Frida har inspirerat Jonathan till att ta hand om sig själv, sluta dricka och börja träna. Foto: Ewa Stackelberg

Vägen tillbaka efter olyckan var tuff. Från att ha varit en sportig och populär kille blev Jonathan mobbad, aggressiv och deprimerad. Han började dricka och hetsäta och försökte ta livet av sig flera gånger. Till slut vägde han 150 kilo.

Men för några år sedan mötte Jonathan, 28, Frida Björn, 22, de blev goda vänner och snart spirade kärleken. Vi träffas hemma i deras ljusa lägenhet i Kalmar där de samsas om utrymmet med hunden Zihlo och tre katter.

– Vi ska snart flytta närmare naturen, säger Frida, som inspirerat Jonathan till att ta hand om sig själv bättre, sluta dricka och börja träna.

– Nu lever jag ett roligare och nyttigare liv och har gått ner 60 kilo, säger en glad Jonathan och kramar om Frida.

Läs också: Så tacklar vi att Henrik är bipolär

Han berättar om olyckan som nästan kostade honom livet.

– Jag var 11 år och vi var på semester i Stockholm. Jag och min bror ville bada i hamnen nära där vi bodde. Där fanns utsmyckningar i form av stora tunnor längs kajen och jag bestämde mig för att hoppa i vattnet från en av tunnorna. Det hade regnat på natten och var halt när jag klättrade uppför stegen som stod lutad mot den ena tunnan som var närmare fyra meter hög. När jag tog sats för att hoppa, ångrade jag mig i samma sekund, men halkade ner och ramlade med huvudet före i asfalten.

Där låg Jonathan medvetslös medan hans förtvivlade lillebror ropade på hjälp. Mamman hörde skriken, rusade dit och larmade ambulans. Jonathan fördes till S:t Görans barnsjukhus med spräckt skalle och tre hjärnblödningar. Han svävade mellan liv och död, opererades och låg i koma i sex dygn.

– Ambulanspersonalen trodde inte att jag skulle klara mig. Läkaren tog bort halva skallbenet för att svullnaden skulle få plats och efter några månader så ersattes benet med ett titaniumnät. Jonathan flögs till Näls sjukhus i Trollhättan där han fick stanna några månader och börja träna sin balans och lära sig gå igen. Han fick smärtstillande morfin under lång tid och redan på sjukhuset hade han stora problem med sitt humör.

Skrek och slogs

Före olyckan hade han hållit på med många sporter: hockey, tennis och pingis och bland annat varit en mycket uppskattad fotbollsmålvakt.

Plötsligt rasade allt. Han som varit den populäraste killen i klassen blev en som alla gjorde narr av.

Nu var han en kille med funktionsnedsättningar som inte mindes någonting av sitt tidigare liv, som var döv på höger öra, såg dåligt med höger öga och hade hjälm för att skydda skallen. Hjärnskadan försämrade koordinationen och han var mycket stresskänslig.

– Jag skrek och slogs med bandyklubbor. Sedan blev jag deprimerad, drog mig undan och flydde till dataspelen, säger Jonathan som började dricka, röka och snusa när han var 13 år.

När han var 14 försökte han ta livet av sig första gången.

– Jag sa till skolsköterskan att jag ville dö och göra slut på mitt liv. Hon kontaktade mamma som körde mig till Skövde för utredning på psykiatriska kliniken.

Där blev han tvångsinlagd och fick mediciner. När Jonathan hade permission och kom hem fortsatte han att dricka och försökte återigen ta livet av sig med överdoser av mediciner och alkohol.

Han skrevs ut 2005 och reste till Thailand med sin syster och hennes kille.

– Jag var ganska smal, men biverkningarna av medicinerna gjorde att jag var hungrig hela tiden. Jag började hetsäta och gick snabbt upp i vikt.

Jonathan gick på gymnasiets musiklinje men tappade sugen.

– Koncentrations- och inlärningsproblemen förvärrades. Det blev festande och mycket snabbmat och sista terminen hoppade jag av.

När hans mamma flyttade till Kalmar följde Jonathan med för att byta miljö och bryta den onda cirkeln.

Han började spela i ett band och fick snabbt nya kompisar men han drack flera gånger i veckan och blev till slut vräkt från sin lägenhet för att det var så mycket fester och oväsen.

Samtidigt längtade han efter kärleken och en dag fick han syn på en söt tjej på en dejting-app. Det var Frida. Hon kände en del av hans kompisar, men i början var hon lite avvaktande.

– Vi lärde känna varann som vänner, säger Frida. Han kom hem till mig och vi spelade spel och pratade.

Vit månad

När de gick ut märkte hon hur mycket han drack.

– Vi kommer från två helt olika världar. Jag hade aldrig rökt eller snusat och knappt druckit i hela mitt liv och jag tyckte det var alldeles för mycket. Han ville inte erkänna sitt missbruk.

Jonathan spjärnade emot: ”Så länge någon säger att jag ska sluta så kommer jag inte att göra det!”

Men Frida övertalade till slut Jonathan att ta en vit månad.

– Det var en märklig upplevelse. Jag som tidigare umgicks med folk genom att supa med dem fick testa något helt annat. Och det gick ganska bra.

Frida som älskar att vara ute i naturen, som tränar och äter nyttigt, klagade även på rök­andet och snusandet. Hösten 2015 trappade Jonathan ner även på det.

– Det var tufft. Jag blev ilsken och lättirriterad.

Tog mod till sig

Frida tränade på gym men Jonathan vägrade att sätta sin fot där.

– Att gå till ett gym som jag såg ut, överviktig och muskelfattig, och möta alla vältränade killar som ser ner på en, nej det pallade jag bara inte.

Men en dag tog han mod till sig och följde med Frida till gymmet och tog kontakt med en personlig tränare.

– Nu tränar jag 3–5 gånger i veckan, äter rätt och väger runt 90 kilo. Jag orkar betydligt mer både rent mentalt och fysiskt.

Jonathan har utbildat sig till massör och jobbar halvtid på ett spa där hans mamma är chef. Han har tagit upp musiken igen och sjunger i ett band.

– Visst händer det att vi går ut på krogen men nu är jag mycket mer försiktig med drickandet.

Frida har utbildat sig till djurvårdare.

– Jonathan har peppat mig till att göra det jag verkligen brinner för.

Och snart blir det både bröllop och bebis avslöjar paret glatt.

Text: Stina Helmersson
Bild: Ewa Stackelberg, privat