Sandra och Emil blev kära i tv-programmet ”Vem bor här?"
Visst blev de ett par, Emil Ibjer och Sandra Tauberman som båda deltog i veckans avsnitt av SVT:s Vem bor här?
– Ödet, eller den gud vi inte tror på, såg till det. Vi matchar varandra och ger varandra samtidigt en match så här mitt i livet, säger Emil.
De pratar intensivt, och kan inte låta bli att kärleksfullt röra vid varandra. Det slår nästan gnistor om de varma och lite busiga blickarna de växlar i den före detta restaurangen Anno 1900.
Nu är de av med munkavlarna de belades med i oktober då Vem bor här? spelades in i Skåne.
Emil och Sandra fick inte ens nämna att de skulle medverka i TV-programmet. Än mindre att den glöd som började pyra redan dag ett utvecklade sig till häftiga kärlekslågor sedan tv-kamerorna slocknade…
Tvingades hålla kärleken hemlig
– Det har inte varit lätt att vara tvungen att smyga i ett halvår och försöka svara på frågor om hur vi möttes. Det är så befriande att äntligen få berätta att jag är så lycklig och stolt över dig att jag är lipfärdig, säger Sandra och stryker sin brandman, eller affärsinnehavare, ömt över armen.
Emil som alltid varit historiskt intresserad brinner för byggnadsvård. Sedan 18 år driver han butiken Spiken i Kistan i Lövestad i längan intill bostadshuset. Men i tv-programmet fick han använda titeln till sitt andra jobb, deltidsbrandman, för att det skulle bli lite tuffare för konkurrenterna.
Det känns lite fånigt att säga det men visst var det kärlek vid första ögonkastet
Inspelningarna pågick under tre intensiva dagar som alla startade klockan 7 på morgnarna och inte var slut förrän sent om kvällarna.
– Vi var förbjudna att berätta mer om oss själva, våra jobb, intressen och våra familjer, saker som kunde ge ledtrådar om våra hem men som också det man normalt pratar med nya människor om. Vi hade ju gott om tid tillsammans i bussen och det var väldigt intressant och givande att i stället ta upp djupare frågor och ämnen där våra värderingar blottades. Det blev aldrig tyst, vi hade ju Emil med oss, säger Sandra som i dag kan erkänna att hon direkt föll för honom, även om hon egentligen inte ville det.
Mitt livs kärlek
– Det kändes som att du var en sån där magisk, ouppnåelig man. Och så visade det sig att du var mitt livs kärlek, älskling!
– Jag blev förälskad i Sandra direkt. Jag kände att den späda kvinnan med de glittrande ögonen var både klok, stark och full av energi. Det känns lite fånigt att säga det men visst var det kärlek vid första ögonkastet. Jag visste bara inte riktigt vad jag skulle göra för att hon skulle förstå det, säger Emil och berättar att han redan första dagen öppet frågade tv-folket om det någon gång blivit ett par av två deltagare, vilket det inte hade.
– Det var ett även ett hemligt budskap till Sandra, precis som när jag ärligt berättade att jag ville ha en stark kvinna som visste vad hon ville.
En sorg när inspelningen tog slut
– Jag försökte flirta lite men hade svårt att läsa hur du tog emot det och vad du kände. Du ville inte alltid möta min blick, säger Emil och kramar Sandras hand.
– Att träffa Emil var omtumlande. Han fick hela gänget att må bra och nej, jag kunde inte rå för att jag blev tokförälskad. När vår buss åkte förbi en kvinna som var ute på hundpromenad och du sa ”jag älskar kvinnor med hund” slog mitt hjärta extra snabbt och jag ville bara skrika rakt ut att jag är en kvinna med hund, säger Sandra och skrattar åt minnet.
Nu sitter Emil där i hennes hängande rottingstol i orangeriet med lilla blandhundstiken Smilla på knät, även om han egentligen föredrar större hundar.
– Det var meningen att det skulle bli vi två, säger Emil och berättar att efter finalen och frieriet, som dels var för att göra rolig tv men lika mycket som en flirt med Sandra, blev det plötsligt alldeles tomt och mörkt.
– Jag hade mött kvinnan i mitt liv. Men efter de tre fantastiska och intensiva dagarna skulle jag inte få se henne igen. Jag grät faktiskt när jag körde hem, säger Emil. Men senare den kvällen fick han ett sms från Sandra med en fråga om de skulle ta en fika ihop på fredagen. Då skulle alla deltagarna in till Malmö för individuella och kompletterande intervjuer till programmet.
– Det slutade med att vi blev utslängda, säger Emil och skrattar. Vi kunde inte sluta prata och satt kvar långt efter att det visade sig att caféet hade stängt. Då gick de ut och tog en öl och fortsatte tala.
Erkände för sig själv
– Den natten skrev jag till en väninna och berättade att jag var så fruktansvärt förälskad i en av de andra deltagarna att jag inte visste vad jag skulle göra. Det var då jag också erkände det för mig själv, säger Sandra.
Efter några veckor med intensivt skrivande till varandra blev de programseriens första kärlekspar.
Sandra och Emil har mycket gemensamt – men också många olikheter.
– Vi älskar antikviteter båda två och vi älskar att fynda på auktion. När vi ska ha fredagsmys har vi det inte som alla andra. Vi öppnar en flaska cava, kryper ihop i soffan, tittar på nätauktioner och lägger bud på saker som vi tycker om, säger Sandra. Fast vi ser på det här med antikviteter på helt skilda sätt.
– Mina prylar är min familj, mina vänner och min borg. Jag vill inte under några omständigheter skiljas från dem. Kanske beror det på att jag hade en ganska tuff uppväxt och att jag inte längre har någon i min familj kvar, funderar Emil. Min älskade mormor finns inte längre i livet, men många av hennes möbler har jag kvar. Jag är helt ointresserad av pengar men känslomässigt knuten till mina saker. Och ja, jag erkänner, jag är en nästan sjuklig samlare…
Sandras femte hus
För Sandra är det precis tvärtom. Hon älskar att bygga och inreda med sina antikviteter ”Den gamla restaurangen” är hennes femte projekt. Hon har inga problem att skiljas från husen efteråt. Något har hon sålt med möbler och all inredning inkluderad!
– Prylar är förgängliga. Det jag uppskattar är det estetiska skapandet, att finna en stil och låta hus och saker gifta sig med varandra.
Hur de skulle inreda om de flyttar ihop i framtiden är ingen enkel nöt att knäcka.
– Vi vet båda vem vi är och vad vi vill och vi är vana att driva våra projekt. Men samtidigt är det en fantastisk utmaning att ge och ta och förhoppningsvis utveckla varandra, säger Sandra, som envist gett sig in i kampen för att få in en kaffebryggare i Emils allmogekök.
De har kommit så långt i förhandlingarna att han gått med på det under villkor att den otidsenliga apparaten kommer döljas i ett skåp.
– Det kommer säkert att sluta med att jag får bygga ett nytt skåp, fast i gammal stil förstås!
Fotnot: Vem bor här?, avsnitt 4, ligger på SVT Play.
Vem är Emil Ibjer?
Ålder: 46 år.
Familj: Sandra och två utflugna barn.
Född: I Malmö.
Bor: I ”Nostalgihuset” i Lövestad. Och numera också i ”Gamla restaurangen” i Malmö.
Gör: Deltidsbrandman. Driver också sedan många år byggnadsvårdsbutiken Spiken i kistan i Lövestad och på webben. Dessutom operasångare, skådespelare och miljöbyggare på mässor.
Viktigaste saken i hemmet: Flygeln. ”Min ventil, mycket billigare än en terapeut. Jag skriver musik när jag är ensam, trött eller arg.”
Inredningsstil: Tidsäkta. Har t e x ett 50-tals vardagsrum, allmogekök och barocksal. Notalgiker – mina prylar är min familj.
Stjärntecken: Tror och läser inte horoskop, men erkänner att jag tydligen är en typisk kräfta.
Vem är Sandra Tauberman?
Ålder: 43 år.
Familj: Emil och tre barn, hunden Smilla.
Född: I Lidköping
Bor: I före detta restaurang Anno 1900 i Malmö. Och i Lövestad.
Gör: Kvalitets- och utvecklingschef i Burlövs kommun.
Viktigaste saken i hemmet: Emil. Alla ting är förgängliga! Men jag behöver både ute och inne, en trädgård eller uteplats, för att må bra.
Inredningsstil: För mig är inredning en estetisk grej, en möjlighet att bygga, sätta samman saker som passar ihop och skapa en enhet. Inte det minsta nostalgisk.
Stjärntecken: Jungfru.