Ylva: Vi hade precis flyttat till Franska rivieran när min man dog
Min man och jag hade samma dröm: Ett pensionärsliv på franska Rivieran. Till att börja med skulle vi sälja vår etagelägenhet och hitta ett billigare alternativ. När vi gått i pension flyttade vi till en ny lägenhet i början av 2001.
Efter att vi hade kommit i ordning bokade vi en resa till Nice. Några veckor innan avresan fick min man så ont i magen att han fick sitta och sova på en stol.
Efter några dagar lyckades jag få iväg honom till en läkare och han skickades omedelbart till sjukhuset.
Vi fick aldrig klart för oss hur allvarlig situationen var. Jag talade med läkarna och berättade att vi skulle åka och köpa en lägenhet i Nice och frågade om vi kunde gå vidare med det.
Svaret jag fick var att det inte var något problem. Vi hittade en lägenhet, och i slutet av november var vi i Nice och njöt av tillvaron. Efter ett besök i Antibes där vi ätit fisksoppa på en restaurang blev min man akut sjuk med blodiga kräkningar.
Jag tillkallade ambulans som körde honom till sjukhus. En jättejobbig tid följde.
Skyndade mig till sjukhus
Våra barn kom ner i olika omgångar och stöttade mig. Jag talade mycket med en präst som jag kände från vår församling.
Efter tre långa veckor fick min man åka hem med ambulansflyg. Tio dagar senare somnade han in, dagen före julafton.
Vår yngsta dotter hade sovit hos sin pappa de sista nätterna och ringde mig vid fyra på morgonen.
Jag skyndade mig till sjukhuset för att få se min man en sista gång.På något sätt lyckades jag ordna med allt det praktiska i samband med dödsfallet, men sedan kändes det väldigt ensamt och tomt.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag anmälde mig till olika kurser, gick på teater, konserter och operaföreställningar.
Av en tillfällighet fick jag veta att det anordnades dans i Medborgarhuset på eftermiddagarna på tisdagar och torsdagar och gick dit för att testa. Det blev en mycket positiv upplevelse.
Strax före jul dansade jag med en trevlig man. Det visade sig att han hade sina rötter i mina hemtrakter i Ångermanland.
När jag berättade vad min anfader hette sa min danskavaljer att då är vi är nog släkt. Vi började umgås och släktforskade tillsammans.
Vi har hittat gemensamma anor tillbaka till 1600-talet. Nu har vi varit ett par i tolv år och har växlat vänskapsringar.
Vi tänker inte flytta ihop, det fungerar bra att bo var för sig. Jag känner mig så privilegierad som så här på ålderns höst åter fått uppleva sann och uppriktig kärlek och vänskap.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]