Skådespelerskan Julia Ragnarsson dubbelt aktuell
Som barn var Julia Ragnarsson en typisk teaterapa.
– Jag är uppvuxen med en äldre bror och blev nog ett klassiskt andra barn, sprallig och spexig. Jag gillade att synas och ta plats, säger Julia när vi ses i en hotellrestaurang på Östermalm i Stockholm.
Se också: Möt Julia Ragnarsson från Viaplays serie Två systrar
Hon är klädd och sminkad som en riktig Hollywoodstjärna och menar att hon redan tidigt hade fri tillgång till teatersmink och diverse kostymer. Som litet barn älskade hon att testa kläder och hänga i kulisserna bakom teaterscenen.
– Eftersom mina föräldrar jobbar på Malmö Stadsteater fick jag, förutom att se en hel del teater, hänga bakom kulisserna, vilket var minst lika spännande och roligt. Det var en dröm att få växa upp i teaterns värld, det var som ett eget litet samhälle där jag kände mig trygg och där jag allt eftersom hittade mitt eget uttryck. Julia betonar att trots pappans jobb som skådespelare och mamman som rekvisita-ansvarig har de aldrig någonsin pushat eller glorifierat skådespelarvärlden.
– Tvärtom, jag fick se vilket hårt arbete som verkligen ligger bakom. Julia gick på olika teater- och cirkus- grupper men tyckte att det mest var tramsigt och flamsigt. Hon ville spela ”riktigt teater”, men det var en plats för henne att hitta likasinnade kompisar.
Julia har gått teatergymnasium, men därefter har hon jobbat som skådespelerska.
– Jag tänkte ett tag att jag borde gått scenskola, men nu känner jag att det tåget liksom har gått. De där studielånen besparar jag mig gärna. Egentligen har jag inte haft skådespelaryrket som ett spikrakt karriärsmål utan snarare tänkt att funkar det så funkar det, säger Julia avslappnat.
Karriär som 11-åring
Och funkat, det kan man minst sagt säga att det gjort. Sitt första stora jobb gjorde hon redan som 11-åring i Livia Lemhagens film Tur och Retur. Filmen Stockholm Stories var väldigt viktig för Julia och gav henne viss skjuts i karriären. Därefter följde serien Bron och nu senast Springfloden på SVT där hon spelade mot Kjell Bergqvist bland annat.
– Springfloden var en extremt bra skola, bättre än vilken utbildning som helst skulle jag säga eftersom man filmar så mycket och under så lång tid.
Men nu i höst är Julia aktuell med serien Fartblinda, den första av hittills tre deckare av journalisten och författaren Carolina Neurath.
– Jag spelar en ung ekonomijournalist som blir tilldelad en uppgift av sin tidning, att bevaka en bank som det går jättebra för. Julia berättar att samtidigt som hennes karaktär blir kär och inleder ett förhållande med bankens VD upptäcker hon en hel del fifflande.– På så vis ligger serien väldigt rätt i tiden, tänker jag. Julia känner sig ödmjuk och tacksam inför det här uppdraget.– Men det är alltid lite nervöst att ta sig an en så stor uppgift. Min största utmaning var alla dessa banktermer. Annars brukar jag till viss del känna mig fri i mina repliker, men den här gången kändes det extra viktigt att lära sig så mycket som möjligt kring olika ekonomiska uttryck så att jag också skulle kunna spela trovärdig. Jag tror tittarna kommer att uppleva Fartblinda som en fräsch serie, något utöver det vanliga.
Jag bankar skiten ur depressionen
Julia känner igen sig en hel del i sin karaktär.
– Jag har nog alltid varit väldigt rättfram och alltid sagt vad jag tycker. Jag är, precis som min rollkaraktär inte heller superordentlig eller präktig. Man gör lite som man vill… Den största olikheten är nog mitt ointresse för pengar. Samtidigt inser jag att pengar ger makt, men nej jag är verkligen inte så insatt i bank- eller finansvärlden i verkliga livet.
Står nära mamma
Yrkesmässigt ser Julia upp till skådespelare som Ann Petrén och Olivia Coleman. Men en person som alltid haft stor betydelse i Julias liv är hennes mamma.
– Min mamma är en person som jag ständigt lär mig något nytt ifrån. Vi står varandra väldigt nära och hon lär mig vad som är vackert i livet. Hon kan allt och lär mig massor, inte minst när vi är ute i naturen tillsammans. Det finns inget hon inte kan om svamp eller olika växter.
Julia berättar att hennes föräldrar bor kvar i Malmö där hon är uppvuxen, men numera även har ett hus ute på landet som hon gärna tillbringar en hel del tid vid.
– Livet på landet är en skön kontrast till filmvärlden. Det är den perfekt avkopplingen. Där brukar jag plocka nässlor eller svinmålla, säger Julia och när hon ser min frågande förklarar hon att svinmålla är ogräs men smakar precis som spenat.
– Det finns massor av sådant på landet och är jättegott! Julia älskar lugnet på landet, friheten att bara åka runt på grusvägarna och lyssna på musik. Att vistas i den miljön är som terapi för skådespelerskan. Julia beskriver att hon kan bli rätt låg och deppig efter en mastig filmperiod.
– En intensiv inspelning som pågått i över åtta månader där man varit omgiven om människor som blivit som ens familj. Sedan bara tyst. Av. Det är en deppig känsla och istället för att gå till en samtalsterapeut eller liknande får jag behov av att anstränga mig fysiskt, och gärna då på landet. Julia beskriver hur hon nästan kan bli manisk för att hon fortfarande kan vara så enormt ”uppe i varv”.– Jag sågar träd, hugger ved och släpar stora stenar som jag bildar stengångar med. Jag behöver det där konkreta och kan vara så där manisk och slita hårt i säkert tre veckor. Därefter känner jag frid. Så istället för att hamna i en djupare depression bankar jag liksom skiten ur den där jag står och hugger.Helena af Sandeberg: ”Regissören försökte ta mig på brösten”Läs mer
Amerikansk pojkvän
En annan person som har stor betydelse i Julias liv är hennes amerikanske fästman som hon helst inte vill nämna vid namn men som hon är tillsammans med sedan 2 1/2 år.
– Vi träffades i Köpenhamn. Hans ögon var det som jag främst fastnade för, konstaterar Julia och beskriver förhållandet som det lugnaste hon någonsin haft.
– Jag har kommit på att det behöver inte vara så himla stormigt. Min snubbe är väldigt skön och vi funkar väldigt bra tillsammans, kanske för att han är musiker och jobbar på många sätt precis som jag själv gör. Periodvis reser vi och är borta en hel del från varandra, men det finns liksom ingen svartsjuka eller så mellan oss. Vi har valt varandra för dem vi är och är medvetna om att respektives yrke är en del av ens liv. För så är det, skådespeleriet är en livsstil som slukar en hel del av min tid även när jag inte är på inspelningsplats.
För övrigt menar Julia att humorn och skrattet är kärnan i deras förhållande.
– Sedan är min fästman väldigt snäll också. Och jag uppskattar att han, precis som jag, uppskattar att ständigt testa nya saker. Eftersom han är från Baltimore diskuterar vi nyhetsläget i USA en hel del. Bara idag senast stod det ju att man ska förbjuda abort helt och hållet i vissa delstater. Julia tycker det är skrämmande hur bakåtsträvande dessa stora världsstater börjar bli. Att i framtiden flytta till sin fästmans hemland är inget paret planerar, men Julia menar att det är inte helt uteslutet. I alla fall inte för en kortare period.
På frågan om Julia bryr sig om mode och utseende skakar hon bara på huvudet och svarar ”Inte det minsta”.
Det finns fördomar om skådisar
Hon beskriver att hon är hårt uppfostrad med budskapet att stå stadigt med fötterna på jorden och att aldrig bli en diva hur bra det än må gå.
– Jag har lärt mig vikten av att stanna upp och tänka efter vem jag är. Även om jag har folk runt omkring mig i ett filmteam som frågat om jag behöver vatten eller liknande så har jag aldrig utnyttjat situationen eller bett andra om tjänster. Är jag törstig hämtar jag mitt vatten själv. Tar man sådant där för givet i den här branschen tror jag man blir livegen till slut.
Julia säger också att det finns en del fördomar om skådisar, att de är diviga, burdusa och tycker om att prata om sig själva.
– Men jag kan erkänna, att bara sitta så här och göra intervjuer och prata om sig själv tycker jag är jättenervöst.
Skulle inte skådespelarkarriären fortsätta på denna fantastiskt framgångsrika väg har Julia andra drömmar.– Jag skulle gärna jobba med något som har med landet eller djur att göra. Eller med något annat som rör film, fast mer bakom än framför kameran då. Jag tänker att man behöver inte lägga alla ägg i en och samma korg. Det kan lätt bli lite desperat då, menar Julia som blivit proffs på att ta ett nej.– I början kunde man påverkas en hel del, men jag blir inte lika lätt ledsen numera och låter inte ett negativt svar påverka mig allt för mycket.Camilla Läckbergs tårar efter orden om pappanLäs mer
Hennes driv kommer ifrån att hon efter avslutat projekt direkt glömmer bort vad hon faktiskt åstadkommit. Hela tiden framåt, aldrig bakåt.
Är rastlös
– Jag tittar nästan aldrig på det jag gjort och är rätt rastlöst lagd, vill att det ska hända saker hela tiden. Inte går det att leva på gamla meriter. Jag tänker också rätt kritiskt, vet att jag hela tiden kan bättre. Sedan finns ju den där ångesten där och gör sig påmind, den som handlar om att man ska bli påkommen.
– Det finns alltid någon där hemma i stugorna som är kritisk och tänker att jag inte alls är en duktig skådespelerska. Någon som rycker undan mattan. Numera betygsätts ju inte endast filmer eller serier i stort utan diverse skådisar som får ett visst antal plus i tidningen. Julia menar att hon stundtals kan drabbas av enorma tvivel på sig själv.
– Vid vissa tillfällen känns det som att jag inte kan leverera en enda replik på ett trovärdigt sätt eller att jag bara haft flax och någon nu ska komma på mig. Bekräftade i sina jobb vill nog alla bli, men Julia menar att bland det viktigaste är det nog, omedvetet, att få sitt erkännande av sina föräldrar.
– Ja, inte minst från pappa. Han har ju varit min stora inspirationskälla och jag längtade efter att en dag få göra samma sak som han. Det är jätteviktigt för mig att han tycker att jag är bra. Men han är jättestolt, det vet jag.
Det här är Julia!
Namn: Julia Ragnarsson.
Ålder: 26 år.
Familj: Fästman och katten Sputnik.
Bor: I Stockholm.
Yrke: Skådespelerska.
Aktuell med: Den amerikanska filmen Midsommar och tv-serien Fartblinda på C More samt TV4 i augusti/september.
Foto: Frida Funemyr, Pär bäckstrand/TV4, Ulrika Malm/SVT