Sandra reste från Stockholm till Beijing – utan att flyga

Sandra Stadelmann, 29, arbetar som digital nomad vilket innebär att hon kan jobba var som helst i världen, så länge hon har tillgång till dator och wifi. Därför ser hon till att resa så mycket hon kan, hittills har hon besökt hela 55 länder, och nyligen kom hon hem från en resa som många bara drömmer om. En resa som tog en hel månad och som tog henne från Stockholm till Kina och tillbaka med tåg, bland annat längs transibiriska järnvägen.

– Jag har alltid velat åka till Kina och Ryssland och den delen av världen, och transibiriska järnvägen har alltid stått på min bucket list. Jag ville också inspirera och pusha andra att våga åka tåg, och även mig själv, berättar hon.

Resan till Kina tog tre veckor

Den långa resan började hemma i Stockholm, där hon först tog färjan till Helsingfors. Sedan åkte hon till St. Petersburg och Moskva innan hon steg på transibiriska järnvägen som tog henne till Beijing i Kina. Hon passade på att ta många stopp på vägen – bland annat stannade hon i den sibiriska staden Irkutsk i ett par dagar för att besöka den 1,6 kilometer djupa Bajkalsjön. Efter det tog hon sig till Mongoliet, och slutligen Beijing. En helt fantastisk ditresa med underbara vyer som tog hela tre veckor – men höjdpunkten enligt Sandra var alla människor hon träffade på tågresorna.

– När jag först satte mig på tåget tänkte jag att ”gud vad crazy jag är som ska ta tåget hela vägen till Kina”, men när jag träffade andra och hörde deras historier kändes min egen resa som en fis i rymden. Bland annat träffade jag en australiensisk familj med två barn som hade åkt från Edinburgh och som skulle ta tåget hela vägen till Tasmanien.

Sandra, som åkte själv, berättar att hon trodde att hon skulle bli uttråkad och inte ha något att göra på resan. Hon packade bland annat med sig böcker, men berättar att hon inte öppnade en bok en endaste gång.

– Jag satt bara och pratade med människor hela tiden. Fördelen med att åka ensam är att du tar kontakt med människor du möter på ett helt annat sätt. Man lär känna människor på en annan nivå och du har möjligheter att få vänner för livet. Många som reser i par har ju varandra och behöver inte ta kontakt med så många andra.

Många kulturkrockar

De många resorna har gjort att Sandra kallar sig själv för ”kulturkrocksjunkie” och berättar att resan också innehöll väldigt många sådana.

– Jag tränar ganska mycket och i varje stad jag besökte försökte jag träna eller ta mig till en simhall, och de kulturkrockarna var extremt komiska. Bland annat fick jag knappt komma in på en simhall på grund av kommunikationssvårigheter och att man var tvungen att ha ett visst certifikat för att komma in och simma. Så då fick jag göra ett simtest framför alla vakterna, där jag skulle simma 200 meter. Alla locals tyckte ju att det var jättekul och satt i princip och åt popcorn och kollade på, säger hon och skrattar.

Stundtals kunde hon även känna sig irriterad på sig själv eftersom hon har gjort det till en vana att alltid åka som lokalbor gör på de platser hon besöker – kollektivtrafik till exempel.

– När jag kom fram till St. Petersburg klockan 21 på kvällen var det första jag gjorde att gå på tunnelbanan med all packning. Ingen kunde engelska, jag visste inte hur jag skulle ta mig till hotellet, ryggen började värka och alla pekade åt olika håll när jag frågade om vägen. Vid sådana lägen önskar jag bara att jag hade tagit en taxi istället.

Vill inspirera andra att våga resa långsamt

I Beijing spenderade hon tre dagar innan det var dags att kliva på tåget igen. Den här gången skulle hon åka raka vägen – utan några stopp. Det var extremt intensivt enligt Sandra, och något av det mest utmanande hon har gjort. På ditresan hade hon träffat massor med människor, men på vägen tillbaka var det ingen som pratade engelska. Dessutom fanns det ingen elektricitet eller värme på tåget, det eldades bara med kol, vilket innebar att hon frös ständigt.

– På den tredje dagen fick jag ett ”breakdown”. Jag var jättetrött, grät en skvätt och kände mig ensam eftersom jag är en rätt pratig person och ingen kunde engelska. Genom mitt ryska simkort fick jag kontakt med min kompis Elin och hon peppade mig och skrev att ”glöm inte att det är sådana här stunder som formar en och ger en karaktär”. Då insåg jag att det är ju därför jag reser och varför jag har valt att åka på den här resan, för att bygga karaktär och utvecklas. Det är något som jag kommer att ta med mig för alltid.

Hon berättar att hon har lärt sig mycket av resan – och vill inspirera och uppmana andra till att våga göra samma sak.

– Jag skulle vilja inspirera andra att framförallt våga lita på sin kapacitet och att man har förmågan att göra en sådan här resa. Att våga åka tåg och våga åka långsamt och inte bara skynda till sin destination. Att inse att tågresan är en del av själva resan, och att man ska våga lita på att man kan åka själv och att man möter människor på vägen, att man inte är ensam. 

Sandras bästa tips för att lyckas med resan:

Planera i god tid

– Om du ska åka transibiriska järnvägen behöver du till exempel tre visum – ett till Ryssland, ett till Mongoliet och ett till Kina.

Packa så lätt du kan

– Packa inte en massa väskor och framförallt inte fyrkantiga väskor. Jag träffade till exempel ett par tjejer på resan som bara hade 40 liter med sig och det är inte mycket. Du vill inte ha en massa klumpiga väskor med dig när du åker tåg.

Planera maten

– Matvagnarna på tåget är inte så jätteroliga, så planera maten i god tid. Om man tycker om frukt och grönt som jag gör, gäller det att ta med det.

Se mer av Sandras resa på hennes Instagram och Youtube-kanal!

Foto: Sandra Stadelmann