Plåtdjuren förändrade våra liv
Musen som står på bordet har lite halvgalna ögon, skarpa morrhår, spretiga tår och en kropp som går från grönt och blått till gult och orange i avskavda färger. Han har en uppsyn som vittnar om att han varit med om en hel del. Och det har han också, eller hon, könet är inte riktigt bestämt hos plåtmusen som åkte med sin nya familj i flygplanskabinen från Australien år 2011.
– Jag och Sebastian var i Australien för att försöka kvala till OS i segling i London. Vi har båda hållit på sedan vi var små och satsade var och en för sig i olika klasser, berättar Anna Östling som fortfarande är aktiv seglare med stora mål.
Mellan träning och tävling åkte hon och hennes nuvarande man Sebastian på utflykter och en dag gav de sig iväg på en roadtrip ut på landsbygden. De körde utmed västkusten nära Perth i västra Australien och målet var en gård där man skulle kunna rida på hästar.
– Vi hade sett en lapp om det men när vi kom fram till gården var de förvånade. Det var nog en gammal lapp för deras reaktion var ”Har vi det?”, skrattar Anna.
Men ägarinnan tog ändå fram några hästar och sa att de gärna fick följa med henne ut och rida.
– Vi var livrädda, men det gick bra, säger Anna.
Plåtmusen följde med hem
Efteråt var de höga på adrenalin och begav sig hemåt. På vägen tillbaka passerade de en by och en liten inredningsbutik.
– ”Stanna bilen”, ropade jag till Sebbe, berättar Anna.
Det gjorde han och båda två satte kurs mot butiken för att titta runt. Det som fångade deras intresse var mängder av lantliga djur i plåt som stod på utsidan. Anna föll för en plåtmus medan Sebastian föredrog en tupp. Efter en del diskuterande var det till slut Anna som fick som hon ville och de köpte den färgglada musen.
– Vi brukade handla föremål på våra resor, oftast något som påminde om platsen, säger hon. Men detta var helt annorlunda.
Musen med många spetsiga detaljer fick följa med som hand bagage på flyget och reste därmed säkert hela vägen till Sverige.
Snart blev musen ett konversationsobjekt i hemmet när de fick gäster. De flesta tyckte att han var cool och många hade både frågor och kommentarer kring den ovanliga och personliga skapelsen.
– Det var ett lyckat köp helt klart, konstaterar Anna.
Anna och Sebastian tog sig båda till OS men hamnade utanför medaljerna. Livet gick vidare och Anna fortsatte tävlingssegla medan Sebastian avslutade sina påbörjade studier på Handelshögskolan i Stockholm.
– Nyttig skola naturligtvis men det mesta av entreprenörskap har jag ändå fått genom seglingen, säger Sebastian. Det är mycket logistik, ekonomi och marknadsföring som behövs för att kunna satsa inom den sporten. Man blir helt enkelt tvungen att lära sig hitta lösningar.
Designern hette Aaron Jackson
Det var också kunskaper som skulle komma till nytta när Sebastian och Anna efter ett par år började fundera på de där plåtdjuren igen och om det kanske skulle gå att sälja dem i Sverige. Frågan var bara vem som egentligen hade tillverkat dem.
– Vi satte igång och gjorde efterforskningar och det visade sig inte vara helt lätt. Men till slut fick vi veta att designern hette Aaron Jackson, berättar Sebastian.
Aaron Jackson visade sig vara en australiensare som till att börja med varit inriktad på smyckesdesign med framförallt diamanter. Detta ledde honom till Afrika och han upptäckte hur de där jobbade med att återanvända material, som plåt från oljefat och material från naturen som trä och sten. Han började därefter tillverka heminredning och trädgårdsprodukter i samma anda.
– Plåtdjuren tillhör varumärket Ee-i-ee-i-o som syftar på orden i sången ”Old MacDonald had a farm” och alla djur är tillverkade av återvunna gamla oljetunnor, säger Anna.
Efter att ha funnit upphovsmannen bestämde de sig för att försöka få agenturen med på att sälja djuren i Sverige och övriga Norden och det gick Aaron Jackson med på.
– Vi fick krydda vårt cv lite vad gällde vår egen erfarenhet kring att sälja inredningsdesign, berättar Anna med ett leende.
Tog en stor risk
Men för att få chansen krävdes att Anna och Sebastian gick med på att ta en hel container full med djur.
– Vi fick skrapa ihop varenda krona vi hade och dessutom få hjälp av vänner, berättar Sebastian. Totalt skulle det kosta 400 000 kronor. Då fraktades djuren med båt från fabriken i Vietnam. Det var både ångest och pepp under de dagarna och även efteråt.
Affären hade dessutom gjorts upp under en period där Sebastian och Anna skulle befinna sig på en segelbåt mitt i Atlanten utan internettäckning under 17 dygn. Om något skulle gå fel under tiden eller om de skulle ångra sig fanns inget att göra.
I november 2013 anlände den över tolv meter långa containern. Anna och Sebastian fick samla ihop tio kompisar som hjälpte till att bära plåtdjur ner till deras källare och ut i gästhuset på tomten.
– Det var mycket spring fram och tillbaka för vi stoppade ju upp hela vägen med containern. Efter två timmar hade vi fått in allt. Det gick knappt att öppna dörren för då vällde det ut djur, säger Anna med ett skratt.
Nästa utmaning var att ingen kände till djuren i Sverige och de hade ingen aning om de skulle kunna sälja en enda av dem.
– Vad har vi gjort, var en tanke som malde hos oss båda. Men vi kände ändå att vi var tvungna att chansa, i värsta fall hade vi presenter till släkt och vänner i tiotals år framåt, säger Anna.
Halmbalar och fejkgräs
Anna och Sebastians liv kretsade kring plåtdjuren dag och natt och inte bara för att de tänkte på försäljningen utan även för att det plötsligt kunde höras dunkande ljud från källaren när staplarna av djur ibland rasade ihop.
– Men till en början hade vi inte råd med ett separat lager, så vi hade inget val, säger Anna, som dessutom var gravid med dottern Vera under denna tid.
Ett par månader efter att djuren anlänt från Australien skulle de visas upp på Formex-mässan, en mässa för design, och det var nervöst. Varken Anna eller Sebastian hade varit där tidigare.
– Vi hade verkligen ingen aning om hur det skulle vara i montern och hur man visade upp sig bäst. Men vi körde vår egen stil. Plockade upp halmbalar hos en bonde som vi staplade upp, hade en fejkad gräsmatta och annat billigt, säger Anna.
Följden blev att de verkligen stod ut i den övrigt minimalistiska, pastell- och vitfärgade miljön.
– Det gjorde det inte bättre att folk stod, tittade och skrattade när vi bar in allt. Vi hade ingen aning om det var positivt eller negativt, säger Sebastian.
Plåtdjuren sålde som smör
Sebastian och Annas plan för att få igång försäljningen var att erbjuda ett särskilt mässpris. Men den skylten behövde de aldrig plocka fram.
– Redan på öppningsdagen kom ägaren av en norsk butik fram och köpte djur för 30 000. Sedan fortsatte det i snabb takt. Efteråt hamnade vi på första sidan av Metro och vi visade upp oss i Tv4. Det var helt otroligt, berättar Anna.
Kunderna visade sig också vara ovanligt glada.
– Det är något med djuren som får folk att le. Det finns mycket humor, säger hon.
Idag är de uppe i container nummer 18 och då har det varit runt 900 djur i varje.
– Som tur är Aaron väldigt kreativ och det kommer nya varianter hela tiden. Men populärast är nog fortfarande plåtmusen.
Trots att samarbetet började redan 2013 träffade de designern Aaron först 2017 när de besökte Sydney.
– Vi klickade väldigt bra och han är lite av en storebror nu, berättar Sebastian.
De kan inte riktigt förklara framgången på något annat sätt än att det är en ovanligt bred produkt som tilltalar många.
– Det spelar ingen roll vilken ålder du har eller vilken inredningsstil, säger Anna. Nästan alla gillar de här djuren. Och de som köpt ett vill ofta ha flera.
Nu finns plåtskapelserna inte bara som djur utan även möbler och olika bilmodeller som fungerar som kyl för dryck.
– Vi var ju bara tvungna att lyckas för vi hade satsat allt, säger Sebastian. Det fanns inget att återvända till!
Av Susanne Stamming
Foto: Susanne Stamming