Sisko om övergreppen: Jag grät och bad dem sluta

Min familj kom som arbetskraftsinvandrare i slutet på 1950-talet då pappa fått jobb inom varvsindustrin. Vi var från finlandsvenska Vasa och kunde både tala och läsa svenska, men det var ändå inte enkelt att börja skolan i ett nytt land.

Det blev ständiga skratt och förlöjliganden av hur jag uttryckte mig när jag sa något på lektionerna. Så jag slutade räcka upp handen och ville helst hålla tyst.

Vi var många syskon i en trasig familj. Pappa drack för mycket och mamma var psykiskt sjuk och religiös fanatiker, men det förstod jag först senare. Uppfostringsmetoderna var att bli piskade med svångremmen eller Bibeln.

I skolan blev jag ofta retad för mina ärvda kläder. Jag hade aldrig rätt sorts gymnastikkläder och det ledde till att jag skolkade. Jag fick då skriftlig anmärkning som mina föräldrar skulle skriva under och det löste jag genom att lära mig kopiera deras namnteckningar.

Den förmågan hade jag nytta av när jag hjälpte andra skolkare att underteckna deras anmärkningar. Det var enda gången jag blev accepterad i skolan.

En gång blev jag indragen på toaletten av de tre ledande tjejerna i klassen. Två av dem höll fast mig medan den tredje klippte av mitt långa hår. Resultatet blev förfärligt och min mor blev otroligt arg när jag kom hem. Hon skyllde allt på mig och sa att jag var dum och ogudaktig. Sedan tog hon saxen och klippte mig likadant som mina bröder. Den frisyren ledde till att jag blev ännu mer retad.

Trodde jag skulle drunkna

På fritiden brukade ungdomarna i trakten samlas vid en badplats där det var vindskydd vid badhytterna under vinterhalvåret. Jag blev tillfrågad om jag ville följa med och trodde att jag äntligen skulle få kompisar.

Till en början var det trevligt med skämt och stoj. Alla smygrökte för att ingen skulle kunna skvallra. Några killar gick ut på bryggan och ropade att jag skulle komma och titta på något som flöt i vattnet. När jag kom dit fick jag en kraftig knuff i ryggen och trillade i. Sedan sprang hela gänget skrattande därifrån.

Jag kom under vattnet flera gånger och trodde att jag skulle drunkna. Genomfrusen och med stor möda lyckades jag ta mig hem. Mina föräldrar blev mycket arga, men frågade inte vad som hänt utan skällde bara ut mig. När jag bytt om till torra kläder åkte jag på en rejäl omgång av svångremmen. Ryktet om mitt ofrivilliga bad spred sig till skolan och där kallades jag sedan vinterbadaren.

En kille som var några år äldre visade intresse för mig och ville att jag skulle komma till parken där hans gäng höll till på kvällarna. Jag trodde att jag skulle få nya vänner och tog med mig cigaretter och brännvin som jag hällt över i en liten syltburk. Då sa de att jag var en av dem.

Killen som var intresserad av mig erbjöd sig en kväll att köra mig hem på sin moped. Han tog en genväg genom skogen och där stannade han och ville kramas. Jag var helt oerfaren och blev lite smickrad. Han drog sedan ner mig på marken och våldtog mig. Jag grät och bad honom sluta då det gjorde fruktansvärt ont. När han var klar hotade han att döda mig om jag skvallrade.

Började dra av mina kläder

Gråtande gick jag hem och hoppades kunna smyga in utan att bli upptäckt, men mamma hade hört mig. Hon stirrade på mina smutsiga kläder, örfilade mig och sa att jag var en hora. Hon sa att hon kunde se att jag hade syndat och att jag skulle brinna i helvetet.

Trots det som hänt fortsatte jag att umgås med gänget. En kväll drog fem killar, varav en var han som våldtagit mig, in mig i en gammal militärbunker innan jag hann förstå vad det var frågan om. De sa att de hade hört att jag tyckte om att knulla och började dra av mig mina kläder. Jag kände händer som tog på mina bröst och fingrade i mitt underliv.

Gråtande försökte jag värja mig då plötsligt en av killarna sa att det inte kändes rätt utan att de skulle låta mig vara. Eftersom han var ledaren i gänget avbröt de motvilligt det de påbörjat. Han som tidigare förgripit sig på mig gapskrattade och kallade dem fegisar.

När jag kom hem, gråtande och smutsig, slog pappa mig med livremmen. Han var ganska berusad och slog och slog och krävde att jag skulle be om förlåtelse för att jag var en dålig och lösaktig flicka som låg på rygg för jämnan.

Rymde hemifrån

Samma natt bestämde jag mig för att rymma hemifrån, 14 år gammal. Jag liftade till en annan stad och fick jobb som barnflicka. Mannen i familjen var ofta närgången och tafsade när barnen sov och frun var på sitt kvällsjobb. Han var aldrig våldsam så jag bestämde mig för att stå ut tills jag fick ett annat jobb.

När jag fyllt 15 kunde jag söka jobb som sömmerska på en fabrik. Där fanns det personalbostäder med billiga, enkla rum. Jag var överlycklig över att äntligen vara fri och kunna bygga upp mitt eget liv.

Efter något år träffade jag en snäll kille som var pressare på fabriken. Jag blev gravid och vi flyttade ihop i en liten tvåa. Vi fick först en flicka och året därpå en till. Tyvärr blev vårt förhållande sämre och när han fick jobb på en bilfabrik i en annan stad tog det slut mellan oss.

18 år gammal var jag ensamstående tvåbarnsmamma. Killen betalade underhåll men tog inget ansvar. Eftersom jag hade lägenhet, jobb och dagisplats klarade jag att leva ensam med mina flickor. De är numera mogna, yrkesarbetande karriärkvinnor med egna familjer. Själv är jag en ganska vanlig, stillsam pensionär.

Sisko

Läs också: Veronica mobbades under hela skoltiden