Shirin överlevde – men diskoteksbranden tog hennes systrar
På ett armband runt handleden står ordet katastrof med stora bokstäver. Det är ett i allra högsta grad levande minne som Shirin Shaker fortfarande bär med sig tjugo år efter Backabranden.
– Det var när jag såg vad som stod skrivet på armbandet som vi fick på sjukhuset som jag förstod att allt nog varit lite mer allvarligt än jag först trott, säger hon.
Mobbad och nördig
Shirin var 13 år 1998. Hon var en mobbad, lite nördig tjej som mest grävde ner sig i fakta kring ”Titanic” och såg filmen med Leonardo DiCaprio och Kate Winslet om och om igen.
– Jag ville veta allt. Hur allt gick till och varför den sjönk. Läste om alla livsöden och undrade varför de inte byggde den säkrare. Jag ville själv starta ett båtföretag, säger hon och skrattar.
– Det var en besatthet.
Hennes systrar Jasmin, 12 år, och Merjam, 17, var tajtare som syskon och mer intresserade av killar och nöjen. Det var en speciell tid, efter att ha bott i förorten Angered hade de flyttat in till centrala Göteborg för att bo hos sin mormor. Familjen kände att de stod inför en nystart.
– Den där hösten hade vi planerat en Halloweenfest, jag, Jasmin och min bästa kompis Sara. Men då fick vi höra att det fanns en annan fest som Merjam skulle gå på och vi kunde få följa med.
Hennes första disko
Det skulle bli hennes första disko och hon blev exalterad över att få följa med.
– Äntligen skulle jag ha något att berätta i skolan som de andra skulle tycka var häftigt. Det var nästan mest därför jag ville dit.
Systern ville ställa in
Men efter en lång dag var Merjam trött och funderade på att ställa in allt.
– Det kändes hemskt. Jag ville absolut dit och fick med mig henne.
De tre systrarna började göra sig iordning och klockan hann bli runt tio på kvällen innan de åkte. Från centralstationen hoppade de på spårvagnen som gick över bron till Hisingen.
– När vi kom dit var det en kille som avrådde oss från att gå in för det var alldeles för mycket folk och inte roligt, men vi gick in ändå.
Längtade hem till mamma
De betalade, trängde sig fram till rummet som fungerade som en tillfällig garderob och kände värmen av alla människor som var där inne. Shirin dansade med kompisen Sara, men det kändes konstigt.
– Jag upplevde starkt att jag inte hörde hemma där och började nästan direkt längta hem till mamma, mina Titanicgrejer och min egen säng. Men eftersom det kostade mycket att komma in så sa jag ingenting.
Kände röklukt
Strax därefter uppfattar Shirin ett bråk i lokalen, men släppte tankarna på det när hennes favoritlåt spelades på dansgolvet.
– Vi dansade till den där låten nära scenen och sedan blev det alldeles tyst. Någon skrek att det brinner och jag kände röklukt. Någon skämtade först, men en annan skrek att vi måste springa för livet, säger Shirin.
Hon och Sara sprang bort till Merjam och Jasmin. De tittade på varandra. Utgången var redan fullpackad av folk och de befann sig längst in i ett hörn. Luften började bli svår att andas och Merjam tog kommandot. Hon sa till Shirin och Sara att göra allt för att ta sig ut och tog Jasmin med sig.
Barn skrek efter sina föräldrar
Men Shirin tappade snabbt bort Sara och hamnade långt ner på golvet med halva kroppen innanför garderoben. Röken var kolsvart nu och garderoben blev en dödsfälla. Glasfönster splittrades av värmen och Shirin kände sig helt kraftlös.
– Jag tänkte på mamma, på Halloweenfesten vi skulle haft och hörde hur de andra runt omkring skrek på sina föräldrar och på gud. Sedan slocknade den sista lampan och det blev helt mörkt.
Blev räddad genom ett fönster
Någonstans där insåg Shirin att hon inte dött, hon levde och hon fick nya krafter. Hon mindes en brandövning de haft i skolan veckan innan och kom ihåg att de sagt att man skulle hålla sig nära golvet för att undvika den dödliga röken.
– Jag liksom simmade över andra människor tills jag såg ljus högre upp. Det var ett fönster där folk blev räddade. Jag sträckte upp min hand mot killen som stod där, men han klarade inte att dra upp mig för en annan person höll fast i mitt ben och det blev för tungt. Då sparkade jag mig loss för det var det jag måste, säger Shirin.
Hittade kompisen Sara
Hon drogs upp och kunde ta sig ut ur byggnaden, utan att förstå vad som hänt. Chockad ställde hon sig för att vänta på de andra en bit ifrån.
– Sara kom springande mot mig, men jag kände inte igen henne först för hennes ansikte var helt svart och håret stod rätt ut.
De fick låna en mobiltelefon och ringde till sina mammor. Sedan åkte de ambulans till sjukhuset tillsammans med fem andra.
– Allt gick både snabbt och långsamt. Inne i branden kunde allt kännas som en evighet, efteråt rann händelserna bara på. Det var när jag såg armbandet på sjukhuset som jag började tänka att detta inte bara var en liten olycka. Men först tänkte jag – vad de överdriver. Det här var väl ingen katastrof.
Spydde svart sörja
Shirin delade rum med Sara och de spydde svart sörja hela natten. Under tiden letade hennes mamma och morbröder efter hennes systrar.
– Det var kaos. Mina föräldrar var skilda, men alla i släkterna kom ju dit. Det blev ett otroligt tryck på mig. Det gick mycket rykten om Merjam och Jasmin, men jag kände mig säker på att de levde.
Systrarna dog i branden
Det var först efter tre dagar hon fick beskedet.
– Innan dess hade min mamma försökt förbereda mig. Hon badade mig i sjukhusets badkar. Jag kommer ihåg att jag undrade vad allt det där svarta kom ifrån och såg alla mina blåmärken från människor som trampat på mig. Sedan frågade mamma hur jag skulle känna om Merjam och Jasmin var döda.
Shirin protesterade kraftigt och sa bestämt att de inte var döda.
– När jag sedan fick beskedet att de båda dött så fick jag ett riktigt utbrott. Jag svor och bad alla att dra åt helskotta.
Veckorna, månaderna och åren efteråt skulle förändra allt.
– Det var inga mjuka övergångar. Först var det fullt av folk som kom på besök, sedan blev det tomt.
Skolkade från skolan
Shirins mamma tyckte synd om henne, alla tyckte synd om henne. Hon började utnyttja det och skolkade sig igenom skolan.
– Ingen ställde några krav på mig. Det kom massor av pengar genom försäkringar och brottsofferjouren och det gjorde det bara ännu värre. Jag konsumerade mer och mer, blev populär och förstod inte att jag blev utnyttjad.
Shirin gjorde några försök med psykologer, men utan framgång. Hon fick svårt att skilja vad som var äkta från vad som var falskhet. Samtidigt var hennes mamma och mormor dränkta i sorg.
– Det största misstaget var att de lät mig göra precis som jag ville. Skolan fungerade inte. Jag blev aggressiv och odräglig. Jag skyllde allt på branden och att mina systrar dött och ingen protesterade.
Åren gick och det som ändå räddade henne från droger och annat var att någonstans fanns grundvärderingar och mycket familjekärlek sedan innan allt hände.
– Annars hade jag nog inte levt idag.
Mamman dog i akut lungcancer
Shirins mamma dog 2007 i akut lungcancer. Vid det tillfället hade Shirin tagit kommandot och sagt till alla släktingar att gå ut ur sjukhusrummet där hennes mamma låg döende.
– Jag ville ha den sista stunden själv med henne. Jag sjöng och förklarade för henne att det var okej att släppa taget. Vi skulle ses igen. Det var ett fint avslut.
Idag har hon insett att den där nördiga tjejen som skulle gå på sitt första disko försvunnit i den där branden. Men att hon kunde hittas igen.
– Jag har börjat älska mig själv för den flickan jag en gång var och har ändrat tänkesätt de senaste åren efter ett liv av destruktiva beteenden. Jag har börjat göra saker rätt.
2011 fick hon en dotter, Jasmin, men bröt upp med pappan. Hon fortsatte att kämpa på några år i Göteborg, men för ett och ett halvt år sedan bröt hon upp. Tillsammans med en Tinder-kärlek med rötter i Norrland flyttade hon till trakterna av Örnsköldsvik.
– Jag hade inte förstått det förrän då, men jag behövde distans från Göteborg och allt som hade med Backabranden att göra. Jag behövde nya vyer, nya platser och andra människor runt mig, förklarar Shirin.
Flytten till Norrland blev helande
Idag är hon gravid igen och ser fram mot att låta barnen växa upp nära naturen i norr.
– Det är helande. Man förstår inte hur nyttigt det är med skog, berg och frisk luft förrän man är här. Och jag kommer aldrig göra allt åt dem om livet blir tufft. Att få lyckas själv är den bästa glädjen.
Hennes sambo är också en person som hon behövt länge i livet.
– Han peppar mig att klara mig själv, göra själv och han löser inte mina problem åt mig. Vi bor i familjens stuga ibland och då får vi klara oss utan el och med utedass. Det är ett riktigt liv.
Den lilla nördiga tjejen med ett intresse för en helt annan katastrof lever också fortfarande, återuppstånden.
– Varenda gång Titanicfilmen dyker upp på tv så ser jag den alltid och jag vill inte bli störd. Har jag något inplanerat just då, avbokar jag. Jag vill hedra den där tjejen och hennes intressen.
Text: Susanne Stamming Foto: Carola Harnesk, TT Nyhetsbyrå, IBL, privat
