Romeo och Julia-historien på Gröna Lund
Stockholmare och turister från när och fjärran har roat sig på Gröna Lund i 135 år. Här har det åkts karusell, spelats på chokladhjul, körts radiobil och skrattats i Lustiga huset. Världsartister har uppträtt, det har dansats på dansbanorna och många har säkert funnit kärleken i nöjesparken en eller annan vacker sommarkväll.
Men vad många inte vet är att förbjuden kärlek mellan två bittra konkurrenter är en del av Gröna Lunds spännande historia.
Se också: 7 omtalade julkalendrar genom tiderna
– Det är en fantastisk berättelse. Frågan är om Gröna Lund hade funnits i dag om inte Ninni och John hade blivit kära, säger Andreas Theve, tivolihistoriker på Gröna Lund.
För att berätta om detta Romeo och Julia-drama får vi blicka bakåt i tiden. Redan Bellman sjöng om Gröna Lunden på Djurgården i Stockholm på 1700-talet, men det var först 1883 som nöjesparken Gröna Lund slog upp portarna. Det var tysken Jacob Schultheis som startade det som skulle bli Sveriges äldsta existerande tivoli. 1916 tog hans son Gustaf Nilsson över, han var pappa till kärlekshistoriens Ninni.
1924 fick han konkurrens av Johan Lindgren som öppnade Nöjesfältet mittemot. Johans son John förälskade sig i Ninni, dotter till faderns värsta konkurrent.
– Gröna Lund och Nöjesfältet blev genast konkurrenter fast de egentligen hade olika publik. Till Gröna Lund, som var lite finare, kom borgerliga familjer för att roa sig. Nöjesfältet var enklare och riktade sig till arbetarklassen och militärer. Där stod Johan själv och langade matroser som blivit för fulla över planket, berättar Andreas.
Försökte lura varandra
Gustaf och Johan konkurrerade om artister genom att bjuda över varandra. Evert Taube började uppträda på Nöjesfältet, men lockades sedan till Gröna Lund där hans sommarkonserter blev en omtyckt tradition. Nöjesfältet var först med att skaffa bergochdalbana, men Gröna Lund följde snart efter. Detsamma gällde nymodigheten radiobilar.
Så fort de fick chansen försökte Gustaf och Johan lura varandra. Fräckhet, fusk och förslagenhet hörde till vardagen. Åtskilliga rättsprocesser drevs genom åren av de två tivolidirektörerna som satte en ära i att aldrig hälsa på varandra.
– En rättstvist om en lagerlokal som Johan Lindgren hade hyrt inne på Gröna Lund ledde till att Johan dumpade en död häst utanför entrén, säger Andreas om direktörernas maffiametoder.
De två fienderna skulle aldrig acceptera ett kärleksförhållande mellan sina respektive barn. Men hur osannolikt det än kan låta så blev konkurrenternas barn förälskade.
– John var en riktig playboy. Han kallades vackre John, var alltid elegant klädd och brukade gå på Grotta Azzura, den tidens Spy Bar. Ninni var enda barnet och van att få det hon pekade på, berättar Andreas.
Hur gick det då till när Amors pilar träffade de unga tu någon gång på 1930-talet? Visst fanns det redan då en Kärlekstunnel på Gröna Lund, men John och Ninni kunde förstås inte mötas på hemmaplan och flörta över var sin sockervadd på tivolit.
– Det finns ett par olika historier om hur det gick till när de träffades. Enligt en bjöd John Ninni på saft när hon var 15 och han 20. Enligt en annan bjöd han henne på bio när hon var 17 och han 22.
Till en början fick de smyga med sin kärlek, men så förändrades allt väldigt plötsligt. I september 1940 dog Gustaf endast 52 år gammal, och bara två månader senare dog den jämnårige Johan. Äntligen var det fritt fram för kärleken mellan John och Ninni, men då dök ett annat delikat problem upp.
John hade en hemlighet, han var trolovad med en annan kvinna och de hade fått ett barn tillsammans. Men John bröt trolovningen och Ninni erbjöd storsint att de skulle ta hand om hans dotter, men det tackade flickans mamma nej till.
– John och Ninni gifte sig den 3 juli 1942, på Ninnis myndighetsdag, säger Andreas.
Bröllopet blev en av det årets stora kändishändelser. Ninni bar en brudklänning i vackert draperad georgette, med 15 meters vidd i den böljande kjolen som fortsatte i ett långt, frasande taftfodrat släp. Karl Gerhard underhöll på bröllopsmiddagen på Hasselbacken och efteråt åkte de nygifta ut i skärgården med en motorbåt utstyrd till gondol.
Höll god min
Familjerna höll god min, fast man nog egentligen inte var så glada åt förbindelsen. Men i och med bröllopet var det slut på konkurrensen.
– John och Ninni drev Nöjesfältet medan Ninnis mamma Nadeschda fortsatte att driva Gröna Lund. Det var svåra tider och det hände att Nadeschda stack till sin dotter och svärson 10 000 då och då för att de inte skulle gå under, berättar Andreas.
1957 stängdes Nöjesfältet och 1960 tog John och Ninni över Gröna Lund och gjorde en välbehövlig uppryckning med nya anställda och nya satsningar.
–John var en duktig entreprenör och idéspruta, men även om det utåt såg ut som att det var han som bestämde gjorde han aldrig något som inte Ninni hade godkänt först.
John och Ninni, som levde till 1991 respektive 2004, fick fyra barn som arbetade på Gröna Lund de också. Nu arbetar deras barnbarn Johan Lindgren där som femte generationen av samma tivolisläkt.
”Mamma och pappa smög med sin kärlek”
Hur var det att växa upp i denna tivolifamilj?
– Allt handlade alltid om Gröna Lund. Det var ofta kämpigt att få ihop pengar, och tivolit stod inte högt i kurs då många ville få bort det. Men samtidigt var det roligt och galet. Jag och mina tre äldre bröder fick åka hur mycket karuseller vi ville och äta så mycket glass och sockervadd vi ville. Det var en underbar barndom på många sätt.
I filmen Eld & lågor beskrivs den förbjudna kärlekssagan mellan dina föräldrar Ninni och John. Varför fick de inte träffas?
– Min mammas familj drev Gröna Lund och pappas familj värsta konkurrenten Nöjesfältet. Det var krig mellan deras pappor som gjorde allt för att förstöra för varandra. När mamma och pappa blev kära fick de smyga med sin kärlek. Jag har hört att mamma klättrade över staketet till Nöjesfältet när det blivit mörkt. Att de skulle få gifta sig var helt otänkbart. De vågade faktiskt inte göra det förrän båda gubbarna dött 1940.
Vad minns du mest från förr?
– Många stora artister uppträdde på Grönan och flera av dem blev goda vänner till mina föräldrar som Zarah Leander och Evert Taube.
Greta Garbo var hemma hos oss på middag en gång. Jag minns att pappa sa att hon var så vacker, men att hon hade stora fötter. Jag kröp ner under bordet och tittade efter och de var nog lite större än mammas.
Av Anette Bülow