (mindre av värde att stjäla).