Sångerskan Ida Falk Winland tappade rösten av sorg
Att en olycka sällan kommer ensam vet operasångerskan Ida Falk Winland. Hon var gravid i femte månaden med sitt andra barn när hon plötsligt fick värkar. Det blev iltransport till sjukhus och sängläge i nästan tio veckor för att förhindra en för tidig förlossning.
– Jag fick panik och var jätteorolig för min baby, även om vår första dotter Ingrid också fötts lite i förtid, berättar Ida.
Som om det inte vore nog halkade lillasyster Ingrid på en våt fläck och bröt benet i samma veva.
– En osannolik otur mitt i allt elände och oro, säger Ida.
Hon får medhåll av maken Christian som minns perioden som minst sagt kaotisk. Hemma hade han en gipsad ettåring att ta hand om samtidigt som han höll alla tummar för att det skulle gå bra med Ida och babyn i magen.
Under en permission hemma gick vattnet och Ida fick akut åka in till förlossningen. Då var hon i vecka 28.
– Jag ville tro att allt skulle gå bra men spjärnade emot den oundvikliga förlossningen och blev liggande i två dygn innan det var dags, berättar hon.
Förlossningen tog tolv timmar och personalen lindade direkt in nyfödda Greta i värmande plast och gick iväg med henne. Ida fick inte se sitt barn och visste inte vilket kön det var eller ens om det levde.
– Jag blev lämnad ensam i trekvart med alla frågor och all oro, säger Ida.
Men Greta levde. Hon vägde 1,2 kilo och var 33 centimeter lång, liten och skör som en fågelunge. Hon lades i kuvös och kopplades upp med slangar för att kunna andas. Så små barn har omogna lungor och många kroppsdelar och organ är fortfarande inte fullt utvecklade.
Fick sova i skift för att sköta Greta
Den första månaden övervakades Greta på intensiven. Ida beskriver hur hela tillvaron vändes upp och ner. Allt det hon hade planerat fick läggas på is. Som frilansande operasångerska började hon jobba redan två månader efter att hennes första barn hade fötts. Nu fick hon istället ställa in allt. Christian fick pussla för att ta hand om Ingrid, som inte tilläts vistas på intensiven på grund av smittorisken, Ida och lilla Greta.
– Det var jättetufft och än värre blev det när vi efter en månad placerades i ett familjerum, säger Ida. Vi förväntades då mestadels sköta Greta själva vilket innebar att vi fick sova i skift.
Greta behövde få mat och mediciner var tredje timme dygnet runt via en sond i näsan. Men nu kunde i alla fall föräldrarna ta upp och hålla henne vilket de inte kunnat göra själva när hon låg uppkopplad med slangar på intensiven.
– De första dagarna fick vi inte röra vid henne alls då hennes hud var skör som pergament, säger Ida och berättar hur hon nätterna igenom låg på helspänn av oro. Hon ville hålla koll på hjärtkurvan så att hon skulle kunna ingripa om Greta slutade andas.
Efter tre månader fick de äntligen komma hem. De stod i ständig kontakt med vårdpersonal som även kom och tittade till Greta med jämna mellanrum.
– Det var med blandade känslor vi åkte hem. Det var såklart skönt att vara i sin egen hemmiljö men Greta var ju fortfarande liten och skör, säger Ida.
Och bara någon dag efter att de kommit hem höll det på att sluta riktigt illa. När Greta skulle få sin medicin klumpade den ihop sig i halsen och täppte till hennes andningsvägar.
– Greta blev först blå och sedan kritvit. Jag fick panik men agerade snabbt och blåste in luft i hennes små lungor. Då började hon andas igen, berättar Ida.
Dagen efter händelsen kollapsade Christian i badrummet av ackumulerad stress.
– Han bara föll ihop och svimmade. Det finns en gräns för hur mycket man orkar. Till slut sa kroppen ifrån, berättar Ida.
Musiken är viktig för hela familjen
Musiken har alltid löpt som en röd tråd genom Idas liv. Alla i hennes familj är musiker och sångare och för henne var det självklart att sjunga för sina barn redan i fosterstadiet. Därför kom det som en chock när Greta i samband med en ögonundersökning inte reagerade på ljud.
– Läkaren använde en skallra för att väcka henne inför undersökningen och hon reagerade inte alls, berättar hon. Jag gick direkt upp till den avdelning som kollar hörseln och fick beskedet jag fasade för. Tyvärr, vi befarar att er dotter är döv.
Ida tystnar en stund. Beskedet kom som en blixt från en klar himmel. Samma dag hade hon stämt träff med en kompis och tårarna bara sprutade.
– Jag hade hållit ihop så länge men nu bara föll jag. Det var ett dråpslag. Att växa upp med en hörselnedsättning i en musikalisk familj är att hamna utanför gemenskapen. Musiken förenar oss och vi sjunger för jämnan. Greta skulle aldrig få uppleva den glädjen och det var en stor sorg, säger Ida.
Men det fanns ett ljus i mörkret. Man skulle kunna operera in cochleaimplantat när hon blev större och på mekanisk väg skulle hon då kunna höra.
– Men jag förberedde mig på ett liv med ett barn med hörselnedsättning. Jag kollade på barnprogram för döva och funderade på om vi alla måste lära oss teckenspråk, säger hon.
Som för tidigt född följdes Gretas utvecklingskurva upp noga och hon gjorde snabba motoriska framsteg. Även hörseln kontrollerades regelbundet.
– Vid varje kontroll var det negativa resultat. Tills den dag då läkaren plötsligt konstaterade att det inte fanns några problem med hörseln! Då var Greta ett år. Jag trodde knappt att det var sant, säger Ida.
Idag är Greta familjens mest hängivna sångfågel. Hon sjunger hellre än pratar.
Tappade rösten av stress och sorg
Traumatiska upplevelser och stress kan slå tillbaka när man minst anar det och så blev det för Ida. Hon hade börjat jobba och hade bokat upp sig för bland annat Hamlet på Göteborgsoperan. Men så märkte hon att något var fel.
– Jag tappade rösten vilket är en mardröm för en operasångerska. Det visade sig att jag hade fått svullnader på bägge stämbanden. Jag kraxade som en tonårspojke och kunde inte ta en enda ton. Det var bara att boka av allt. Det var fruktansvärt och jag tvivlade på att jag någonsin skulle kunna sjunga igen, säger Ida.
Hon gick hos logopeder och specialister i hopp om att svullnaden skulle gå ner och rösten återställas men det fungerade inte och det bestämdes att hon skulle opereras. Det var en komplicerad operation och skulle den gå fel skulle Idas karriär vara över.
– Jag tappade rösten av all stress vi levt med i familjen men också av sorg. Tanken på att inte få dela musiken med mitt barn var en stor sorg för mig, säger Ida sakta.
Veckan efter operationen fick hon inte tala, hosta eller harkla sig eftersom stämbanden då kunde bilda förhårdnader. Ida beskriver veckan som en enda lång och nervös väntan på domen, skulle hennes röst hålla?
– Jag fick börja humma så smått efter en vecka och efter tre veckor fick jag äntligen börja sjunga igen, säger hon. Lyckan går knappt att beskriva när jag tog de första höga tonerna. Det fungerade!
I dag, två år senare, är familjen tillbaka på banan. Tacksamma över att allt ändå gått så pass bra och de är många erfarenheter rikare.
– En lärdom är att inget blir som man tänkt sig och att man inte ska ta något för givet. Livet gör som det vill, det är bara att försöka hänga med så gott det går. Men jag tycker att vi har gått stärkta ur detta, både som par och familj, säger Ida.
Vem är Ida Falk Winland?
Ålder: 36 år.
Bor: I Stockholm.
Familj: Maken Christian Sommer och barnen Ingrid 4,5 år och Greta 3,5 år.
Yrke: Operasångerska
Av Maria Zaitzewsky Rundgren