Renoveringen var klar – då brann huset ned!
Det var den 12 december förra året. Merja och Harry Jebe skulle iväg på fest i Timmersdala. Goda vänner hade lovat skjutsa dem fram och tillbaka.
Fem års renoveringsarbete var just avslutat. Det mesta hade Merja och Harry gjort själva och de hade all anledning att vara stolta. Det röda tvåvåningshuset med vita knutar mitt ute i skogen nordost om Skara hade förmodligen inte varit så fint ens som nybyggt, drygt hundra år tidigare.
Julpyntat till max var det också. Och någon risk att ett bortglömt stearinljus skulle kunna ställa till elände fanns inte. De har bara batteridrivna ledljus.
Den där decemberkvällen gick Merja som vanligt ett extra varv och försäkrade sig om att disk- och tvättmaskin var avstängda och att elsladden till kaffebryggaren var utdragen. Så gör hon alltid när hon ska hemifrån.
”Hur gör vi med Freja då?” undrade Harry. Den fyraåriga blandrashunden mådde inte bra. Harry tyckte att de kunde lämna henne i fred där hon låg under köksbordet. Men Merja – som arbetar som lokalvårdare på Kärnsjukhuset i Skövde – fruktade mer städjobb.
”Ta ut henne i hundgården, det är bättre att hon sölar ner där ute om hon drabbas av nya attacker”, sa Merja.
– Jag suckade och gjorde som Merja sa, berättar Harry nästan ett år senare. Och det är jag glad för. Den åtgärden räddade ju jyckens liv!
– Ja, hade Freja varit kvar inne i huset hade hon inte levt i dag, konstaterar Merja som helst inte vill tänka på den där olycksaliga dagen och de kaosartade veckor som följde.
400 tomtar brann inne
Festen varade till en bit efter midnatt. Sedan skjutsade vännerna hem Merja och Harry, precis så som de lovat.
Vad starkt och fint ljusslingan på altanen lyser, tänkte Merja när de närmade sig hemmet. I samma stund utbrast chauffören: ”Det brinner!”
Ja, nog sjutton brann det alltid. På gårdsplanen satt utekatten Lillen och jamade förtvivlat och i hundgården skällde Freja hysteriskt.
”Mina tomtar!” utbrast Merja, rusade fram till farstutrappen och lyfte bort en keramiktomte vars tomteluva i trä redan var lite svedd i kanten.
– Men det var också den enda tomten jag lyckades rädda, berättar Merja. De andra 400 brann inne, liksom allt annat vi ägde och hade …
– Huset var byggt 1908 och torrt som fnöske, konstaterar Harry. Det var i stort sett bara murspisen som stod upprätt när vi kom hit. Brandkåren var på plats tio minuter senare men de kunde bara se till så att branden inte spred sig till de omkringliggande byggnaderna.
De första nätterna därefter tillbringade Harry och Merja i sin husbil. Och dagen före julafton kom Länsförsäkringar med en villavagn som Harry och Merja fick bo i.
Julen firades ihop med Harrys båda söner, Jimmy och Andreas, och Jimmys sambo. Men det blev inget älgkött som utlovat.
– Älgkalven som jag sköt ett par månader tidigare hann vi aldrig smaka på. Både den och frysen som den låg i blev offer för eldslågorna. Men det är ju världsliga ting, som Astrid Lindgrens Karlsson på taket skulle ha uttryckt sig.
Men både Harrys Lincoln Continental av 1967 års modell och hans blå Puch Dakota – förvillande lik den moped han körde som 15-åring – finns kvar.
– Tack och lov, säger Harry som arbetar som säljare av smidesjärn sedan 30 år tillbaka.
– Vi är 250 gubbar som kör moppe-race, fortsätter han. Ja, race och race, det är mer som en poängpromenad för moppeburna, men roligt är det!
Branden har aldrig fått Harry att tappa sugen. Den har inte ens stört hans goda nattsömn.
– Det var värre för Merja, säger Harry. ”Vad saknar du mest?” frågade jag henne. ”Alla våra fotografier och den meterhöga vita tomten som du gav mig i 55-årspresent”, sa hon. Då kom min bror med vårt bröllopsfoto från 1993 och sedan åkte jag och köpte en sådan där meterlång tomte. Det visade sig att affären hade ett exemplar kvar!
– Alla människor som vi känner har visat stor medkänsla och omtanke, säger Merja. Morgonen efter branden kom de första vännerna med tandborstar, tvålar, kläder och mat. Och så fortsatte det de första veckorna. Vi fick till och med låna en tv!
”Vi hade änglavakt!”
Brandutredningen som gjordes kunde inte visa vad som hänt, men alla som spekulerat i den frågan har varit övertygade om att det är möss som gnagt sönder en gammal elledning.
Redan före jul satte sig Harry och skissade på ett nytt enplanshus med altandörr från sovrummet.
– Ja, det ska gå snabbt att ta sig ut om det värsta händer igen, säger Harry. Om vi legat och sovit när det började brinna hade varken Merja eller jag överlevt. Det är som alla säger: Vi har haft änglavakt!
– Till och med Folke Snomus har jag fått tillbaka, säger Merja och visar oss sin älskade tomtemus.
Folke Snomus fick hon av goda vänner i 50-årspresent, och han brann dessvärre inne. Men genom en efterlysning på Facebook har han likt Fågel Fenix återuppstått.
– Ja, Gråbergs Plantskola i Skellefteå skickade mig sitt exemplar sedan de sett mina vänners efterlysning på nätet, berättar Merja. Det sägs att vännerna prövas i nöden. Så har det varit här. Våra vänner har verkligen stöttat oss. De har hjärtat på rätta stället, allihop!
Knappt ett år senare, i november, kunde Harry och Merja flytta in i sitt nya hus. Då kom en av grannfruarna med två små söta kattungar som inflyttningspresent.
– Nu blir det jul tillsammans med Albert och Herbert, säger Merja och tillägger: Kattungarna heter faktiskt så!
Text: Mats Å Johansson