Psykologens bästa råd till nyblivna föräldrar
Att välkomna ett barn till världen är omtumlande och rymmer många stora och starka känslor – lycka, tacksamhet, glädje, förväntan men kanske också en undran har man som nybliven förälder ska klara av allt. Blir det möjligen tuffare och jobbigare än man kan föreställa sig?
För inte lever väl föräldrar och barn lyckliga tillsammans i alla dagar i en sagomysig idyll? Nog finns det anledningar till att man galghumoristiskt kan fråga om det finns ångervecka på BB. Eller skämta om frustration och ilska på Instagram som humormamman.
Kan man verkligen förbereda sig mentalt på att bli förälder? Går det att förutse vad som väntar?
– Både ja och nej, säger Anna Sylvén Björnör, psykolog och psykoterapeut, som ofta tar emot och hjälper föräldrar som känner att de inte räcker till. Det är svårt att omfatta den omställning det innebär att få barn. Övergången till att bli förälder är en livskris.
Livskris? Det låter ju stort och negativt?
– Det är en kris eftersom det ju är väldigt omvälvande att få barn. Alla relationer påverkas och barnet tar dig i anspråk på så många sätt: känslomässigt, praktiskt, energimässigt och ekonomiskt, fortsätter Anna.
Den stora skillnaden och utmaningen är att du inte längre själv kommer i första hand och inte kan fatta beslut utifrån vad du vill och vad som passar dig.
– Man måste ju lägga sina egna behov åt sidan i flera år framåt – och det kan förstås vara svårt att vara förberedd på.
Vanligt att känna sig osäker som förälder
Vi har alla olika bakgrund och olika erfarenheter så hur förberedd man är på vad föräldraskapet innebär kan förstås se väldigt olika ut.
– Om du har haft yngre syskon, varit barnvakt eller haft mycket kontakt med barn så kan du vara bättre förberedd på vad det innebär att ta hand om småbarn. Har du inte de erfarenheterna kan bilden av vad det innebär vara mer abstrakt, förklarar Anna.
Har man mycket lite eller ingen erfarenhet alls av livet med småbarn kan det kanske vara lättare att ha rosafärgade romantiska drömmar om en gullig bebis som sover sött, äter på bestämda tider och inte kräks på den fina spetsklänningen. Om verkligheten sedan blir tuffare än man är inställd på kan det vara en utmaning att hantera.
– Jag tror alla önskar sig att både föräldrar och barn ska vara glada, lyckliga och tacksamma. Vi vill vara tillfreds. Men samtidigt vet man att verkligheten inte är sådan. Man blir trött när man inte får sova och det är inte konstigt att känna sig osäker och orolig inför att ta hand om ett litet barn för första gången. Det är normalt.
Vad kan man då göra för att förbereda sig mentalt på omställningen att någon annan är nummer ett i livet?
–Jag tycker att man ska intervjua vänner som har fått barn. Prata med både kvinnor och män om deras erfarenheter. Bäst är förstås att prata med dem som trivs med föräldrarollen och tycker att småbarnstiden har fungerat bra. Vad har de gjort? Vilka råd och tips har de?
Anna menar att det är bättre att ta del av positiva erfarenheter och lära sig av det än att lyssna på gnäll och klagolåt. Föräldrar som mest tar upp det som varit negativt och jobbigt har kanske inte så mycket att tillföra till hur du ska hantera föräldraskapet.
Det finns förstås en hel massa böcker, kurser för blivande föräldrar och diskussionsgrupper på nätet som man kan ha nytta av.
Fokusera på barnet
Anna påpekar att det allra viktigaste är att ha fokus på barnet – och inte på sig själv.
– Barnet måste komma i första rummet. Föräldrarnas viktigaste uppgift är att ta hand om och hjälpa barnet. Det kräver tid, engagemang och energi och man får helt enkelt acceptera att man inte kan sova som förr och inte har tid för sig själv och sina intressen som förr. Har man inte förstått det kan det kännas frustrerande.
Att skaffa barn är ett stort steg som innebär en omvälvande förändring och är man inte beredd till den förändringen ska man nog vänta några år menar Anna och tillägger att man kan behöva olika lång tid på sig för att vara psykiskt mogen och redo för barn.
När man får barn går man från att vara ett par med fokus på varandra till att bli föräldrar med fokus på barnet. Parrelationen förändras och många upplever att man inte riktigt har tid med varandra, man är bara mamma och pappa och det finns inte utrymme för kärleken.
Hur gör man för att inte relationen ska krisa och i värsta fall ta slut?
– Det här är ett vanligt problem och jag träffar ofta par som vill komma och prata om det. Småbarnstiden är som sagt tuff och det är lätt att man kommer ifrån varandra. Parrelationen hamnar i bakgrunden och det kan kännas som att man båda är anställda av företaget familjen som mest handlar om att lösa olika arbetsuppgifter. Vem är chefen? Vem ska delegera? Vem utför arbetet?
När man får barn kan det också bli tydligt att man har olika erfarenheter och åsikter. Kanske har man inte alls samma tankar och idéer om barnuppfostran. Har man inte pratat om det här innan man får barn kan det leda till konflikter. En annan vanlig orsak till gräl och bråk är vem som tar största ansvaret hemma.
– Ofta upplever kvinnor att de får göra mer och det är förstås inte bra för parrelationen. Det är också vanligast att kvinnor drabbas av utmattningsdepression i den här situationen. Om mannen arbetar kan det vara svårt för honom att förstå hur krävande det är att vara hemma med ett litet barn som kräver full uppmärksamhet. Han kan se det som ledighet och båda upplever att det är orättvist, säger Anna.
Jämställda par klarar småbarnstiden bäst
Hon påpekar att forskningen visar att jämställda par klarar småbarnstiden bäst. Det är viktigt att dela lika på föräldraledigheten, då finns en ökad förståelse hos båda vad det innebär att vara hemma med barn. Anknytningen mellan föräldrar och barn blir starkare om både mamma och pappa är hemma under föräldraledigheten.
– Det är förstås bra om man har pratat om det här innan man skaffar barn, säger Anna.
Men man kan ha goda intentioner och ändå köra fast och tycka att varken parrelationen eller föräldraskapet fungerar – och att livet är orättvist.
– De flesta som kommer till mig tycker att allt blir bra om bara partnern ändrar på sig. Men man kan aldrig ändra på någon annan, man kan bara ändra på sig själv. Det kräver förstås att man är trygg i sig själv och har en viss mognad. Om båda är benägna till förändring kan det leda till positiv utveckling och resultat. Majoriteten av de par jag träffar vill arbeta på en lösning.
Anna understryker att det är bra att inte vänta för länge med att söka hjälp om man har problem. Det är oftast lättare att lösa det som leder till konflikter på ett tidigt stadium.
Ett viktigt skäl till att försöka lösa de konflikter man har är att barn – även spädbarn – känner av och mår dåligt av en konflikt mellan föräldrarna. Det spelar ingen roll om man inte bråkar inför barnen, de känner ändå av stämningen och det är destruktivt. Så både som par och föräldrar är det bäst att försöka hitta ett sätt att sköta familjeföretaget så att alla trivs och mår bra. Men visst är det så att ibland är en skilsmässa det bästa för alla inblandade.
Våga be om hjälp
Det är ett tungt lass att dra att vara småbarnsföräldrar så därför är det viktigt att få avlastning.
– Var inte rädd för att be om stöd och hjälp. Det är bra om mor- och farföräldrar, syskon eller andra släktingar finns i närheten och kan hjälpa till. Nu har ju inte alla det så, men då kan man försöka hitta andra lösningar. Kanske man dela barnvakt med andra familjer, säger Anna.
Att umgås med andra småbarnsfamiljer och hjälpas åt med barnen kan också underlätta. Då kan barnen leka medan de vuxna delar på passning och uppmärksamhet.
– Det är viktigt att träffa andra vuxna och utbyta erfarenheter. Är man bara hemma kan man lätt känna sig isolerad.
Som småbarnsförälder kan det vara lätt att känna att man inte räcker till, man hinner inte allt man vill – eller något alls – och man undrar om man är misslyckad. Hur ska man hantera det?
– Jag tycker att man ska fokusera på sitt barn. Man ska varje dag ha stunder då man bara är med barnet och ger det fullständig uppmärksamhet. Lägg undan allting annat. Håll inte på med mobilen eller kolla på tv för då är du inte där mentalt, säger Anna.
Hon har full förståelse för att det kan vara superstressande att det behöver städas, tvättas och diskas hemma samtidigt som en skrikande bebis kräver uppmärksamhet.
– Det viktigaste är ändå att vara med barnet. Din uppgift som förälder kan ingen annan ta över. Du är inte utbytbar. Jag tycker att man ska vara förlåtande mot sig själv och inte känna att det behöver vara perfekt hemma.
Känns det här alldeles för betungande och du alltid är trött och ledsen är det viktigt att försöka hitta lösningar. Prata med andra mammor eller andra vuxna i bekantskapskretsen. Prata med din egen mamma. Eller sök professionell hjälp. Din barnsköterska kan hjälpa till och på barnavårdscentralen finns ofta erfarna psykologer.
– Jag tycker också att man ska tänka på att det är normalt att det är påfrestande och jobbigt att ha småbarn. Men det kommer ju inte att vara så alltid. Det handlar om en väldigt kort period i livet. Barn växer snabbt.
Om det känns som att man bara vill rymma från allt, ta en paus från barnskrik och blöjbyten, är det okej att föräldrarna åker bort över en helg för att få tid för varandra och kärleken?
– Det skulle jag inte råda till innan barnet är två år. Det är för tidigt för att lämna barnet hos andra, säger Anna.
Visst kan man behöva en paus, göra saker utanför hemmet och fylla på med energi menar hon och föreslår att man delar upp sig.
– Man kan turas om att träffa kompisar, träna och gå ut och äta på restaurang. En kväll tillsammans kan också gå bra om någon som känner barnet är barnvakt.